Som barn beskriver MOE att något inte kändes riktigt rätt.
Alla var antingen flicka eller pojke men det kändes som en lek som alla var tvungna att leka. Barnen på rasterna lekte alla möjliga lekar ihop och hen förstod inte att vara pojke och flicka inte var en av dem. Allt kändes som ett rollspel och i flera år accepterade MOE att hen fick leka för att passa in. Men egentligen ville hen bryta sig loss.
– Jag ville inte vara rosa, jag ville inte vara de här färgerna de prackar på mig. Jag ville bara skrika, berättar MOE.
För ungefär tre år sedan kom MOE fram till, efter en stor våg av känslor, att hen var ickebinär. MOE hade under en längre tid skjutit ifrån sig alla dessa massiva känslor. Att finna orken kändes svårt. Men efter att ha känt sig förtryckt under hela uppväxten in till sitt vuxna liv var känslostormen så stor att det inte gick att förneka längre.
– Nu händer det här och nu måste jag bara flyta med.
MOE kom ut för sina vänner och familj och berättade att hen var ickebinär med pronomet hen. Efter det blev MOE som nyförälskad i sig själv.
– Efter så mycket sorg så var den här insikten en ny acceptans och en ny självkärlek till sig själv. Lite som att bli nyförälskad i sig själv och för första gången gilla den man ser.
Albumets namn är en protest mot felköning
Men efter att ha vunnit kampen mot sig själv och slutat fred så kom det nya hinder. MOE upplevde att omvärlden var mindre acceptabel. Än idag vill människor placera MOE i ett fack i en binär värld och hen känner sig frustrerad över att inte bli hörd.
– Jag hoppas låtarna når folk som kanske kan få ett nytt perspektiv och inse att vara ickebinär är inte en trend bland ungdomar. Utan att de kan lyssna och höra på hur det kan kännas och att det är en tuff resa.
Albumet HEN namngavs som en protest mot människor som felkönar.
– Om albumet heter “HEN” så känns det omöjligt att folk ska kunna felköna mig. Jag är bara så trött på det.
På kvällen sätter jag mig ned för att lyssna på albumet.
Från spår ett till tio grottar jag in mig i debutalbumet. Jag sluter ögonen. Lugnande som en godnattsaga hör jag poesin genom hörlurarna. Det känns som MOE sitter på sängkanten i mitt sovrum och sjunger för mig.
Tillsammans med MOE och hens starka låttexter utforskar vi det icke-binära. Jag fäller en tår när hen sjunger “Din kropp skvallrar vad du är”, ett citat som fäster sig. Det är drömska, naiva melodier och texter. Vi lyssnare följer med på en resa som börjar på track ett och slutar på track tio. Albumet behandlar temat utanförskap och gemenskap. Känslor kring misär och dysmorfi. För att sedan tillslut hitta hem och det märks att hen blir förälskad i sig själv på nytt.
Uppdaterad 2023-09-08
