Klichéernas 1800-talsparis har bytts ut mot dagens mode-wannabes och fördettingar, med låtsas-Lagerfeld och låtsas-presidentpar i den franska huvudstaden. Och heteroparen kompletteras med modeflator, bifolk och fjollor.
– Ni kommer från den sista repetitionen, det är strax premiär ? och ni verkar inte alls nervösa.
Theo: Nej? vi har fått väldigt mycket tid att jobba på scenen.
Ben: I Storbritannien som vi kommer från får man det bara fyra-fem dagar före premiär.
– Och resultatet är inte någon typisk Offenbachuppsättning direkt?
Ben: Nej, absolut inte!
Theo: Operetter är så färgade av sin egen tid att de är svåra att spela idag om man inte skriver om dem.
Ben: Man åker inte till Paris för att det är världens centrum längre, men varumärket Paris finns kvar. Så man får liksom ta och sätta en ny motor i en gammal bil. Och Lucas Svensson har gjort dialogen fullständigt samtida. Den bara sprutar av ett färgrikt ordval – en del skulle nog kalla det utmanande.
Theo: Det finns också mörker som balanserar upp det lätta och ljusa. Men detta är fortfarande underhållning.
– Och så är den rätt mycket gay eller queer. Det är en flata som lär en av de manliga huvudpersonerna en läxa. Och när bara en av två killar kan få den sköna Métella så bestämmer de sig för att få varandra alla tre istället.
Ben: Regissören Stewart Laing ville ha ett alla-ska-vara-med-grepp på Offenbach! Men egentligen är det bara precis så gay eller metrosexuellt som moderna storstäder är idag.
Theo: Fast såna städer finns inte i Storbritannien! Men de finns här i Sverige.
Ben: Ja, vår gaydar slår alltid fel i Sverige!
– I slutet är det en bög och en flata som blir kära i varandra också.
Ben: Sånt händer också. Vi har en kompis som levde med en man i femton år och sen gifte han sig med en kvinna. Och i operetter ska ju folk bli tillsammans i slutet!
– Ert eget jobb med föreställningen, då? Det är riktigt sanslösa kostymer till festscenen i en modebutik. Materialet är toarullar, dammvippor, plastpåsar?
Theo: Det är fantastiskt att jobba med en stor kostymavdelning. Idén var att städpersonalen tar rengöringsgrejor från butiken. Disktrasor blir till en klänning. Men kostymen får aldrig ta över personen som bär den.
– Publiken på genrepet hade i alla fall väldigt roligt när de såg resultatet.
Ben: Ja, då tänkte jag att vilket drömjobb vi har!
– Hur får man fram mixen av nutida dans och operettvärld?
Ben: Först säger jag tack gode gud för YouTube! Alla koreografer och dramaturger kollar där? Men alla dansarna arbetar egentligen med modern dans.
Theo: Fast alla har en showgirl i sig som bara längtar efter att få komma fram!
– Ni jobbar tillsammans och är gifta.
Theo: Ja, vi har varit ihop i tretton år och ingick partnerskap för två år sen.
– Men hur är det att jobba tillsammans som par?
Ben: Har man ett kreativt yrke så kan man inte släppa det bara för att klockan blir fem på eftermiddagen.
Theo: Vi pratar mycket jobb!
Ben: En gång var vi på turné i nästan tre år, då är det skönt att vara tillsammans
Theo: Snart ska jag dansa i Bens nästa verk, i hans danskompani. Och nästa höst ska vi hit igen, då ska vi jobba med Skånes Dansteater.
Ben: Det händer ju att man tänker att man skulle vilja odla grönsaker och ha hund. Men just nu rullar det på!
Uppdaterad 2019-02-20
