På hösten 1978 startade Föreningen Tintomara med Lasse Bonstad i spetsen gayklubben med samma namn. Lokalerna man huserade i var den gamla porrklubben Venus. Tintomara öppnades som ett alternativ till Lars Hectors GayHouse – en klubb som påskhelgen 1978 utsattes för ett uppmärksammat överfall från ett 50-tal raggare. Efter överfallet tvingades den sargade klubben slå igen.
Först sommaren 1979 annonserade Gay-Disco Tintomara i dåtidens gaytidning Revolt. Och i augustinumret kom den första artikeln som konstaterade att det enbart såldes lättöl, juice och kaffe i baren. Just att man tagit över från en porrklubb låg Tintomara i fatet. Nitiska tjänstemän gjorde livet surt för klubbägarna.
Namnet kom från Jonas Lowe Almqvists bok Drottningens Juvelsmycke där den androgyne Tintomara finns med.
Hos Tintomara kunde man köpa medlemskort vilket innebar en entré på 10 kronor, annars kostade det hela 15. Man höll öppet onsdagar, fredagar och lördagar: Den aldrig sinande musikdebatten levde då som nu och Revolts beresta skribent Detlef var lätt sur när han skrev om Tintomara och konkurrerande klubben Trocadero (Lars Hectors nya ställe):
”På bägge ställena spelas nästan oavbrutet internationell disco. Jag tycker det kan bli tråkigt i längden, för samma sak var jag går ut, i Stockholm, Berlin, Köpenhamn eller San Francisco, alltid är det samma sound. Ensidighet bör undvikas!”
Efter att klubben Tintomara funnits i ett halvår, beslutades att slå till permanent.
Klubben gick inte helt bra så den togs över hösten 79 av Lars Dahlström, Greger Birgersson, Bertil Mellbom, Göran Michaëlsson och Kjell Johansson . De döpte om klubben till Fyran. Sista kvarlevorna från Venus porrklubbsinredning rensades ut och istället blev det speglar och modern inredning.
Fyra år senare berättar de i tidningen Magasin Gay om att tiden när de öppnade var bäst – om än kaotisk. Mycket hände under de fem första åren för nya Fyran och en ny generation började hitta till klubben. ”Intrycket från Fyran är trevligt, lite som ett vardagsrum, trots ’rätt’ kläder, ’rätt’ musik och ’rätt’ inredning är stället tillräckligt litet för att man skall känna sig hemma.”
Det Fyran kanske blev mest populärt för var personalshowerna, temafesterna och retrokvällarna.
I början av 90-talet tog så Mats Andersson, Bosse och Jörgen över och lokalen moderniserades ännu ett snäpp.
Och i ett tackbrev från Mats i styrelsen för föreningen minns han:
”Höjdpunkterna har varit många 10, 15, 20 års jubileum. Minns bland annat när After Dark var i stan och hela Bögmalmö var ute vecka efter vecka. Flinckman Lindarw & Co stod i trappan och försökte komma in till personalshowen. En annan höjdpunkt var i början av 90-talet då hela personalen sparat all dricks för att gemensamt åka till bögiga Ibiza – 14 hysteriska fjollor + Isa på Ibiza. Första kvällen började ’lugnt’, resten av veckan blev mer och mer sanslös med hysteriska kläder och mer och mer avklätt… Cykelbyxor med hängslen var populärt… Som vi såg ut – men kul hade vi.”
Upp och ner gick det för Tintomara/Fyran. Men till slut räckte inte publiken och de orkade inte driva klubben halvideellt längre.
Mats Andersson spekulerade i att Öresundsbron gjorde det enklare att festa i Köpenhamn, nya klubbar kom i Malmö och internet med de då nya gaysajterna höll folk hemma om kvällarna:
”Fyran verkar ha spelat ut sin roll som den självskrivna träffpunkten för bögar i Malmö och dess omgivning. men vi inser att allt har sin tid och inget är för evigt i detta liv, inte heller vår Club Fyran. En klubb som under många, många år hade sin storhetstid ”
TINTOMARA/FYRAN
Uppdaterad 2024-10-20
