Berätta lite kort om Dhorin Fireheart!
– Dhorin Fireheart är en queer viking från Stockholm som gör riktigt känslofylld elektronisk pop, du har aldrig sett en viking på det här sättet! Musiken tar mycket inspiration från dansmusiken under 90-talet, då den var som bäst, fast med moderna och akustiska element. Texterna handlar mycket om hur det är att leva som HBTQ+ person och frågor som maskulinitet, fast alltid med en vikingainspirerad touch.

”Vikingainspirerad elektronisk pop med queer-tema”, är alltså din genre, känner du fler artister inom samma område?
– Tyvärr inte måste jag säga, oftast när vikingar används i ett musiksammanhang så brukar det vara hårdrock eller metal. Men vikingar var inte alls så, de var riktigt bögiga och gjorde fabulös skandinavisk pop. Historikerna har inte lyckats finna det, men jag vet innerst innerst inne att det var så (skrattar). Så därför tar jag över och visar en annan sida av det hela. Om man ska nu nämna några artister inom liknande genrer så måste jag nämna Team Rockit, min största inspiration, Hercules & Love Affair, min idol, och Robyn, min älskling.

Hur kom du på att släppa en EP med jultema?
– Många av mina lyssnare och min producent, Ekstrand, har länge velat att jag skulle göra en specifik EP med jultema. De tycker att mitt artisteri passar att ha lite jullåtar. Jag var först lite emot idéen för att jag tyckte att jullåtar var för säsongsbundna i sin natur. Men sedan såg jag en video på nätet med artisten Björk som barn då hon citerade någon julsaga på isländska för en isländsk julshow och då blev jag inspirerad av att skriva en jullåt som sedan blev till två jullåtar och två remixer!

Vad gillar du för julmusik annars?
– Alltifrån riktigt traditionell julmusik till lite mer experimentell sådan. En storfavorit är Vince Guaraldi’s jazzalbum för Snobbens jul, sedan är det skotska drömpopbandet Cocteau Twins tolkningar på jullåtar riktigt fina och vem kan inte motstå julmusikens gudinna, Mariah Carey? Även svenska klassiker som Mer jul av Adolphson & Falk. Eller Juligen av Just D.

Hur har du hittat dessa queera kollaboratörer från Japan och Italien?

– Genom magin av sociala medier. Det är lätt att tro att man är ensam när man är en självständig artist utan några kontakter i musikvärlden, men det finns så många likasinnade personer därute som vill utvecklas och kollaborera med andra. Den japanska producenten Swimming Sheep fann jag genom en artistvän som jag har i Sydkorea som gjorde en låt med honom. Han har ett unikt perspektiv på house och dansmusik som jag bara ville ha i min musik också. Den italienske producenten/artisten Yumeaki hittade jag på Instagram. Jag föll pladask över hens moderna tolkning av eurodans och 90-talsmusik, en otrolig visionär på alla sätt och vis och som nu har även börjat göra låtar på italienska. Jag önskar att fler nya artister vågade samarbeta med varandra, speciellt när det gäller queera artister. Jag känner själv att samarbetsandan börjar bli större i HBTQ+ communityt.

Annons
Annons