När Indigo på Monbijougatan i Malmö firade 11 år påsken 2003 så var det inget litet kalas det bjöds på tre trappor upp i huset där en gång Eisers Trikåfabriker legat. I dagarna fyra festades det med bland annat en Sylvia/Sylvester-fest där självaste Mr Sylvester, Henrik Tornberg, var DJ. Therese ”Drömhus stod på scen långfredagen, Belinda körde Karaoke på lördagen och på söndagen var det sista festen under jubileumshelgen med ”Klubb X2” och Andrés Esteche på scen.

Första gången som lokalerna på Monbijougatan 15 visades för medlemmarna i RFSL Malmö var redan den 19 februari 1992. Då, som idag, var det segt på den queera partyfronten i staden. RFSL hade tvingats fixa fester i olika mer eller mindre bra lokaler. Men de vid Möllevången kändes helt rätt och i gaytidningen Reporter konstateras att föreningen nu åter kommer att blomstra: ”I alla fall om man satsar på strippande lesbianer som på Möllevångsgården senast och festen med temat Hysterika 2 – Domedagen.

I påskhelgen 1992 öppnas så Night Club Indigo. Klubbkväll fredagar och lördagar med tjejkvällar den första fredagen i månaden. På adressen drivs även Mais um Café på vardagar och söndagar där torsdagarna är kvinnocafé. När Mian Lodalen skriver första artikeln om just kvinnokvällarna på Indigo beskrivs de som succé! I december står återförenade skånska pop-bandet ”Petula and the Clarks” på scen ”till södra Sveriges lesbianers stora glädje”, berättar Lodalen.

För att komma in på Indigo krävdes medlemskap i RFSL. Eller, för de som inte hade råd med helår, ett gästkort. För lite finare gayfolk på besök från kungliga huvudstaden kunde detta skapa huvudbry. En superkändis gick van från hur det går till i Stockholm fram till entrén, log vänt och skulle gå förbi utan att betala. Men tji fick hen. På Indigo skulle alla behandlas lika, hur känd en än råkar vara! Så även denna gång blev ett gästkort sålt även om kändisen blev något stött.

Publikens jubel vid IISC i juni 2003.

Den 22 april 1995 föddes det som kanske blev Indigos mest långlivade succé: IISC, ”Indigo International Song Contest”. 8 deltagare ställde upp; Bland dem ”Evangelista Lätt Alkoholista” från Schweiz, ”Lesbola” från Vatikanstaten som sjöng ”Jag klär av mig naken” och ”4 Non Nuns” från Afrika (?) sjungandes ”I Will Follow Him”. De senare så pass bra att icke-nunnorna vann. IISC är tveklöst en av orsakerna till att Malmö har en sån strålande drag-tradition än idag. Och på Indigo stod senare Cabaret Moulin med vår tids världsartist Elecktra på scen liksom Frk Vega och Babushka.

Men redan 1995, då Indigo firade tre år, hade en ”ny alert arrangörsgrupp” börjar jobba, Indigo hade blivit nominerade som bästa dansställe av Nöjesguiden. Klubben började helt enkelt bli riktigt het för såväl homogays som för mondäna malmöiter. På självaste treårsdagen kom Kayo och uppträdde oannonserat till publikens jubel. Långfredagen var det en modeshow som dock fick Reporters recensent att surna till: ”Det var mer modevisning än show och oavsett hur hippa kläderna var blev det bara mer intressant ju mindre kläder modellerna hade på sig”. På festerna, får vi veta, är det DJ (DeeJay) Jonny som mixar. Hans danslista i februari 1995 inleds med: PharaoDance of the snake. 20 FingersShort Dick Man och Dj BoboLove is all around.

På Indigo hölls en lång rad specialfester som dragkonceptet Studio 15 och 2005 satsningen På väg mot stjärnorna där unga lovande artister kunde framträda. Såklart fixades det inemellan ”dansk afton” med smørrebrød och både yngre och äldre medlemmar i RFSL uppmärksammades genom verksamheter som Golden Ladies respektive Qpido och några år efter att Malmö Högskola öppnat hålls Gaystudentfester på Monbijougatan.

På Indigo startade Sara Lund Club Switch 2004 där en av klubbens alla strålande DJs, Heather Star, spelade. Vid 9-årsjubileet påsken 2001 spelade både Dj Marianne och DJ Pracha och på scen stod ännu en storhet, Charlotte Nilsson, idag Perrelli.

Varje Regnbågsvecka, numera Malmö Pride, var Indigo såklart den centrala scenen, härifrån startade till och med, under flera år, Regnbågsparaden. Många magiska namn med volontärer, personal och gäster får inte plats att nämnas här, men Edith Crepp är en självklarhet, liksom Jonas Hedqvist, Francesca Russo och Annie Dowie!

Sagan har tyvärr ett slut även i Malmö och 2008 flyttade RFSL från Monbijougatan till Gasverksgatan. Sista Tjejfesten hölls 7 juni det året och sista natten blev 27 juni med drag på scen och en ”fest i nostalgins och galans tecken”, skrev Heather Star i QX.

Indigo är ett av Malmös historiska ”monument”. Idag sitter därför en av staden uppsatt minnesplakett, på husfasaden utanför entrén.

Och den 11 januari 2025 hålls en minnesfest i lokalren a där en gång Indigo låg. Slutsålt, så hoppas på återköp om du vill hänga på.