I början av 1983 fanns det sju gayklubbar i Stockholm. På Hamburger Börs showade After Dark och dessutom fanns två gaysaunor.
Nöjeslivet då, för 41 år sedan, var som idag en berg och dalbana med klubbar som öppnade och stängde. Men nog fanns det ett bredare utbud än idag.
Venice, klubben som låg bakom det som då var Skatteskrapan på Söder, hade startat redan våren 1982. Men gänget bakom klubben, som senare blev ägare till US Video, hade inte fått alla tillstånd klara. Frontmannen Haim, berättar för gaytidningen Revolt, att de inte lyckats få alkoholtillstånd i tid. Sagt och gjort, de öppnade salladsbar i väntan på att byråkratins kvarnar skulle mala klart. Det tog sin tid och först till vintern kunde de nyöppna med alla tillstånd stämplade och klara.
Med alkoholtillståndet fixat blev Venice snabbt en klubbsuccé. I Revolts reportage från 1983 berättas hur klubb efter klubb konkurrerades ut. Skeppet i Frihamnen fick lägga ner liksom Bogart och omstartade City Club.
AD Hasselbacken hade fått problem efter en ”kokainrazzia” som artikelförfattaren antog skulle skrämma iväg gästerna.
När Dagens Nyheters nöjesbilaga På Stan inför Frigörelseveckan (dåtidens Pride) i augusti 1983 skriver om stans gayliv konstateras att salladsbaren fortfarande var välbesökt och hade kosher som sin specialitet.
På övervåningen var det häng även kvällstid och en trappa ner den i Sverige ovanliga kombinationen av barhäng, dansgolv och bastuklubb!
Bastudelen på Venice blev inte riktigt den heta lustgård som ägarna hoppats och helt poppis var det inte med kombon klubb, alkohol och sex i myndigheternas ögon, så istället blev den delen till en mysbar där en ”norskimporterad” bartender, Erik, basade. I denna lite avskilda del av klubben visades VHS-videos med ”musikprogram och lättare underhållning”.
Dansgolvet var poppis: ”ett påtagligt bevis för detta är väl att det så gott som alltid är fullt på dansgolvet.., till och med kvart i tre när sista låten spelas.”. De 800 gästerna som kunde festa samtidigt på Västgötagatan 16 där Venice låg hölls på gott humör med temakvällar, tangapartyn och ”transvestittävlingar”. Entrén var 40 kronor, till Venice gick man vid midnatt och Dagens Nyheter utsåg stället till ”gayvärldens främsta raggställe.”
Som så ofta i den svenska huvudstadens gayhistoria så höll Venice bara en kort tid. Redan i slutet av året drogs alkoholtillståndet in. I tidningen Magasin GAY, som startade 1983 konstateras att det vid årsskiftet åter bara fanns tre gayklubbar kvar: RFSLs klubblokal Timmy på Timmermansgatan, SLMs lokal på Gåsgränd och så Hasselbacken som ”fick tillbaka sin gay-publik”.
Venice
Uppdaterad 2024-10-20
