Hej Tony Irving, du har varit med i alla 16 säsonger, hur känns det i år med Let’s Dance?
– Jag måste faktiskt säga att det känns väldigt roligt i år. På många sätt. Men det viktigaste för mig var att få komma ut från Norrtälje (skrattar), att en dag i veckan få åka till Stockholm. Jag hat känt mig som en fånge hemma i byn. Och jag gissar att jag inte är ensam om den känslan i dessa tider.
Du var extremt taggad i första avsnittet?
– Ja, det var 12 månaders energi i kroppen som ville ut (skrattar). Men det var så mycket som var nytt i programmet, så det kändes kul och jag var taggad.
Ja, det var nya programledare, ny sändningstid, och nya dansare…
– Ja, och dessutom har vår producent Josefin Hellström vågat testa lite nya grejer och utvecklat programmet. Hon har förändrat, förnyat och förbättrat det. Det är så skönt att man jobbar i en produktion som inte säger, ”så här har vi gjort i femton år och det funkar bra”, här är det mer ”nu är det dags för något nytt”. Och det blir roligare att jobba då. Jag älskar David Hellenius, men när man gjort det några år blir man lite stel och utvecklas inte. Så det är kul att Petra Mede kommit in. Även om jag var livrädd för Petra (skrattar). Hon kändes som en tiger som släpptes ut och jag tänkte hur i helvete kommer det här gå, men hon är amazing. Hon skapar en sån trevlig stämning, för henne spelar det ingen roll om du är dansare, programledare eller domare – vi gör det tillsammans.
Du låter otroligt glad måste jag säga.
– Ja, vet du, jag känner mig pånyttfödd, som att jag haft ett förhållande med David Hellenius i 15 år och nu fått en älskarinna (skrattar). Det är en sån nytändning.
Om du får välja ut några av alla de 164 kändisar som varit med och tävlat i Let’s Dance, förutom årets tävlande, vilka har stuckit ut lite extra?
– Bara för att man stuckit ut betyder inte nödvändigtvis att man varit bäst eller vunnit, men några jag tänker på är Elisa Lindström, hon var en underdog som gick hela vägen och lyckades slå Bianca Ingrosso och hela Wahlgren-klanen i finalen.
– Steffo Törnqvist hade två vänsterfötter och ingen taktkänsla, dessutom kändes han i början som en grå och tråkig gubbe med cigarr och whiskey, MEN i Let’s Dance förvandlades han under programmets gång och såg till slut 20 år yngre ut och började bli lite som en het sexigare farbror som folk började se på med andra ögon. Det var häftigt.
– Jessica Andersson kom från ingenstans, hon kunde inte dansa i början men lärde sig snabbt och vann alltihop och var fantastisk på golvet.
– Dessutom var Lasse Brandeby väldigt speciell, han satte Let’s Dance på kartan, han var en stor anledning till att programmet blev så populärt.
Och vem av alla deltagare genom åren har varit bäst tycker du?
– Jag får säga tre namn, Andreas Lundstedt trots att han åkte ut så snabbt, men han var helt klart en av de bästa. Och så Marie Serneholt och Anton Hysén.
Hur mår du annars, hur har ditt corona-år varit?
– Det har varit både och. De flesta av mina jobb avbokades. Sen i maj förra året har jag bara jobbat 20%. Jag ger privata danslektioner i Norrtälje. Ett normalt år gör jag 40 danskryssningar per år, det har jag gjort i 21 år, men allt försvann. Nu lever jag och min man Alex som ett gammalt par på 50-talet. Jag är hemmafru och bäddar, städar och fixar mat. Och han får sin kaffe på morgonen innan han går till jobbet, sen kommer han hem på kvällen och ölen väntar på bordet och jag står i badbyxor och väntar på honom, har han tur står jag i chaps, då vet han vad det innebär… (skrattar)
Har du klarat dig från att bli drabbad av covid?
– Både jag och Alex låg sjuka förra våren, men sen dess har vi varit friska. Hade jag bott hemma i England hade jag blivit vaccinerad nu, för där är jag tillräckligt gammal för att få vaccin, men här i Sverige är jag fortfarande för ung för att få det. För gammal i England, för ung i Sverige. Jag föredrar att vara ung så jag stannar i Sverige…
