Det var kanske inte kärlek vid första ögonkastet, för det tog några år innan polletten trillade ner. Men jag vet exakt när det hände. Nej, det var inte när han vann Mello med Dance you off.
Det var när Benjamin framförde Lisa Nilssons Långsamt farväl under middagen i Så Mycket bättre. Där och då föll alla bitar på plats. Benjamin gick från att vara den där söta och charmiga popkillen till att bli en riktig artist. Begåvat och med stor respekt gjorde han sin version av en fantastisk låt och lyckades lyfta den både två och tre snäpp. Sen bara fortsatte det under hela Benjamins medverkan i programmet. Förutom snyggt omgjorda versioner av låtar som Judy min vän och Silvanas Tänd alla ljus var han dessutom kul, genuint intresserad av andra (en sällsynt egenskap i artistvärlden) och visade även prov på en underbar självdistans.
Jag blev ett Benjamin-fan.

Annons
Annons

Hans musik har sedan dess tagit över min spotify och han kommer lätt vara den artist jag lyssnat mest på under 2021. Det är precis som att Benjamin gått i låtskrivarskola hos magister Orup och Ted Gärdestad. I de nya svenska låtarna trängs melodiösa slingor med vackra stick och somriga texter. Och vem kunde tro att jag skulle gå runt och nynna på en låt om smör och parmesan? Eller om startflingor och Onaka-fil.

Idag släpptes Benjamins andra album på kort tid. Och låtarna når rakt in i hjärtat på mig, jag älskar hans röst, och låtarnas harmonier touchar tårkanalerna och ger mig gåshud.
Som nya En gång i tiden, en låt som doftar som en svensk Guilty med Barbra Streisand och Barry Gibb.
Eller roadtrip-popiga I min lägenhet med kul text om att hata att vara ensam, (så när gästerna gått hem tar han fram en Ripasso från 2002 och sätter sig på gården och tittar upp på allas hem – allt för att slippa vara själv).
Och så albumets första låt, Allt det vackra, en underbar pianopärla med mäktiga symfonier och tonartshöjning om att försöka se positivt på framtiden trots att förhållandet gått i kras.

Men – förutom att jag lyssnat en hel del på Benjamins nya låtar har vi även tillbringat hela våren tillsammans. Han i rutan, jag i soffan. Benjamin’s var årets bästa ”må bra”-tv. Ett matlagningsprogram där Benjamin bjöd hem kändisar som Molly Sandén, Oscar Zia, Zara Larsson, Danny, Petter, Gynning, Miriam Bryant, Bianca Ingrosso med flera på pasta – och jag kan inte komma ihåg när jag längtade så mycket efter måndagskvällar med gnocchi, fusilli, ravioli, fettuccine och tortellini. Det var stämningen i programmet som var så skön, gästerna, pratet, Benjamins otroligt ödmjuka värdskap och grymma kockkunskaper – och inte minst musiken. När Benjamin slog sig ner vid pianot och Lisa Nilsson och han gjorde en duett av Långsamt farväl satt jag precis som Parisa Amiri gjorde där bredvid, helt stum och rörd. Eller när Cherrie och Benjamin framförde VHS och Edvin Törnblom satt och OMG-gapade. Jag förstår honom. Vad är det som händer? Hur begåvad är han?
Och så det gulliga avsnittet när han satt hemma hos sin mormor och morfar och sjöng om Det stora röda huset (också med på nya skivan). Det som kunde ha blivit lite too much blev både varmt och vackert. Christina Schollin, Hans Wahlgren och jag satt med tårar i ögonen. Benjamin också.

Dagen efter åkte jag till affären och köpte ingredienserna till Benjamins grilled cheese som han lagat i programmet. Och jag var inte den enda, instagram flödade av bilder på hemlagad grilled cheese i flera veckor efteråt.

Nyligen släppte P3 musikdokumentär ett program helt tillägnat Benjamin – ”Från hånad barnstjärna till hyllad låtskrivare”.
Leta upp den.
Lyssna på nya albumet.
Laga sen din egen grilled cheese.
Och därmed pasta!