– Ser du skylten där borta, undrar Britta Lundin och pekar ut mot fönstret där hon sitter.
Den vita Hollywood-skylten syns långt bort i fjärran vid de bruna bergen och den knallblå himlen.
Vi gör intervjun på Teams och Britta befinner sig på sitt kontor i Hollywood. Hon jobbar som tv-författare och tillbringar oftast dagarna med att sitta i ett rum med tio andra personer och skriva avsnitt till en kriminalserie.
– Vi ägnar dagarna åt att skriva om mördare, säger hon och skrattar. Jag har ett drömjobb och jag har jobbat väldigt hårt för att nå hit.
Britta Lundin är svenskättlingen som svenska folket kommer få möta när den 12:e säsongen av populära Allt för Sverige börjar sändas på SVT i kväll. Tillsammans med nio andra amerikaner har hon tillbringat sommaren i Sverige för att få veta mer om sitt ursprung och tävla om en stor släktmiddag.
– Jag tänker på Sverige varje dag, säger hon. Mina arbetskollegor är så trötta på mig för jag börjar alla meningar med ”When I was in Sweden…” (skrattar).
Idag bor hon i Los Angeles, hon är gift, har fru och två söner, en på 4 år och en på 1 år.
Berätta Britta, hur kom det sig att du sökte till Allt för Sverige?
– Jag skrev för en tv-serie på Netflix som heter Riverdale, och som var oerhört populär och jag fick mail från hela världen om vem som borde kyssa vem i serien etc. Det var mail från Asien, mellanöstern, Brasilien… En dag var det en person från Sverige som såg mitt namn i eftertexterna och frågade om jag var från Sverige. Jag sa som det var att min släkt är från Sverige men att jag aldrig varit där. Då berättade personen om tv-serien Allt för Sverige och tyckte att jag borde söka till den. Jag kollade upp den och tyckte det lät som en fantastisk serie. Några år senare när jag lärt mig lite svenska och även blivit mamma så började jag intressera mig mer för hela min historia, särskilt eftersom jag hade fått barn. Så jag sökte till programmet och kom med.
Hade du sett serien innan?
– Det fanns lite klipp på youtube som man kunde se men sen skickade de en hel säsong till mig och då fick jag lite panik när jag såg hur öppna och ärliga alla deltagarna var. De grät framför kameran och jag kunde bara inte se mig själv göra det. Men självklart blev det så…
Hur kom det sig att du aldrig varit i Sverige innan?
– Det har aldrig riktigt lockat mig, jag har varit i Tyskland, England, Frankrike men jag har alltid sett Sverige som något som var viktigt för gamla människor, för mina mor- och farföräldrar Men jag såg mig inte så mycket som svensk-amerikansk.
– När man är ung känns 100 år tillbaka i tiden jättelångt men när man blir äldre så inser man att 100 år inte är så lång tid. Jag kände att jag hade en skyldighet gentemot mina barn att ta reda på mer om min historia och det här var ett perfekt tillfälle.
Vad var första intrycket när du kom till Sverige?
– Att det var varmare än jag trodde att det skulle vara, och det överraskade mig att alla var så varma och välkomnande. Jag var rädd att jag skulle framstå som överentusiastisk och högljudd men folk verkade gilla mig, eller vad vet jag vad de tyckte egentligen (skrattar). Men jag fick bra kontakt med alla.
Var i Sverige anlände ni?
– Vi kom till Göteborg och det påminner mig så mycket om min hemstad i Oregon. I Göteborg var det en hamn, det var båtar, fåglar och det smakade salt. Och i min hemstad har vi en hamn, båtar, fåglar och det smakar salt. Det var en fantastisk känsla.
Vi kan ju inte prata om hur det gick för dig i programmet men hur var helhetsintrycket av att vara med i Allt för Sverige?
– Det var livsförändrande. Jag fick uppleva och se så mycket av Sverige, och göra saker jag aldrig hade gjort om jag planerat resan själv. Jag längtar efter att ni ska få se det. Men till vardags jobbar jag alltid bakom kameran, aldrig framför, vilket gjorde att jag var så medveten om kamerorna hela tiden – att jag skulle stå rakt, att inte göra bort mig, att skämten måste landa och att vara autentisk och inte se så kameramedveten ut. Men att ha en kamera i ansiktet hela tiden var priset jag fick betala för denna fantastiska upplevelse.
Något annat som gjorde stort intryck på dig?
– Ja, att gå på gatorna i Stockholm och se alla dessa långa kvinnor. WOW! Jag har alltid varit längst av alla kvinnor i ett rum. Och det händer att jag hukar mig och skäms lite för min längd, men att se alla dessa amazonkvinnor på gatorna i Sverige var underbart: ”These are my people”! Det fick mig att känna mig stark och att det inte alls är något att skämmas för. Now I walk tall with pride!
Vad är det mest svenska med dig förutom din längd skulle du säga?
– Helt klart mitt namn, for sure. Här hemma i USA när jag köper kaffe och de frågar efter mitt namn blir det aldrig rätt, Bridget eller Berta… Men i Sverige blev alla så glada när jag sa Britta. Det var alltid någon som hade en gammal faster eller mormor som heter Britta (skrattar). Jag älskar att höra hur de uttalar hela mitt namn på svenska.
Däremot var det en sak som inte fungerade berättar Britta…
– Min gaydar slutade fungera i Sverige, alla ledtrådar och signaler var annorlunda. Alla jag trodde var gay var straighta.
Har du alltid varit öppen på jobbet?
– Absolut, jag kom ut redan när jag gick på college.
Hur är det att skriva för tv, försöker du få in hbtq-vinkeln i dina manus?
– Självklart, jag är den där lesbiska författaren i rummet som försöker göra alla karaktärer gay (skrattar). ”Åh nu kommer Britta med sina gayvinklar igen”.
Lyckas du?
– Ibland. Jag är otroligt stolt att vi gjorde några ikoniska Riverdale-karaktärer gay, särskilt Cheryl Blossom som kom ut som lesbisk i säsong 2, jag försökte göra henne så autentisk som möjligt.
Du som jobbar med tv-serier, vilken är den bästa tv-serien som går just nu?
– Oj, va svårt. Men jag får svara The Diplomat. Säsong två har precis dragit igång. Och jag gillar verkligen Keri Russel.
Hur är det att vara öppet lesbisk idag i USA och med ett val runt hörnet?
– Jag oroar mig oerhört mycket över vad som kommer hända om Trump blir president. Våra pojkar är adopterade och jag är rädd för vad som ska hända, kommer de ta dem ifrån oss? Jag vet att de inte kan det, men det skrämmer mig. Kommer de ta ifrån oss rätten att min fru får ta del av min hälsoförsäkring? Såna saker stressar mig.
Till sist Britta, kommer du tillbaka till Sverige snart?
– Absolut, men att resa med en 4-åring och en 1-åring är tufft, särskilt för alla andra passagerare om barnen springer upp och ner i gången på planet… Men jag kommer tillbaka. Jag tänker på Sverige hela tiden.
