– Du kallar Sentimental Secrets för dramakonsert. Vad betyder det?
– Det är jag och tre musiker. Och det är mest sång. Jag spårar mina egna steg bakåt i tiden, till Berlin och Paris och letar efter förlorad kärlek. Jag började sjunga runt millennieskiftet när jag tyckte att jag gjort allt som gick inom dans. Nu har jag spelat föreställningen i fem år, i Finland, Danmark, Frankrike. Det här blir första gången i Sverige och det ska bli spännande.
– Piaf och Dietrich är klassiska gayikoner. Är det detta du bygger på i framträdandet?
– Jag är mera ute efter substansen i sångerna. Kärlek. Att bli förälskad i en man. Sångerna jag valt är såna som verkligen har en mening i mitt liv. Men att de är gayikoner finns ju med. Jag har smoking – till hälften, andra halvan är damstrumpor. En blandning av man och kvinna. Men det är inte drag!
– Och Kurt Weils sånger?
– Weil har en del sånger som passar utmärkt i föreställningen. En av dem handlar om en paradisö vi alla drömmer om…
– Är det mycket personliga minnen du använt i Sentimental Secrets?
– Väldigt personliga… det handlar om dem jag mötte i Paris, och dem jag mötte i Berlin. Alla atleter tog mig som en kvinna… Jag var sexton när jag kom till Paris på 70-talet.
– Hur var Paris som gaystad då?
– Mycket öppnare och mer accepterande än Finland där det fortfarande var olagligt med homosexualitet. I Paris var det ingen som frågade vad och vem du var. Det var så i artistvärlden dit jag kom, men hela samhället var annorlunda än i Finland.
– Du sa förut att du tyckte att du gjort allt som gick inom dansen, men du koreograferar vidare och gör en stor föreställning för Skånes Dansteater nu.
– Ja, sen heter Black Silk. Jag använder hela kompaniet och fyra vietnamesiska dansare, en damkör och så operans orkester. Det är musik av det finska rockbandet Nightwish, men det är operaorkesten som spelar. Och så är det en stor skulptur som hänger från taket. Koreografin är inte berättande, det är flytande, organiska rörelser. Jag söker oceanen i dansaren!
– Och så är du med som domare i Tanssi Tähtien, den finska motsvarigheten till Let´s Dance…
– Det har jag gjort fyra år nu! Det är kul och jättepopulärt. Fyra miljoner tittare. Det är mycket i Finland. Jag tittar på dansarna som koreograf. Men jag kan inte stegen i de olika tävlingsdanserna. Det gör de andra domarna!

Let´s dance på finska:
tanssiitahtienkanssa