Gala eller drag som dresscode! Visserligen frivilligt, men ändå ovanligt för en teaterpremiär. Galet och galant klädda var gaygräddan på plats för att se gästspelet du inte bör missa i helgen.
Vågat, lekfullt och det mest utflippade du kommer se på en svensk scen i höst. Vad annat kan det bli, om ett UFO släpper ned en dragartist mitt i djungeln? Särskilt inte en som råkar vara på ett härligt spelhumör.
Efter tio minuters rymdfärd, gestaltad genom bärsärkargång på ljusbordet, öppnar sig ridån som en vulva och föreställningen börjar på riktigt. Joey Arias spelar ut hela sitt register och sjunger med precis raspighet. Monologen är full av poänger, särskilt de grövsta går hem.
Basil Twists dockor bidrar till känslan i föreställningen. Tänk dig en mörk källarklubb, inspirerad av David Lynch och dina knäppaste drömmar. Där befinner sig Arias with a Twist. Vem skulle inte gå ned på knä för ett nummer som det, där två storkukade djävlar rockar loss tillsammans med Joey Arias?
Sex osynliga dockspelare sätter oerhörd fart på allt som rör sig, men inte är Joey Arias eller ljusprojektioner. På något sätt lyckas de gestalta tillbakalutade djungeldjur, kalla rymdvarelser, ett coolt litet storband och en massa sprattlande ben.
Föreställningen kastar sig mellan effekter och effektsökeri. Mycket är rent trams och mamma skulle knappast ha gillat något. Mot slutet staplas för många nummer.
Men shit pommes frites, jag instämmer ändå helhjärtat i premiärpublikens lyckovrål. Tänk om jag kunde få kika in i Arias och Twists hjärnor…
Uppdaterad 2016-11-15
