Apokalypsen är nära och det är upp till bögarna att rädda världen. Shyamalans ”Knock at the Cabin” har en något långsökt premiss, men skildringen av en hbtq-familj är träffsäker och rörande.

En knackning på dörren är det sista man vill höra när man semestrar i en öde stuga i skogen. Speciellt när det står fyra beväpnade främlingar på altanen och vill in.

Det blir början på en riktig mardröm för pappa Eric och pappa Andrew, som hade sett fram emot några avkopplande dagar med sin adoptivdotter Wen. Regissören M. Night Shyamalans bioaktuella Knock at the Cabin inleds som en klassisk home-invasion-thriller, men snart avslöjas ett osannolikt pest-eller-kolera-scenario.

Inkräktarna säger sig nämligen ha blivit utvalda att stoppa domedagen, och den lilla familjen kan förhindra mänsklighetens undergång… om de är villiga till en omöjlig uppoffring.

Mycket mer än så ska egentligen inte avslöjas. Nöjet i en sån här film ligger i det laddade kammarspelet, och att försöka räkna ut vad som egentligen pågår. Är främlingarna bara religiösa knäppisar, eller ligger det faktiskt något i det de säger?

Shyamalan är en regissör som väcker splittrade känslor hos många filmälskare. Å ena sidan gör han originella filmer, med snyggt foto, laddad spänning och överraskande slut. Å andra sidan har han aldrig varit lika formstark igen som i genombrottet med ”Sjätte sinnet” för mer än 20 år sen. Ävem om han är flitig och dedikerad till sina Hitchcock-mysterier.

Storyn kan kännas långsökt, kanske rentav larvig. Men den stora twisten här är hur filmen slår ett slag för regnbågsfamiljen. Filmens Andrew och Eric (fint gestaltade av Jonathan Groff och Ben Aldridge) får representera alla gays som nån gång blivit hotade eller diskriminerade och överlevt.

Flashbacks gör nedslag i deras gemensamma liv och minnen visar de med- och motgångar som format dem, och som de övervunnit med kärlekens kraft.

– Det här hade inte kunnat hända för femton år sen. Att få spela ett gift gaypar i en Hollywoodfilm av M. Night Shyamalan, det är både en överraskning och ett sant nöje för mig. Ett tecken på att vi har kommit framåt. Vi har en lång väg kvar att gå och våra rättigheter är ständigt hotade, men det här är värt att fira, sa öppet homosexuelle Groff när jag intervjuade honom tidigare i veckan.

Det är väldigt fint att se ett bögpar ta centrum och skildras med sådan värme, speciellt i en mainstream-thriller riktad mot en bred publik. Dilemmat som den lilla familjen ställs inför är stark och omskakande i sig – men en inblick i deras liv som välvilliga gaypappor ger filmen det lilla extra som vi sällan får se.

Otippat nog gör det Knock at the Cabin till en fin dejtfilm för Alla hjärtans dag. Jobbig för nerverna, men ändå optimistisk.