Jag är på väg till Stockholms äldsta och kanske mest charmiga hotell, Hotel Kung Carl, belägen vid hörnet mellan Kungsgatan och Birger Jarlsgatan. Jag ska intervjua Nicklas Hillberg, som av sitt team beskrivs som en ”tvättäkta diva” och som har tillbringat hela morgonen i sminket.
När QX kommer dit är han färdigfixad med skrikrosa ögonskugga, läppstift och långa lösögonfransar. Vi hälsar på varandra och i nästa sekund visar han upp sina nya tatueringar. En fjäril på ena armen och ett hjärta på den andra.
Symboliserar tatueringarna dig?
– Ja, svarar Nicklas och ler brett.
Men han är inte färdig-gaddad. Ett ”W” som i Wahlgren ska snart förevigas på hans arm. Han är ett riktigt Pernilla Wahlgren-fan och har även ett öga för schlagerstjärnans man Christian Bauer som han tycker är riktigt snygg.
Berätta lite om dig själv Nicklas!
– Jag är 47 år, bor i Hudiksvall och gillar att sy kläder och träna. Och jag älskar Abba – jag brukar måla och dansa till deras låtar. Min favoritlåt är Mamma Mia, säger Nicklas och utlovar en dansuppvisning senare.
Lokalen där vi sitter har vackra stuckaturer och pampiga kristallkronor. På väggarna med engelska tapeter pryds fotografier på personer med intellektuella funktionsvariationer från Glada Hudik-teatern. Hotel Kung Carl har genom åren byggt upp ett tätschat samarbete med teatern. Nicklas ser stolt ut när han visar mig bilden på honom.
Han har slutat med teater men är fortfarande aktiv inom film. Han har bland annat medverkat i Catwalk, en verklighetsskildring om Emma Örtlund, som har funktionsvariation, som får sin dröm om att gå på catwalken i New York uppfylld.
I filmen återförenas även Nicklas med sina bröder. Han blev bortadopterad vid födseln 1977, vilket var ett vanligt öde för många med Downs syndrom på den tiden. Hans stora dröm har alltid varit att ha syskon och under inspelningen fick han ett oväntat samtal från sina bröder som ville träffa honom.
– Jag övernattade hos dem och kramade dem.
Nu är Nicklas aktuell med dokumentärfilmen Det kunde varit vi. I en husbil ger Glada Hudik-gänget sig ut på vägarna tillsammans med teaterregissören Pär Johansson för att ta reda på hur det var att leva med en intellektuell funktionsvariation i en annan tid. En tid där de ofta drabbades av utanförskap och behandlades på ett inhumant sätt.
Filmen handlar om upplevelserna av människor med funktionsvariationer som placerades på institutioner över landet från början av 1900-talet, då Sverige var världsledande inom rasforskning och då det utfördes fruktansvärda experiment på Vipeholmsanstalten. Filmen har premiär den 11 oktober på bio.
Hur var det att spela in dokumentären? Den berör mörka frågor.
– Det var ledsamt, men det var roligt att få spela Boule, säger Nicklas som föredrar att få prata om roliga saker.
Han erkänner att han är en riktig ”vinnarskalle”.
– Men jag har fått höra att du fuskade, skrattar en person i hans team.
– Nä du, skrattar Nicklas.
På tal om något annat – du är gay. Har du någon pojkvän?
– Martin Stenmarck är min pojkvän, säger Nicklas och avslöjar att det är hans stora kändis-crush.
En gång fick Nicklas en kram av Las Vegas-sångaren. När han blickar tillbaka på minnet får han rosenröda kinder.
– Jag gillar att han är flintskallig, fnittrar Nicklas och fortsätter:
– Tommy Nilsson är också fin. Jag brukar lyssna på hans låt Öppna din dörr.
Har du ett favorit hbtq+-minne?
– När jag var på Club After Dark och Christer Lindarw bjöd upp mig på dans.
Nicklas berättar att det ibland är tufft att vara gay och ha Downs syndrom.
– Det är svårt att träffa någon. Jag dejtar ju inte. Men annars känns det bra.
Nicklas älskar glitter och glamour och går oftast klädd i klänningar och kjolar. Hans team konstaterar att ”han alltid är sig själv till hundra procent”.
– Han är helt obrydd om vad andra tycker.
När jag ber teamet beskriva honom säger de att han är som en ”tatuerad nallebjörn”.
– Kärleksfull och kramgo.
Vad har du för planer nu Nicklas?
– Snart är det premiär för dokumentären i Stockholm. Sedan vill jag åka till Marbella eftersom Pernilla har hus där. Jag tar det lite som det kommer.
Innan vi skulle ”wrap it up” bjöd Nicklas på en riktig dansshow till Abbas superhit Mamma Mia. Det blev en dag att minnas!
