Mammor och mödraskap är ett kärt tema för Pedro Almodóvar. Så även i Parallella mödrar, som följer ensamstående Janis under ett par omvälvande år. På BB blir hon vän med tonårsmamman Ana. Kvinnorna föder barn på samma dag, men oväntade vändningar gör deras liv mer sammanlänkade än de räknat med. Den spanske mästarens fans lär känna igen sig. En livfull färgskala, starka kvinnor, stora känslor – och en som vanligt lysande Penelope Cruz i centrum för ett ofta oförutsägbart familjedrama i Madrid. Men det var längesen som Almodóvar gjorde något banbrytande. Och den simpla storyn, om än intressant, blir onödigt rörig. En lesbisk romans som kommer in från ingenstans kunde ha utvecklats mer (eller skippats helt?). Sista halvtimmen känns som en helt ny film, då Almodóvar flyttar fokus till ett annat ämne och riskerar att tappa bort sin publik. Välgjort, men aldrig gripande.