Klubbhistoria 22: Premiärgästerna stod som ”packade sillar” när Lesbisk Nu öppnade

1988 flyttade RFSLs legendariska klubblokal Timmy från Timmermansgatan. På Sveavägen hade föreningen fått hyra en jättelokal i flera våningar och blivit ekonomiskt uppbackad av stadens stöd för att bekämpa sjukdomen aids.

En konsekvens av flytten blev att de populära, och för många helt avgörande, kvinnokvällarna på Timmy upphörde.

Ännu ett svek från en bögdominerade världen tyckte de kvinnor som kort efter ”Husets” öppning startade föreningen Lesbisk Nu, LN.

Den 19 juni 1988 samlades kvinnorna på den dåvarande Kvinnobokhandeln Medusa på Wollmar Yxkullsgatan, inte lång från där Timmy legat.

När gaytidningen Reporter träffar några av initiativtagarna i april 1989 är det en egen lokal som är högsta prio. Pia Sundqvist berättar i intervjun att hon gick med I LN ”för att jag vill stå bakom en bardisk igen”. Så hade hon själv blivit engagerad på ”gamla” Timmys kvinnokvällar. Och Jill Hansson säger: ”Lesbisk Nu är ett så bra namn, för det är nu man är lesbisk – det är nu man lever.”

Det dröjde till i december 1990 innan LN kunde slå upp portarna till sitt första riktigt egna ställe. En 250 kvadratmeter stor lokal; Skolgränd 2 på Mariaberget.

Även för LN var det stöd från dels Socialstyrelsen och dels Socialnämnden som gjorde att en lokal kunde hyras. Caféverksamheten ”Andra Bullar” var det som öppnade först, men den 10 maj 1991 kunde de så äntligen få igång puben, med alldeles egen ingång runt hörnet på Tavastgatan. lokalen ”rymmer ett antal smårum…, varav ett fungerar som sällskapsrum. Här sågs de mest energiska flickorna kring TP-spel och framför piltavlor under premiärkvällen”, rapporterar Mian Lodalen som också noterar ett stort problem: det går inte att bli medlem i entrén. När det blir löst, skriver hon, strömmar säkert medlemmarna till.

Kort efter öppning, den 1 juni, ordnar LN sitt första ”gigantparty” på Kolingsborg. Det runda huset på Slussen som huserat flera tjejfester och gayklubbar innan det skamligt nog revs.

Samma år i augusti står ”kulcoverbandet” Nurse Diesel på scen när LN kör sin andra fest på Kolingsborg. I de egna lokalerna ordnas Mexikansk bar och Dansk pubkväll liksom jazz-kvällar. Puben är nu permanent öppen lördagar och har fullständiga rättigheter.

RFSL-Huset som vid det här laget döpts om till ”Pride” svarar på konkurrensen och inför Only Girls-kvällar första fredagen i månaden.

Ett år håller LN till på Skolgränd/ Tavastgatan. I maj 1992 säger LN-ledningen i Reporter att de nu kan lämna de ”svindyra och i många medlemmars ögon lite stela och trista lokalerna på Tavastgatan”. Flytten bär av till en annan del av Söder och in i det som varit Dr Albans replokal på Kocksgatan 28.

Förväntningarna är höga även om lokalen nu krymper till 85 kvadrameter, så ”det kan inte bli frågan om fester i större sammanhang”, konstaterar Mian Lodalen.

När de efter intensivt renoverande så öppnar berättar Kait Bessing i Reporter att premiärgästerna stod som ”packade sillar” och lyssnade till musik av Ulrika Skogby och Eva Hillered. Fönster som inte gick att öppna och – jo det är sant – rökning tillåten i några av rummen, gjorde att luften inte var helt fräsch. Men dagen efter premiärkvällen hade en fläkt monterats upp; och ”nog märker man en viss skillnad nästa gång man kommer dit”, berömmer Bessing.
Mer beröm blir det för den nya lilla lokalen med en spiraltrappa. ”Caféet är fräscht och vackert, med små lampor på väggarna, lila ballonger och gröna växter i fönstren. Kring caféborden trängs gästerna med sina kaffekoppar, sina bullar och sina cigaretter.”
Eller som rubriken i Reporter konstaterade: ”Gamla Timmy går igen!”

Kort efter flytten öppnar så baren och medlemskap, står det i annonserna. kan köpas i dörren.

Fram till och med 2001 höll föreningen igång. Som mest med 1200 medlemmar och utöver lokalen även telefonjouren ”Lesbiska luren” och tidningen Pinglan som bytte namn till Female.

Kanske dags för Lesbisk Makt att ta vid där Lesbisk Nu slutade för 24 år sedan!