Den färgsprakande uppsättningen signerad Nils Poletti från TUR-tetaern har dragit in en hel del beröm från recensenterna efter premiären i helgen. Jag charmas av dräkterna och musikaliskt håller det, även om den djupare poängen med de många hoppen i tid är svårbegriplig. Tredje akten är klart bäst, där den skönsjungande Malmötenoren Rickard Söderberg gör en porträttlik finansminister Anders Borg i rollen som auktionsförrättaren.
Rucklarens väg utspelas egentligen på 1700-talet. Den dygdige Tom Rakewell (Nikola Matišić) luras av djävulen, Nick Shadow (Bengt Krantz) att lämna sin fästmö (Hulda Björk Garðarsdóttir) för en färd genom rikedom och ytlig berömmelse.
I sista stund besegras Shadow av Tom, men för sent. Innan dess har Malmöuppsättningens Tom vandrat från en lantlig Disneyidyll (som hade kunnat vara gjord av Ernst Billgren) till en dekadent och glittrig Londonbordell där både kunder och horor tycks ha krupit fram ur en vampyrfilm i drag. Och Tom Rakewell själv kommer att bo i en chockrosa kitschversion av folkhemmet.
När Tom så lurats över ruinens brant träder auktionsförrättaren in på scenen för att sälja ut resterna av hans rikedom till hugade spekulanter. Och han gör det som finansminister Anders Borg.
Det är onekligen en lite annorlunda rollfigur jämför med din utlevande och tårtätande kastratsångare nyligen på Palladium här i Malmö…
– Verkligen. Det är de totala motsatserna, säger Rickard Söderberg.
Hur fick auktionsförrättaren finansministerns utseende?
– Vår regissör sa redan första dagen som vi repeterade att han vill göra teater som kommenterar verkligheten och utförsäljningen av kulturen. Om all kultur måste vara kommersiell så utarmas den.
Det är väldigt tydlig adress på den kritiken. När du kommer in som akutionsförrättaren Sellem är det inte bara porträttlikheten med Borg, han har också ett Moderat-M på sin pulpet. Halva publiken jublade, andra halvan var tyst.
– Och en moderat politiker gick i samma ögonblick som ridån gick ner och applåderade inte ett enda klapp…
Berätta om din bild av föreställningen.
– Den är helt vild, otroligt visuell, otroliga kostymer, underbar musik… Någon sa att det är som dragshow på speed!
Och alla i den stora kören spelar också både män och kvinnor.
– Ja, det tas ingen som helst hänsyn till kön, vare sig det är Chanelklädda moderater eller nästan nakna prostituerade.
Vad speglar de här bytena av kön?
– Att säga att vi försöker bryta loss från det stigma som könet innebär är väl som att slå in öppna dörrar för QX läsare… men när konsten och musiken är det viktiga så är faktiskt kön ointressant.
Detta är Stravinskijs musik, men det är inte den tidiga Stravinskij med Våroffer och Eldfågeln, utan en vänligare musik.
– Ja, det är neoklassicistiskt. På så sätt är det lätt – som en Mozartopera, men Mozart med en twist.
Librettot är av WH Auden och hans pojkvän Chester Kallman. Märks det på något sätt i texten?
– Kön och fri kärlek behandlas i operan, men man kan däremot inte säga att några karaktärer är homosexuella.
Uppdaterad 2016-11-15
