Christer Ståhls referat från den legendariska öppningsfesten den 29 juli 1971 säger allt! Club Étoile flyttande från Regeringsgatan 113 till Piperska Muren och det var en stor händelse i staden: ”Taxibilarna rullade in på gården en efter en. Där kom Nana, Francis, Bettan, Susan, Rosa, Christina, Kajs-Mari, Gunilla och allt vad dom heter. Kända och okända fjollor från alla håll och kanter mötte upp. Det blev ett party, som heter duga. 700 personer drack champagne och åt utsökta sandwichs… Det kan lätt konstateras att fjollorna slog runt i Sveriges största fjollparty”.

Dragtävling och fest på Club Étoile/Piperska muren 1975
Foto: QX Arkiv/Revolt
Annons
Annons

Några år senare rapporterar tidningen Revolt – mot sexuella fördomar om en fest i mars 1975. För fjärde året i rad hölls maskerad på ”Pipern”, eller ”Pippan”, som Club Étoile kom att kallas i folkmun. Ett hundratal personer hade kommit till kalaset men bara tio var utklädda (se bilderna). Bland dem fanns en ”icke helt okänd herr Flinckman” som beskrivs som ”särdeles flink kanske just i käften och att klä ut sig”. Denna marskväll vann han åter tävlingen, som Esther Williams i filmen ”That’s Entertainment”. Att han var känd berodde inte på After Dark, som ännu inte sett dagens ljus, utan för att Lasse redan vunnit två maskeradtävlingar på konkurrerande söndagsklubben City Club, och en tidigare på Pipern.

Året innan beskriver reportern Gunnar Oehman hur huvudstaden mot mitten av 70-talet fått flera nya gayklubbar. Club Étoile/Piperska Muren beskrivs då, 1974, som ”överklassställe” vilket verkar vara en omskrivning för att vara ”professionellt” med yngre publik som klär sig moderiktigt. Öppet alla dagar utom måndagar mellan 22-03. Fri entré förutom fredag och lördag då det kostade 12 kronor.

Fyra år senare var Pipern ”betydligt mindre pretentiöst” och höll öppet enbart på helgerna. Entrépriset hade gått upp till 20 kronor.
Dessa slantar betalades till ägaren Hasse själv som satt innanför dörren och tog emot, eller bad de allt för unga eller berusade att vända på klacken.

Till vänster låg matsalen med priser som ”ligger över vad man kan vänta sig” och där ett dansband, ”med ett bra varierat program”, spelade för de något äldre herrarna och damerna. Fredagar var det ”kvinnokväll” även om alla kön släpptes in.

Till höger låg baren och discot och som en kan gissa var det dit de unga gaykillarna tog sig för att festa men tydligen också, enligt ett reportaget i Revolt, för att som ett ”folknöje” klaga på ”hur lite man fick för entréavgiften”.

Christer Ståhls beskrivning av Club Étoiles öppningsfest på Piperska Muren har i modern tid inspirerat Jonas Gardell till hans bok ”Fjollornas fest”.