Större internationell uppslutning har man inte sett på Gustav Adolfs Torg sedan den svenska primadonnan själv var i farten vid någon av sina nästan 400 föreställningar på Kungliga Operan. Inbjudan påbjöd smoking, och kön av långa klänningar och päls ringlade ända ned mot Kungsträdgården. Men trots den högtidliga stämningen, de hårdknutna flugorna, kungen och ett evigt ”Ers Majestät-ande” blev det en avslappnad tillställning.
Det kändes mer som om Birgit Nilsson själv satt på hedersläktaren och firade 50 år som artist, än att hon sjunger som första solist i Änglakören. Efter en stund hade samtliga i sammetssalongen lagt undan titlarna, och helt blivit Birgit med Birgit. Förutom att den stora operagudinnan blickade ner från enorma foton över hela huset stod hon själv för kvällens underhållning. Med en färgglad TV-sänd Turandot anno 1967 satte hon press på arvtagerskan Nina Stemme, som framförde Nilssons stora paradnummer – Isoldes ”Der Liebestod”. Gregor Bühl verkade glad över att för en gångs skull få dirigera Hovkapellet från stora scenen istället för i orkesterdiket, och viftade så ystert med både ben och pinne att det nästan blev ett balettinslag av ouvertyren till Wagners Mästersångarna. Underhållning bjöd också Ers Majestätet själv på när han i en pampig sorti gick vilse bland kulisserna och belönads med en hjärtlig applåd
Alla talare levererade La Nilssonska one-liners och berättade Birgit-anekdoter. När det slutligen blev dags för pristagaren själv hade Stiftelsens ordförande Rutbert Reisch, regissören Hans-Peter Lehmann, operachefen Birgitta Svendén och den glittriga konferencieren Camilla Lundberg lite fräckt avverkat de flesta historierna. Kungen överlämnade hederspriset, en mini-Birgit i brons. Prispengarna på en miljon dollar blir ett återkommande specialpris i Birgit Nilssons namn, ingående i Operalia, Domingos egen tävling för unga lovande sångare.
Ingen sångare i världen som är van vid mer paljettprassel, dekorerande statschefer och ändlöst hyllande än Plácido Domingo. Ändå verkade han uppriktigt rörd över att hans kollega, vän och idol själv utsett honom till den första vinnaren av sitt eget pris. Han tacktalade sedan varmt och gripande om den storsångerska som en gång i tiden hjälpte en ung och okänd spansk tenor.
Under 50 år har världens främste tenor sjungit över 130 olika roller på alla världens stora scener. Alla utom en. Konstigt nog var det här första gången mästersångaren stod på just den scen som fostrat så många av de yrkesmän som satt standarden för både honom och en hel operageneration. Men kanske inte den sista, för under den efterföljande presskonferensen tryckte han operachef Svendéns hand och utlovade spontant ett kommande gästspel på Kungliga Operan. Ett sätt för den som ytterligare höjt ovan nämnda standard – Plácido Domingo – att ge tillbaka. Precis som Birgit Nilsson själv skulle ha gjort.
Uppdaterad 2017-05-17
