Vi träffas i hennes studio på Södermalm i Stockholm. Jag har med mig en grammofonspelare, Eva har låtarna. Förra året fyllde ”En blekt blondins hjärta” 30 år och ett exklusivt nytryck av vinylskiva togs fram i en limiterad upplaga och sålde slut direkt. Det gjorde även hennes tre konserter i våras på Göta Lejon där skivan framfördes live från början till slut. En omfattande Sverigeturné står för dörren.
Men nu ska vi gå igenom låtarna på albumet, en i taget och prata minnen och anekdoter.
Kaffet är klart, Eva är redo. Nu kör vi.
Jag är Gud
”En väldigt härlig låt att börja konserterna med, jag behöver inte mer än bara gå in på scen så är jag Gud (skrattar). Den här låten var början till fallet för min religiösa tro. Om Gud finns, så måste den finnas i allt, i ”alltet”, därav den här låten, allt levande, allt måste vara Gud om det finns en Gud. Och efter att jag skrev den här låten så klingade Gud av i mitt liv – och så blev allt enklare och härligare och mer magiskt. Jag minns inte när jag skrev den men eftersom jag skriver på bilder i huvudet, så måste det ha varit efter en resa till Grekland, när jag sjunger den så har jag en grekisk skärgård i min skalle”.
Lev så
”Det här var låten vi trodde skulle bli störst på skivan, alla sa liksom ’åh den är fantastisk’. Karin Glenmark sjunger så bedårande vackert på den, vi var helt tagna. Den är kul att köra live. Vi har gjort lite olika versioner genom åren, men nu med musikern Johannes Berglund har den kvar sin själ, trots en modern kostym. På den här turnén kör vi låtarna i original, jag vet själv att jag blev så otroligt glad när Bowie var på turné och äntligen körde sina gamla låtar i original. Man blir så jävla glad. Som publik är man konservativ.”
Kanske för minnenas skull
”Det är första gången som den här låten är ute på turné tror jag. Första raden är ’Jag tycker inte om dig’ och det handlar om när man först blir förälskad i någon, sen händer det inte riktigt något och så går det lite tid, och efter ett tag ser man den här människan med lite andra ögon och vaknar upp och tänker, ’nej det där var nog bara en förälskelse i min motsats, jag tycker egentligen inte om din personlighet’, och det har jag ju råkat ut för några gånger.”
Guldlock
”Guldlock är ju en liten sagoflicka som jag fick läst för mig när jag var liten. Låten handlar om en stark barnlängtan som jag hade när jag skrev den. Jag var 29 år och vaknade liksom upp i en turnébuss och kände ’var är alla andra?’. Vänner hade köpt hus, gift sig och skaffat barn. Det blev så otroligt starkt. Livet hade bara hållit på, och de andra hade tagit en annan väg. Jag tror att för många kvinnor är barnlängtan inte intellektuellt, det bara kommer. Det är en väldigt stark, nästan fysisk känsla. Den här låten skrev jag ute hos Tomas och Marie Ledin när jag bodde hos dom på landet. Jag gick ner på bryggan och la mig själv, så kom hela den här låten till mig när jag låg där. Det var magiskt.”
Vem tänder stjärnorna?
”När jag skrev den hemma i min lägenhet på Maria Prästgårdsgata kände jag att texten hade något som ingen annan av mina texter hade haft, den förklarade på något sätt en slags livsmagi som jag kände. När vi drog igång hela inspelningen med albumet så började vi med den här, men jag tyckte inte riktigt att vi fick till det, den lät lite halvmesig i början. Men vi jobbade med den och så kom de här otroligt sköna syntljuden till tack vare teknikern Lennart Östlund som man inte får glömma på det här albumet, han hade en väldigt stor del i det här, en riktig magiker som aldrig gav upp. Stjärnorna är ju min största hit och en sån låt jag måste spela på varje konsert men den är faktiskt lite svår att sjunga. Men just för att allt är skrivet i bilder så hamnar jag i en värld som ingen annan är i och den världen är rätt härlig att befinna sig i, jag trivs där. Jag tror att den här låten var den sista låten jag skrev till albumet. Efter den kände jag att ’nu är jag klar’, den knöt liksom ihop allt.
”Vi fick för oss att vi skulle dricka sprit och skriva för att se vad som hände? Men vi hade ingen sprit, vi hade hade bara öl, så vi hann inte bli fulla, vi blev bara kissnödiga”
Allting om igen
”En dag fick Anders (Glenmark) och jag för oss att vi skulle dricka sprit och skriva en låt ihop för att se vad som hände? Men vi hade ingen sprit, vi hade bara öl, så vi hann inte bli fulla, vi blev bara kissnödiga (skrattar) – så det hände inte så mycket. Sen bjöd vi in Bodil Malmsten som hjälpte oss med texten och jag tycker den blev jätteskön, mycket tack vare en ny trummaskin som precis kommit då. Jag tycker verkligen om den och nu tänker jag mycket på Bodil när jag sjunger den.”
Kom och håll om mig
”En lite kul grej med den här låten är när vi precis spelat in stråkpartiet och var så nöjda. Vi tyckte det blev så fint, men så gick vi och käkade lunch, och jag vet inte vem av oss som sade ’men fasen, jag känner igen den här stråklinjen”. Sen kom någon på, ’den är ju från Eric Claptons Layla – och vi bara ’neeeej, har vi snott den’. Så då kunde vi inte ta med den, MEN då vände vi bara på tejpen, och på hela melodin – och så blev det ju så bra.”
Dunkla skyar
”Den handlar om att vi inte tagit tag i hela vår nazistbakgrund i Sverige, som vi haft dragandes med sen andra världskriget – och när jag skrev det här albumet för 30 år sen var det stor debatt om just detta, vad gjorde vi? Vad var vårt ställningstagande? Varför vikte vi oss för tyskarna? Men vi tog aldrig tag i det, det sopades lite under mattan, och det där har legat kvar. Och nu bubblar det upp igen. Men någon gång måste vi fejsa vår nazistiska böjelse som vi har i det här landet. Det finns någon slags skam att vi klarade oss genom kriget, och att vi inte vågar titta på varför vi gjorde det. Det är i alla fall min högst ovetenskapliga analys av läget. Och nu kommer en ny generation som inte har någon slags doft av andra världskriget kvar. Det skrämmer mig som fan.”
Blå hjärtans blues
”Den här låten befinner sig på en skärgårdsö. När jag träffade Marie Ledin så hade hennes familj hus på en ö där även ABBA hade små hus. Jag hyrde ett hus där, släpade ut mina grejer och skrev många låtar där ute. Och det är den ön som låten handlar om.”
Gunga mig
”Jag minns att vi även då fått för oss att vi skulle dricka sprit när vi spelade in den och vi spelade in körer, det blev så jäkla mycket körer, vi slutade aldrig. Men det blev en härlig låt och albumets första singel.”
Drömmarna och muren
”Det här är en av mina favoritlåtar, jag har så sköna bilder i huvudet. Vendelsö, barndom, ungar som är ute och leker, det finns inga hot överhuvudtaget, det är i det ljuset som den låten är skriven. Att muren fallit, att järnridån äntligen var borta och vi kunde mötas. Allt man inte känner idag. MEN…det kan också vara skönt att tänka på att det går, vi har gjort det en gång förut, vi kan göra det igen…”
