Visst har både Judy Garland, Diana Ross och Gloria Gaynor om vart annat omnämts som sångarna bakom det som är tidernas Gay Anthem. Och visst har många, allt för många, glömt bort Valentino följt av Carl Bean med låten ”I Was Born This Way”.
Men ärligt talat. Den låten är magisk och hade ambitionen att bli just den ultimata homosexuella kampsången.
Först ut var Valentino, som 1975 gav ut en Northern Soul-version på kortlivade och Motown-driva skivbolaget Gaiee Records där baksidans låt hette ”Liberation”. Charles ”Valentino” Harris, var en av de som fanns på plats under Stonewall-revolten och var förutom sångare även dansare.
När Motown gav ut den i eget namn 1977, med Gospel-sångaren Carl Bean fick den åter spridning långt utanför Kaliforniens och New Yorks gaykvarter.
Till tidningen Soul Magazine (bilden ovan), sa han i mars 1978 att förhoppningen var att budskapet om att vara ”happy, carefree and gay” skulle hjälpa den framväxande gay liberation-rörelsen i USA. Själv blev han senare ärkebiskop i den liberala gaypositiva United Fellowship Church med inriktning på USAs svarta community.
Trots att Valentions version låg etta på UK Disco Chart och Beans version kom upp på 15:e plats på US Club Charts och trots att den remixats av Jimmy Somerville, Dj Gomi, Pet Shop Boys och till och med vår egen Magnus Carlsson lyfte den 2008 så har den – ännu – inte riktigt blivit en Gay Athem.
Versionerna är lätt framletade på You Tube och är omskrivna på flera nätsidor.
Så vårt tips om du inte orkar med ännu en ”I Will Survive” eller ”Somewhere Over the Rainbow” är att återuppliva supercool Motown-soul som kaxigt slår fast att att vi är glada, sorglösa och att vi är födda som gay.
Det svänger rejält i alla fall!