En kall januari-dag 1997 kom, helt oannonserat, Ulrich Bermsjö upp på QX dåvarande redaktionslokaler på Swedenborgsgatan. Självsäker som få och med ett smittande engagemang och skratt berättade han om sitt nyskapande projekt: den ambulerande klubben Stockholm Goes Gay.
För att sprida budskapet till stans gays gick han personligen runt till barer och klubbar och bjöd in gäster med hjälp av en flyer prydd av Prins Carl Philip… (något som blev till en smärre skandal om än i en liten ankdamm).
Inte långt från klubben Squeeze och baren Flap Bar bjöd Ulrich in till första festen på Capitol Studios vid Sankt Eriksplan där Ylva Maria Thompson höll till med sin TV-studio med bland annat inspelning av det erotiska programmet ”Tusen och en natt” för numera saligen avsomnade kanalen TV1000.
Till Ylva Maria hade han lika oannonserat dykt upp med en dobberman i kopplet för att få med henne på det nya festkonceptet.
Succé direkt såklart och Emil Hellman vid musikrodret första festen.
21 februari var det dags igen på samma plats men med Pamela som DJ och ”inte bara öl och Cola” i barerna utan även cocktails!
Stockholm Goes Gay var något helt nytt. Och det märktes. Rakt upp och ner dansklubb på gatunivå med en engagerad klubbvärd och byte av lokaler som koncept.
Så tredje gången gillt var det dags för en ny adress: Münchenbryggeriet på Söder. En helt nyrenoverad lokal som snart skulle bli en av de mest frekvent använda i Stockholms gaynattliv.
”Vårens stora gayevenemang” utlovades och QX-skribenten Per Ljungqvist, med tiden kallad Per QX, spelade tillsammans med Johan och Pamela house så att det vibrerade medan Pär Harén skötte en lite lugnare pop-bar och Ylva Maria utlovade att ”bete sig obscent”.
750 gäster och så mycket succé att Dagens Nyheter skrev om klubben på förstasidan plus helsida inne i tidningen. Nyhetsvinkeln var att Ulrich och Ylva Maria nu tog steget till flådiga Berns salonger.
Ulrich Bermsjö var skämtsamt tydlig inför DN-journalisten: ”Vi har inga särskilda krav, ingen dresscode och tänker inte avkräva något slags sexualitetstest i dörren. Men straighta är inte välkomna.”
Nu var det storsatsning som gällde. Magisk och okult scenshow, Anna Book som barvärdinna, Pär Harén, Stefan Kéry, Christer Broman, Johan och Per QX. Och nu var det också start för uttagningen av Mr Gay Sweden-kandidater till finalen som planerades in tillkommande december.
Stockholm Goes Gay vågade ta nya tidigare för gayscenen ouppnåeliga arenor i anspråk och visade vägen för alla de stora fester som i och med EuroPride 1998 och fler år därefter blev en självklarhet i stan, fester för tusentals dans- och festsugna homosar av alla kön.
För Ulrich Bermsjö räckte det nu inte längre att ha stora fester då och då. Intill Berns salonger låg foajén till Chinateatern nämligen skrämmande outnyttjad.
Så spännande och så kul att inta nya miljöer för en gaypublik känd för att notoriskt bli uttråkad av allt som upprepas.
Koncept med dans i själva foajén, Upp för trapporna fanns bar och bästa hänget där man kunde spana ner över dansgolvet. ”Folk hittade bra hörn att jazza i” konstateras i QX efter öppningskvällen sommaren 1997. Jazza kunde man ju också kalla det som pågick i klubben Bangcocks lokaler! Fredagar och lördagar med öppet ända till 05, något som var nytt i Stockholms nöjesliv.
På Bangcock styrde Ulrich tillsammans med Fia Pia och DJ-stallet utökades med Micke Elmenbeck, Rikard Né och Parham. House såklart liksom bästa technon. Knökat med en publik på kring 1000 varje kväll som alla anlände tidigast vid 01.
Vis av erfarenhet valde Ulrich att stänga Bangcock redan efter ett halvår. Som sagt, gaypubliken tröttnar snabbt.
Den fjärde januari, det magiska EuroPride-året 1998, återkom så Stockholm Goes Gay med Jean Pierre Barda på scen. Denna gång på StureCompagniet. Ännu en straight arena blev därmed av med homooskulden!
Våren fortsatte Stockholm Goes Gay-festerna med kaxig marknadsföring, nya lokaler och de ballaste av DJs. Aladdin, Cabaret och slutligen Finnboda Varv (ute vid technoklubben Docklands). Och sedan en tid i konkurrens med Peo Månestad som likt Ulrich satsat på stora balunsfester i olika lokaler.
Men. Ännu en gång denna lätt-uttråkade gaypublik. ”Folk börjar tröttna på de stora festerna”, sa Ulrich till QX och talade om att fixa intima kalas. ”Det blir härliga transvestiter, mogna män och unga pojkar… och en och annan brutalflata”, lovade han om en ”backroom-fest”.
Efter festen på Finnboda Varv lades Stockholm Goes Gay definitivt ner. I juni öppnade Ulrich istället Homolulu på den ”fruktansvärt fula båten Dixie Queen”.
Det blev ett och ett halvt år som i grunden skakade om Stockholms gayscen!
STHLM GOES GAY (Bangcock, Homolulu)
