Den tunna blå linjen är skapad av Cilla Jackert, som även är seriens huvudförfattare. Det första fröet till serien föddes då Cilla Jackerts mamma dog utomlands 2006, och ett par poliser kom hem till henne för att leverera dödsbudet. Hon började därefter tänka på polisjobbet och vilken konstig roll det måste innebära att åka hem till någon man aldrig träffat och förändra deras liv för all framtid. När Cilla Jackert sedan började följa ett av Sveriges största twitterkonton, YB Södermalm, som har som agenda att på ett engagerande och initierat sätt berätta om polisens jobb, lades grunden för serien.
– Genom den här serien vill jag skildra polisyrket trovärdigt, så jag har jobbat stenhårt på att få till det autentiskt. En polis, som också är skådespelare, har läst manus så det blir rätt i dialog och tillvägagångssätt. Men att det samtidigt finns förståelse för dramatik och berättande.
Polisparet Faye och Daniella håller lite låg profil i seriens början, men deras berättelse får ordentligt med plats framåt avsnitt fem. Karaktärerna kom till genom Cilla Jackerts research när hon upptäckte hur förhållandevis vanligt det är att poliser inleder en relation med varandra.
– Jag undersökte fördelar och nackdelar, och vilka frågor de ställs inför. De får till exempel inte jobba i par. Jag kände direkt att jag ville ha med detta i serien: En kärlekshistoria mellan två poliser där konflikten i deras yrkesroll står i fokus. ”Dani” och Fayes story har väldigt lite att göra med att de är lesbiska, det skulle lika gärna kunna vara ett par med två män, eller ett straight par. Men jag följer flera poliser på Instagram som är lesbiska, som är väldigt tydliga och direkta med det, och kände att det var en intressant väg att gå.
Problemet i Faye och Danis relation är att Faye inte vill vara öppen med att de är ett par, medan Dani vill starta ett liv med Faye och längtar efter att offentliggöra deras relation.
– Dani har kommit ganska långt i vem hon är. Det är viktigt för henne att vara öppen och låta kärleken ta plats. Hon strävar efter att skaffa barn, familj, villa-liv, berättar Sandra Stojiljkovic.
Faye har däremot inte bråttom. Hon trivs där de är just nu, och vill inte riskera att inte få jobba ihop med Dani.
– De är ganska mycket varandras motsats. Faye vill vara fri och inte planera så mycket. Hon brinner inte lika mycket för det trygga familjeliv som Dani vill ha. Hon vet också att de inte kan fortsätta att jobba ihop om de berättar. Men även om detta ställer till problem i deras relation så attraheras de av varandras olikheter, det är lite ”opposites attract”, säger Anna Sise, som under hösten spelat lesbisk i pjäsen Bröllopstårtan, om en konservativ bagare som vägrade baka en bröllopstårta till ett samkönat pars bröllop.
Hon fortsätter:
– För mig är det oerhört viktigt att skildra den här berättelsen på rätt sätt. För det är tyvärr fortfarande ovanligt att alla grupper i samhället speglas inom dramatiken, och som svart kan jag identifiera mig med att tillhöra en marginaliserad grupp. Det finns så mycket att berätta om en person som Faye, och jag tycker det är befriande att vi kommit så långt att deras story inte problematiserar homosexualiteten utan att de har problem som vilket par som helst skulle kunna ha.
Anna Sise och Sandra Stojiljkovic hittade varandra under provspelningarna och kemin dem emellan infann sig rätt omgående.
– Vi gick in i den kemin som uppstod, och har varit väldigt lyhörda för att ge och ta plats, och skapa en trovärdig relation. Jag är ganska hetero än så länge, men det var inte svårt att spela kär i Sandra. Jag kunde slås av hur skönt det verkar vara att vara ihop med en tjej istället, man förstår varandra på ett helt annat sätt, förklarar Anna Sise.
För Sandra Stojiljkovic innebar rollen som öppna Dani något nytt.
– Dani är något annat än vad jag brukar spela. Jag kände direkt att hon hade en bra story. Hon har blivit en del av mig, och gjort stort avtryck.
Malmö som stad får ta stor plats i serien, och det är som tittare befriande att se en serie som rör sig i en miljö som inte är Stockholmsk.
– Malmö är mer koncentrerad som stad, och till skillnad från Stockholm och Göteborg ligger problemområden intill lugna villaområden, bara en häck bort. Jag är glad att det blev Malmö, för det öppnade berättandet. Tanken var nämligen att den ursprungligen skulle utspela sig på Södermalm i Stockholm, säger Cilla Jackert.
Både Anna och Sandra är faktiskt födda i Malmö.
– En av anledningarna att jag drogs till projektet var att serien utspelade sig i just Malmö. Jag och min familj bor här, och jag får äntligen prata skånska i en roll, säger Sandra Stojiljkovic, och Anna Sise fortsätter:
– Jag bodde i Rosengård under mina första år, så det var lite som att få komma hem och se vad som har hänt. – Jag tycker att Malmö är en väldigt spännande multikulturell stad, där jag direkt kände mig hemma. Det här var också första gången under mina tjugo år om skådespelare som jag fick spela på skånska. Det var en utmaning, men kul.
Många av statisterna i serien är faktiskt riktiga poliser, vilket hjälpte Anna och Sandra.
– Vi har haft stor glädje av att jobba med dem, då vi kunnat rådfråga om detaljer. Som små gester man gör när man går ur polisbilen, känner efter att vapnet är där det ska vara och så. Men även ungdomarna som var statister kunde visa oss hur en visitering går till då de själva varit med om sådana, berättar Anna Sise.
Många av Den tunna blå linjens små roller och statister är just amatörer, vilket gav en extra nerv i serien.
– Det är otroligt vad man lyckats får dem till genom mötet med professionella skådespelare. , Genom dynamiken som uppstår höjs amatörerna och det blir väldigt autentiskt, säger Cilla Jackert.
Tio avsnitt är inspelade, och än så länge är inga beslut fattade om en fortsättning. Men Cilla, Anna och Sandra hoppas alla på en fortsättning.
– Jag vill följa Dani och ännu djupare få ta del av det hon kämpar med, säger Sandra.
Anna fortsätter:
– Ja, jag vill att Dani och Faye ska få ännu mer utrymme, så jag hoppas också på en fortsättning. För mig är det som sagt oerhört viktigt att fortsätta att spegla människor i tv och film så som samhället verkligen ser ut.
Cilla Jackert avslutar:
– Ja, det finns egentligen hur mycket som helst att berätta här. Det är en svår, men spännande, utmaning att jobba med manus i dessa tider för dagens dramakonsumenter är numer väldigt bra på att se strukturer i berättelser. Och då gäller det att bryta den dramatiska formeln, hitta nya vägar och våga berätta på ett nytt, och icke-förutsägbart sätt.
Undertecknad, som sett de fem första avsnitten av serien, kan utan tvekan säga att man lyckats.
Den tunna blå linjen är en symbol och flagga som används av polisen och de som stöder polisen och också hedrar de som dött i tjänst. Flaggan är svart med en smal blå linje horisontellt tvärs över. Linjen symboliserar polisen som en barriär mellan brottslighet och allmänhet.
