Man skulle ju kunna tro att Side Track, bögbaren som lika passande kan kallas queerbaren, på Stockholm historiskt gaytätaste gata, Wollmar Yxkullsgatan, alltid har hetat just så.

Men moderpuben en trappa upp, Half Way Inn, som ligger ett stekast från Mariatorget på Södermalm, började i slutet av 1992 profilera sig som ”gayvänlig” och i februari året därpå lät ägarna Björn dra igång bögbaren Crisco i deras källare. Öppet onsdag till lördag enbart för killar. Mike Mård, Stockholms i särklass bästa läderskräddare, fixade supersnygga västar till personalen och Crisco blev direkt ett häng för det tuffa SLM-gänget.

När Crisco upphörde något år senare kom källaren att användas som straight häng.

Sommaren 1996 är det dock dags igen för en gaysatsning. Kerstin från ”Halvan” och Patrik öppnade Baren 2 Lika, först lite försiktigt tisdagar och söndagar (!) men redan till hösten var det öppet alla kvällar i veckan. ”a non straight experience” var budskapet.

Patrik tog mer och mer ansvar och fick igång kontakterna med SLM igen. I dryga ett och ett halvt år finns Baren 2 Lika, som elaka bögtungor vid någon tillfällig svacka i besöksantalet omedelbart döpte om till Baren 2 Lik, som ett av stoppen i det barhopparstråk som lika bögbittert utnämndes till Antikrundan; Side Track, SLM och Häcktet.

Just Side Track – som baren alltså fortfarande heter – namngavs det legendariska EuroPride-året 1998. I januari blev Ulf ny restaurangansvarig när Half Way Inn-ägarna Fredrik Arnegård och Roger Jonsson själva tog tag i driften av källaren. Öppet alla kvällar i veckan! Bra och billig mat. Huvudsakligen killar, men alla queera välkomna, och fortsatt även ett självklart förhäng till SLM.
Och nu tog det ordentlig fart. Inte alltid till grannarnas förtjusning!

Första gaybaren på Wollmar Yxkullsgatan 7 hette Crisco Bar

Rummet längst in som under Crisco-tiden varit förråd, under Baren 2 Lika varit flipperrum med en ruggigt nedsutten soffa, blev nu uppsnoffsat av Fredrik Arnegård som dessutom själv byggt om, fixat och fejat och inte minst med tiden också lagt den fina regnbågsmosaiken.

Side Track, liksom Crisco och Baren 2 Lika, har från start varit som ett extra vardagsrum för stans bögar. När generationsombyte skett, har de unga som blivit gamla flyttat från baren ut till restaurangdelen, medan de nya och yngre förmågorna paraderar revy mellan matborden på väg in till bardelen. Vår/sommar och höst blir det ofta gayhäng på den stora uteserveringen.

På 90-talet var det renrakade skallar och hakor som gällde, rökning var tillåten och när Side Track stängde var det antingen SLM som var nästa anhalt eller så drog de danssugan till technopalatset Docklands.

Med tiden förändrades publiken, eller i alla fall delar av utseendet! Håret började växa ut, både på huvudet och på hakorna. Magarna blev lite större och hårigare och vips blev Side Track inte bara hem för läderkillar utan även björnar tog plats vid barhäng och i matsalen.

Baren 2 Lika hette baren innan det blev Side Track.

Personalen har sen start varit ställets styrka. Varje restaurangchef och varje kille i baren har satt sin speciella prägel.

Sonny, Nick, Ulf, Vincent, David, Davy, Theo, Peter, Bojan, Mats, Mikael, Erik… för att bara nämna några av alla de fina som format stans böghak nummer ett!

Stor sorg i Side Track-familjen blev det naturlugtvis den fruktansvärda natten till den 26 maj 2005 då Nick, som varit restaurangchef på Side Track under flera år, plötsligt avled i hemmet.

Stor glädje var det de åren då Side Track hade tält i Pride Park. Nästan varje år tills Pride tvingades flytta från den naturliga hemvisten på Söder upp till det (i alla fall i början) helt aparta Östermalm.

Logisk är det att Side Track genom åren har haft specialfester som FUN NOW, Maria Pool Party (sic), Fittstim-Lesbian Take Over… Och sedan det helt puckade dansförbudet avskaffats, Dj Bernhards koncept med Dasco. Jo precis, disco intill toaletterna. Och självklart tog Side Track täten för att rädda gaylivet när Corona slog till.

Side Track är stället där aktivister, kinksters, björnar och helt vanliga fikusar hänger, lokalt folk flirtar med turister och allt snack ger en ljudnivå som expanderar exponentinellt. Grannar av alla sorter hjälper till med konstverk och månar om sina källarbögar.
Stockholm Leather Social startade logiskt nog sina träffar hos Side Track och översvämmade uteserveringen med läder- och gummikillar av alla kön.

Nu finns bara ett enda budskap till ägaren och hjälten Fredrik Arnegård. ”Halvan” och ”Sidospåret” får aldrig stängas. 32 år till, minst!
Som när vi hälsar på varandra när vi möts morgnarna i hörnet Wollmar Yx och Swedenborg. Jag på väg till jobbet, Fredrik putsande och fejande med sina barer:

Kampen går vidare!