Nu har du varit ute på vägarna i över en månad, nio konserter är avklarade, ikväll väntar den tionde. Hur har det varit?
– Åh, det har gått så jäkla bra och det är så kul. En succé om jag får säga det själv (skrattar). Och nu väntar två kvällar på Rival som sålde slut på 48 timmar. Jag har aldrig spelat på Rival tidigare så det här ser jag verkligen fram emot, det har varit en sån där bucketlist-grej.

Är det skillnad på premiärshowen och på hur den är idag?
– Ja, absolut. Vi blir bara bättre och bättre ju varmare i kläderna vi blir. På premiären är man extra pirrig och det är mycket nerver, nu kan både jag och bandet slappna av och ta in varandra på ett annat sätt. Musikerna jag har med mig är så jäkla bra och vi har så kul ihop, det smittar av sig på publiken, alla står upp i bänkraderna och dansar och sjunger med. Vi har så skoj i bandet att vi sa att det här borde vara en Forever Tour, som aldrig tar slut. Det är sån glädje och vi slås varje kväll av hur bra låtarna är. George Michael var verkligen ett geni.

Andreas berättar även att han blivit tryggare i sitt mellansnack då han gör små nedslag i historien och pratar om sina minnen till George Michaels låtar.
– Sedan har Lisa Nilsson skrivit en ny text till Jesus to a child, det var ju en låt som George skrev till sin älskare som dog i aids 1992. Och då pratar jag om hela den biten när jag fick mitt hiv-besked och hur den resan har varit fram tills idag. Jag har egentligen inte pratat om det tidigare, det har liksom inte passat, men nu gör det det. Det är ju min show (skrattar).

– Sen kan jag berätta att vi kommer tillbaka i vår och gör en grej på Cirkus, mer säger jag inte, men datum och mer info släpps i veckan.

Är det något som förvånat dig i showen, reaktioner från publiken eller liknande?
– Nej, inte direkt, det har nog blivit ganska mycket som jag tänkt mig. Jag har ju funderat och tänkt på den här showen i tio år, men jag är positivt överraskad att publiken är så närvarande – även i mina prator. Det känns som en fin bekräftelse. De svarar liksom på det jag säger, och skrattar och liksom spetsar öronen. Och musiken berör verkligen, det är sånt party! Det svänger, det är vackert och smäktande i One More Try och disco i Outside.

Vilken spelning har varit bäst hittills om du måste välja en?
– Uppsala stack ut, måste jag säga. Det var ett fullsatt konserthus och eftersom jag är en Uppsalakille så kändes det lite som att ”grabben har kommit hem” (skrattar). Det var fint. Men även när vi spelade på Magasinet i Falun, där hade vi en superfin publik.

Du kör två utsålda konserter på Rival – idag och imorgon – jag gissar att du kommer ha många vänner i publiken. Är det extra nervöst eller bara kul?
– Usch (skrattar). Jag är sjukt peppad, men visst är det extra nervöst, men som min trummis sa ”de kommer ju för att de vill dig väl”. Det ska bli skitkul!

Till sist, det börjar närma sig jul, kör du ”Last Christmas” i showen?
– Nej, det gör jag inte… Jag tycker det är lite för tidigt. Jag är inte sån som släpar in julgranen redan nu. I’m not that kind of gay (skrattar).

Här kan ni se Andreas Lundstedt ”Freedom – the music of George Michael”:
Stockholm 15-16/11, Nyköping 18/11, Linköping 19/11, Malmö 20/11.