Att syskonen Viola och Sebastian kommer ifrån varandra vid ett skeppsbrott och att Viola därefter låtsas vara man finns redan hos Shakespeare. Men i Göteborg är könsförvirringen större än så. Ibland spelar män kvinnor medan kvinnor gör män. Och kaptenen på fartyget Sebastian och Viola reste med har tydliga drag av lurvig läderbög, en läderbög som är väldigt intresserad av Sebastian. Men det är inte han som tar hem just den delen av spelet, utan det är Olivia.
– Vem är din rollfigur, Per Sandberg?
– Den sköna Olivia, som står för passionen i dramat! På Shakespeares tid gjordes alla roller av män och man lekte med förväxlingar. Här har vi bara gått ett steg till. Så egentligen är inte könsrollerna det viktiga utan att hon står för passionen och den stora kärleken.
– Hur hittade du fram till din Olivia?
– Först kände jag att inte kan väl jag, en tjock gubbe, spela den rollen. Men att spela en ung vacker dam väckte min nyfikenhet. Och när vi repeterade provade vi att gå mer åt dragshowhålllet men märkte att texten inte framträdde då. Så vi fick hämta de kvinnliga och manliga dragen mer inifrån oss själva istället.
– När Olivia mot slutet av föreställningen drar iväg med den tjusige unge Sebastian gör publiken nästan vågen av förtjusning…
– Ja, jag har träffat unga kvinnor som sagt “gud, vad snygg du är!” – vilket jag inte är. Men då har det gått så lång tid i pjäsen att man fyller i med sin fantasi och kapitulerar för henne. Man kan helt enkelt inte låta bli. Igår spelade vi för ungdomar och de kan ju vara både konservativa och rädda för att bryta könsroller. Men även de trillade dit, ner i kärleken. Det tar jag som en arbetsseger!
– Är det värt att åka och titta på er även om man inte bor i Göteborg?
– Självklart! Det är vackert och visuellt också, och pjäsen har nåt att säga.
Uppdaterad 2016-11-15
