1973 reste en medarbetare på tidningen Revolt, med pseudonymen ROJ, till Umeå för att ta reda på hur klubblivet såg ut för homo- och bisexuella runt om i Sverige.
RFSL fyllde på en lång rad orter i landet både funktionen av att vara en förening som bedrev information och påverkan, erbjöd möjlighet att ringa för att få prata av sig, men inte minst arrangera träffar och klubbkvällar.
Diskret var det dock tvunget att vara. I Revolt listas alla homoföreningar som fanns 1973 i Sverige och i Umeå står det att intresserade skall ringa för att få veta var träffarna håller hus!
Just träffarna, eller klubben, var livsviktig inte bara för Umeåbor. Klubben servade förutom Västerbotten i princip hela norra Sverige från Umeå och uppåt. ”Medlemmar åker i genomsnitt 45 mil för att besöka klubben”, skriver ROJ i Revolt. ”Den samlingen grabbar och farbröder – och några flickor därtill – har tillsammans åkt dryga 900 mil för att träffa varann. Från Haparanda i norr till Sundsvall i söder, med buss, tåg, taxi och egen bil.”
Varannan vecka arrangerades klubbkvällarna och ”sörlänningar”, som det skrivs i artikeln, är helt fascinerade när de förstår att ”avstånd avskräcker tydligen inte en norrlänning”.
ROJ, som fått sällskap på bussen hem från festen av en ”farbror” som berättar mer om att vara homosexuell i glesbygden. Och ROJ frågar sig: ”Vilken stockholmare kan tänka sej att åka en så där 20 mil till en liten klubb, sitta där i några timmar, dricka kaffe och titta på några dansande pojkar, ta in på hotell, och åka hem dagen därpå, 20 mil igen? Min farbror kan.”
RFSL Umeå bildades i november 1972 av ett 15-tal medlemmar. Året efter är det 40 medlemmar varav 5 är ”flickor”. Det politiska arbetet sköttes av några unga medlemmar men, skriver ROJ, för de flesta var detta inte det viktiga. ”Att tala om rent principiella problem som t.ex. familjelagstiftningen – kärt barn i vissa kretsar – låter ju väldigt främmande för en klubb som knappast har råd med att betala telefonräkningen”.
Men fester arrangerades alltså också. De kom igång i januari 1973 genom annonser i alla tidningarna förutom Västerbotten Kuriren som ansåg att annonsering för en homoklubb var ”stötande”.
På bilden här ovan dricks Sailor, ett mellanöl från Västerbottenbryggerierna. ”Dans, musik och något att dricka”, är det som bjuds på de lokala homoklubbarna landet runt. Som de samtida Xerxes i Borlänge, Kaffestugan i Sundsvall, Club Granada i Östersund, Club Orfeus i Vänersborg…
För den rundresande reportern ROJ är det dock något extra speciellt med just Umeå-klubben. ”Alla pratar med alla…unga och äldre dansar tillsammans, umgås.”
”Det råder en puss-och-kram stämning på denna klubb, som för en gångs skull inte verkar onaturlig.”
Lokalen där pussande, kramandet och dansandet pågår är inte speciellt stor får vi veta och ROJ berättar att de är på gång att hitta en större lokal. För redan efter en kort tids öppethållande, skriver han, ”finns det garanterat minst tre nya ansikten på varje träff, till stort nöje (och lite spänning också, vill jag tro) för de ”gamla” medlemmarna.”
”Kvällen lider mot sitt slut”, berättas från klubbkvällen. ”Musiken blir lugnare – lite rosafärgad. Publiken förbereder sig på hemfärden och/eller natten.”
Och två veckor efter så är det dags igen för kaffe, mellanöl och kramgo dans.
