Ikväll har Arvingarna premiär för sin nya show, ”I love Arvingarna” i Göteborg. Hans Marklund är regissör och berättar om projektet.
Hans, du ska regissera Arvingarnas show i Göteborg, hur kommer det sig?
– Jag jobbade med Arvingarna första gången 1999 när jag koreograferade Det Svär Jag På till Melodifestivalen. Lite över 20 år senare fick jag frågan om jag ville regissera deras 30-årsjubileumsshow i Göteborg. Jag har alltid gillat killarna och dom är otroligt ambitiösa och har inte tappat gnistan, utan snarare fått en nytändning på senare år. De har ju giggat så ofantligt mycket genom åren, ibland upp till över 200-250 spelningar per år. Så efter 30 år tillsammans så har de bråkat färdigt. Alla har sina roller och trivs med dom, och allt är bara kul och inspirerande. Jag skrev manus och tillsammans gjorde vi en hejdundrande show, som fick toppkritik. Utsålt hela säsongen och sen skulle de göra Sverigeturné med showen, men de hann bara börja innan pandemin satte stopp för turnén.
– För ett år sen fick jag frågan igen om jag ville göra en ny show med dem. De hade en idé som jag tände på. Man skulle göra en show ur fansens synvinkel. Så jag har intervjuat massa tjejer i olika åldrar som varit fans hela livet. Och jag har fått en otroligt bra inblick i hur det är att vara fan till killarna. Arvingarna har alltid ställt upp för sina fans som väntar troget på autografer, några ord, en selfie och en kram efter giget.
Så vad kan vi vänta oss av den nya showen?
– Jag har skrivit en, som jag kallar det, ”krogshowsmusikal” av materialet och kallar den för ”I Love Arvingarna”. Den handlar om en ensamstående mamma, med en dotter på väg in i tonåren. Mamman har varit fan sedan barnsben och nu inviger hon även dottern in i sin dyrkan av killarna. När vi repeterade de första scenerna så blev killarna faktiskt ganska rörda, och ännu mer när de fick höra tjejerna sjunga vissa av deras låtar.
Och hitsen är med?
– Ja, alla hits är med, men även många låtar från deras plattor som dom inte spelar live så ofta men som passar in i handlingen. Scenen blir kul – en blandning av rockscen och lägenhet, så killarna ”finns” ibland hemma hos mamman och dottern. Samtidigt får vi en liten inblick i hur livet på turné funkar för killarna. Lite tillbakablickar och skratt. Det blir naturligtvis ett jäkla ös tillsammans med fyra extra musiker på scenen med en blåssektion som svänger så det svartnar.
Stannar showen i Göteborg eller åker den vidare sen?
– Tanken är att föreställningen ska spelas hela hösten på Kajskjul 8 i Göteborg och sen ut på turné i Sverige. Kanske med ett längre stopp i Stockholm. Killarna är i toppform och låter bättre än någonsin och alla får komma fram i den här showen.
Är du ett Arvingarna-fan sen tidigare?
– Jag ska erkänna att jag inte var nåt riktigt fan innan. Jag har gillat dom, men inte lyssnat så mycket. Inte annat än själva Mello-låtarna då. Men inför 30-årsjubileet så lärde jag mig många fler låtar och – visst finns det en del corny grejer – men över lag så är det svängigt och bra – lite mer popschlager än dansband, och alltid med suverän sång och stämsång.
Har du en favoritlåt?
– Jag gillar Det svär jag på och Kom till mig – och vem kan värja sig för Eloise? Då står folk upp. På borden. Och sjunger för full hals.
Annars sitter du mest och rullar tummarna förstår jag som vanligt…?
– Haha, nej vi repade upp After Dark nyligen och just nu regisserar jag dessutom en superhäftig pjäs på VästmanlandsTeatern som har premiär 17 september. Stina Oscarsson har dramatiserat en kontroversiell bok av Selma Lagerlöf som heter ”Antikrists Mirakler”. Jag har bearbetat manuset och det blir väldigt fysisk teater med 6 skådespelare som spelar 66 roller, plus flyttar dekor, bygger nya scenbilder, och ibland är de själva bord, vagnar, trappor etc. En fysisk teater med dans, akrobatik och det är drama och skratt och allt möjligt. Helt nykomponerad musik, så det är som att se en film. Det häftigaste jag nånsin har gjort.
