I den beskrivs Sighsten Herrgårds liv – både glamouren och kampen mot sjukdomen. Nu när boken ges ut igen, i pocket, berättar Carl Otto Werkelid om hur dåtidens moralism kring hiv och homosexualitet sken igenom i recensionerna.
– Jag fick veta bakvägen av min redaktör att det fanns skribenter som ville slå tillbaka mot Sighsten Herrgård. De undrade varför han skulle ha folkets medlidande och att han hade sig själv att skylla. Det fanns en homofobi i det där, och det var ett gäng riktiga ”karlakarar” som hade tänkt sig detta, hur långt de tänkte gå vet jag inte, men det var obehagligt nog, berättar Carl Otto Werkelid.
Han vill inte avslöja vilka dessa personer var, men i det nyskrivna förordet berättar han om detta eftersom det ger en bild av det sena 80-talet, en tid som genomsyrades av sexuell rigiditet och moralism. Det är också just därför som Carl Otto Werkelid idag beundrar det Sighsten Herrgård gjorde.
– Innan han kom ut var inte hiv och aids förankrat i samhället, det var något abstrakt och fjärran. När Sighsten Herrgård en julidag berättade om sin situation i Aktuellt hade det enorm betydelse, ingen reklambyrå hade kunnat åstadkomma det han gjorde på så kort tid. Han visade att sjukdomen handlade om människor, och han var en av dem.
Det är 20 år sedan Sighsten Herrgård dog och Carl Otto Werkelid konstaterar att det har hänt mycket positivt under den tiden. Vi vet mer om sjukdomen och bromsmediciner har utvecklats. Men behovet av att uppmärksamma personer med hiv finns fortfarande.
– Ta cancer till exempel, det får ständigt medialt fokus på olika vis och folk berättar hur de drabbats av sjukdomen, säger han och konstaterar att vi än inte har ett sådant samhällsklimat som gör att folk lika lätt vågar vara öppna med sin hiv-status.
Sista intervjun i gaymedia med Sighsten Herrgård
Uppdaterad 2016-11-15
