Jag älskar Roxette. Det har jag gjort sedan de släppte sin första singel Neverending love som jag har på vinyl inramad på landet. Jag har sett dem live, kan alla låtar, följt dem på världens alla listor, och lyckats få både Marie och Per att medverka på QX-galan. Men jag har aldrig intervjuat hitmaskinen och popstjärnan själv, Per Gessle. Förrän nu.
Efter att ha trasslat mig förbi flera portar med telefoner, hiss med nyckel och en låst grind i trapphuset är jag äntligen framme.
– Välkommen till Fort Knox, säger Per med ett stort leende när han möter mig vid hissen på femte våningen. Vi var tvungna att sätta upp en grind i trappan eftersom Roxette-fans smög sig in och sov här i trapphuset, berättar han.
Det är nästan på dagen ett år sedan Marie Fredriksson gick bort. Saknaden är självklart stor. Per förlorade både en bandkollega och en långvarig vän. Den sista inspelningen med Marie visade sig bli den 8 februari 2016. Per har allt uppskrivet i sina dagboksanteckningar från inspelningarna.
– Hon la sång på låten Good Karma, säger han när han bläddrar i sitt block. Det blev det sista hon gjorde med Roxette.
Vi slår oss ner i soffan på hemmakontoret, vi serveras kaffe och jag ber att få backa bandet några decennier. Från den sista inspelningen till den allra första.
Året är 1986 och Per Gessle står utan skivkontrakt, men med en färdigskriven soloplatta på svenska i bagaget. Hans tredje.
– Jag hade skrivit en låt på beställning till Pernilla Wahlgren också, den hette Svarta glas, men jag fick inget svar därifrån. Roffe Nygren som var chef på svenska EMI på den tiden hörde låten, gillade den och sa, ”skriv en engelsk text och spela in den med Marie Fredriksson”.
Sagt och gjort.
Låten fick namnet Neverending love och Marie spelade in den trots att alla runt henne avrådde till det.
– Alla var emot det eftersom hennes solokarriär gick spikrakt uppåt och hon släppt albumet ”Den sjunde vågen” och haft brottarhiten Ännu doftar kärlek. Men Marie stod på sig och ville spela in den.
Inte ens producenten Clarence Öfwerman ville producera Roxettes singel, men övertalades. Och tur var väl det, för sedan dess har Clarence producerat varenda låt med Roxette.
– Men det var ett enormt motstånd i början. Vi var bara tre personer som trodde på Roxette – Marie, jag och Roffe.
Låten blev en stor hit i Sverige och trots att det knorrades i leden spelades ett album in. Per tog de svenska låtarna han skulle ha till sitt tredje soloalbum och översatte till svenska. Farväl till dig blev Goodbye to you, Dansar nerför ditt stup i rekordfart blev Soul deep, En känsla av en kvinna blev Call of the wild. Och så vidare.
– Den enda låten som inte översattes var en låt som hette Kom ut till stranden, men den är faktiskt med på min senaste soloplatta, säger Per.
Albumet fick namnet ”Pearls of Passion” och sålde i 200 000 ex. Roxette-maskinen var i rullning. Per började skriva på album nummer två, ”Look Sharp!”. Men innan han gjorde det hann han dessutom snickra ihop en jullåt som skivbolaget i Tyskland hade önskat för att få tysk radio att börja spela dem. Låten fick titeln It must have been love (Christmas for the broken hearted). Men skivbolaget tackade nej och låten gavs bara ut i Sverige där den blev en stor framgång. Vi får anledning att återkomma till den ”tyska jullåten” senare.
När albumet ”Look Sharp!” släpptes gick det upp på förstaplatsen i Sverige. Men sen var det stopp. EMI i USA och resten av världen tackade nej till att ge ut det.
– De var helt ointresserade av oss, säger Per.
