Bruden som blev Sara

Jag minns hur allt började. En kall januaridag 2007, jag står och stampar på ett södercafé och väntar på en brud. Jag har ingen aning om vem hon är, förutom att hon skriver jäkligt bra och att jag älskar hennes blogg.
Plötsligt öppnas dörren och en kort och spenslig figur stiger in. Svartklädd, mohikanfrisyr, piercad. 100 procent flata. Det råder ingen tvekan – det här är Bruden som skriver Brudens blogg om brudar.
Vi sätter oss ned. Jag dricker kaffe och förklarar att jag vill att hon börjar skriva krönikor för QX. Bruden kollar ner i sin tekopp och undrar om hon är rätt person för jobbet. Jag övertygar henne. Vi fikar klart. Och när vi skiljs åt försvinner den Lisbeth Salander– liknande gestalten iväg, nervös och utan en aning om vad som ska hända härnäst.
Det har gått två och ett halvt år sedan dess. I dag träffar jag en glad och förväntansfull Sara – snart ska hennes debutroman Udda släppas på Piratförlaget. När QX:s husfotograf Peter Knutson plåtar henne poserar hon säkert och lekfullt framför kameran. Jag står bakom och kommer att tänka på en reklamslogan: ”Ny förpackning, samma goda innehåll.” Sara har alltid varit sig själv, men hon har kommit att utstråla en helt ny trygghet.
– Det är klart att det är annorlunda i dag. Mina värderingar är desamma, men allt som har hänt har gjort att jag har kommit ikapp mig själv på något sätt.
När Peter är klar packar hon ner kläderna som hon har haft på plåtningen och stänger väskan genom att sätta ihop den trasiga dragkedjan med säkerhetsnålar. När hon byter om skymtar jag en tatuering på vänster sida av ryggen: skogen för det norrländska ursprunget, skogsrået för alla lockelser hon har fallit för och Minervaugglan för att hon har lärt sig något under resans gång.
– Det är som att jag hela tiden har varit på väg någonstans, men inte vetat hur jag ska komma dit. Och även om jag inte har hittat ända fram i dag, så har jag hittat en väg som leder åt rätt håll. Nu behöver jag bara följa den, säger Sara och hänger väskan över axeln.
Vi lämnar fotostudion och går och lunchar. Sara sitter framför sin vegmacka och pratar. Jag äter lasagne och antecknar. Jag undrar hur hon hinner med allt. Jobbet som svensklärare för invandrare, krönikör för QX – och uppe på det ska hon debutera som romanförfattare. Det är väl som hon sa till KG Bergström i morgonsoffan när han blev alldeles stum: ”Jag har ju inga barn”. I alla fall inte än – vi som läser hennes texter vet att det kanske kommer.
Efter att Bruden kom ut ur blogg-garderoben har vi ju fått lära känna Sara, i vår värld har som blivit något av en kändis.
– Det är den största effekten av mötet som du och jag hade den där första gången. Fler människor känner igen mig idag, på gott och ont. Det negativa är att den normala kontakten och blickarna inte finns längre. Det händer faktiskt mer sällan att folk flörtar med mig sedan jag ”kom ut”, och det har varit en del som pekar när de tror att jag inte ser.
Det positiva är att folk tar kontakt med Sara just för att hon är Sara Lövestam:
– De vill ofta berätta att jag har skrivit något som betytt något för dem. Det är värt allt, för det betyder i sin tur så mycket för mig.
Den här typen av uppsökande verksamhet verkar vara Saras grej. Jag hittade hennes blogg på nätet. Melinda Wrede gjorde detsamma och rekommenderade henne till Annika Lantz, som tog henne till sidekick i sitt radioprogram. Och Piratförlaget och läsarna på kapitel1.se utsåg henne till vinnare av Bok-SM med boken Udda.
Varför blir du hela tiden upptäckt av andra, via nätet?
– (skrattar) Ingen aning! Vad tror du själv?
Är du dålig på att marknadsföra dig?
– Ja, kanske. Jag vill vara säker på att det jag gör är bra innan jag gör något av det, jag ligger aldrig på utan tar alltid ett nej för ett nej, och jag är hård mot mig själv. Men mitt skrivande har heller aldrig handlat om att jag vill få en bok publicerad. Det har handlat om att jag vill bli så pass bra – att mina böcker blir publicerade.
Och det har hon också blivit. Udda är en fängslande roman om en lesbisk player, en rullstolsburen språkforskare och en amputationsfetischist, som alla finns på ett eller annat sätt i Sara:
– Jag känner igen mig i den frispråkiga Lelle, som skiter i konventionerna och går sin egen väg. På ett annat sätt känner jag igen mig lika mycket i Paula, som är både rätt vass och rätt nördig. Och jag kan känna igen mig i Martins längtan efter att vara som alla andra och dölja sina hemliga begär. Så kände jag under i princip alla mina tonår.
När jag intervjuade dig första gången var din framtidsdröm att få ett av dina bokmanus publicerade. Nu har det hänt. Är du nöjd?
– Stolt men inte nöjd, för att stjäla en slogan. Det är klart att jag inte är färdig, jag har ju bara kommit över kanten!
Vilken dröm kommer du att ha infriat när jag intervjuar dig nästa gång?
– Jag drömmer om att få ge ut fler böcker, att bli översatt till andra språk och att en dag få se mina texter omsatta i skådespeleri på en filmduk eller en scen. Och jag skulle vilja se ett av mina gamla bokmanus i tryck, en helt vanlig tonårs-komma-ut-historia, men speciell för mig. Jag kan bara hoppas att något av det händer och att det ger upphov till en ny intervju.
Och med det har hon bekräftat att den här bruden sig lik. Hon kommer att göra drömmarna möjliga, men hon kommer inte berätta om det. Åtminstone inte utanför Internets värld.
Men efter att vi har ätit upp och skilts åt går hon med bestämda steg nedåt gatan. Hon är inte längre Bruden som letar efter vägen. Hon är en egensinnig liten doer som vet precis vart hon ska – och hon går dit i sitt eget namn. Sara Lövestam.

Udda i QX Shop

Fakta Sara Lövestam:
Aktuell: Släpper debutromanen ”Udda”
Ålder: 29
Yrke: Lärare, krönikör, författare.
Civilstånd: Singel.
Bor: Utanför Stockholm.
Om du fick vara en fiktiv figur för en dag? Bruden i Millennium-trilogin som får ligga med Lisbeth Salander.
Om du får välja en övernaturlig förmåga? Att kunna flyga eller att kunna spinna som en katt, jag gillar att njuta.
Om din bok blev film, vem skulle spela flatan Lelle? Sanna Bråding!
Hur många böcker kommer du att skriva under din livstid? Om jag får drömma: så många att man behöver scrolla mig på Wikipedia.
Vad gör du när du är riktigt vanlig? Blandar dippmix som jag köper på Coop. Sedan köper jag lättsaltade vickning-chips. Sedan doppar jag chipsen lagom mycket i dippen. Sedan äter jag dem framför TV:n.

Sara Lövestam vann Bok-SM