– Jag minns att jag satt och åt lunch på Stureplan när en kille från ett annat skivbolag kom fram och sa ’Grattis jag såg i Billboard att ni bubblar i USA”. Jag fattade ingenting och tänkte, vilken låt kan det vara som börjat spelas där, det måste ju vara Dressed for success eller Listen to your heart. Men så fick jag se i tidningen att det var The Look och det rimmade ju så jävla illa med min idé om Roxette där jag var låtskrivare och Marie sångare. ”Ajdå” tänkte jag, ”det här kommer inte sluta lyckligt” (skrattar).
Så fel han hade. The Look nådde förstaplatsen på Billboard i USA. Sen fortsatte det. Dressed for success, Listen to your heart, Dangerous. Stora i USA betydde stora i resten av världen. Gruppen toppade listorna i 25 länder.
Själv befann jag mig på college i USA vid den här tiden och när jag en dag våren 1990 hörde It must have been love på radio undrade jag som svenskt Roxette-fan hur det kom sig att de spelade den där gamla jullåten. Svaret hette Pretty woman.
– Vi blev erbjudna att spela in en låt till en Hollywood-film som skulle heta 3000 dollars, berättar Per. Men Julia Roberts var inte känd då och Richard Gere var lite passé. Jag fick manuset med mig från Los Angeles, men jag minns att jag slängde det redan på flygplatsen för det var så tungt att bära (skrattar). Vi hade inte tid att spela in en ny låt så vi ändrade texten i It must have been love, Marie sjöng in en ny version och så skickade vi den till dem. Ja, sen blev det ju en enorm succé och vår största hit någonsin.
Så från en gammal ratad jullåt i Tyskland till er största hit i karriären.
– Ja, men så är det. Det är små marginaler hela tiden. Stolpe in och stolpe ut.
Minns du när du såg Pretty woman första gången?
– Ja, innan filmen gick upp på bio fick vi en privat visning i Burbank, Kalifornien och mitt under visningen så blev det en jordbävning. Salongen skakade och personal kom inrusande och sa att allt var ok, huset var ”jordbävningssäkert”.
– Jag minns att jag tyckte den var lite ointressant, eller jag tyckte ingenting direkt. Men vår låt fick ju mycket utrymme och idag är det ju en ikonisk scen med Julia Roberts i baksätet på limousinen och vår låt som spelas. Jag ska erkänna att jag i efterhand faktiskt köpt tillbaka manuset till filmen, på en gata i New York…(skrattar)
Om ”It must have been love” är er största hit, finns det någon Roxette-låt som du inte tycker fått den uppmärksamhet den förtjänar?
– Ja, Spending my time. Den kunde blivit ännu större om den inte haft otur. Det klättrade sjukt snabbt på Billboard när den släpptes som tredje singel från ”Joyride”-albumet och skulle bli vår femte etta. Men mitt under lanseringen köptes EMI upp, 123 personer som jobbat med Roxette sparkades och 123 nya personer som vi aldrig jobbat med anställdes, Spending my Time tvärbromsade på listan och stannade på plats 32….
Vad hände sedan med USA-lanseringen?
– Skivbolaget var helt ointresserade av oss. Vi kom aldrig vidare. De satsade på Wilson Phillips istället.
Och så gav de ut ert nästa album ”Crash! Boom! Bang!” på McDonalds?
– Ja, det är ytterligare ett exempel på hur ointresserade de var av oss. De gav ut någon sorts samling, ”Favorites from Crash! Boom! Bang!” och sålde säkert en dryg miljon av det, men när ”det riktiga” albumet sedan skulle släppas så var det ju kört och skivaffärerna ville inte sälja skivan eftersom de tyckte att vi svikit dem. Men vi var så stora i resten av världen så då brydde vi oss inte om USA mer. I efterhand kan jag ångra det men det kändes rätt då.
Madonna såg oss när vi spelade i New York, vi visste att hon skulle komma så Marie var skitnervös.
Stämmer det att Madonna såg er i New York?
– Ja. Vi spelade på Beacon Theatre och vi visste att hon skulle komma, så Marie var skitnervös. Marie var ”hot shit” i USA på den tiden. Folk hade koll på henne.
Jag har lyssnat en hel del på dina Roxette-demos och det är väldigt mycket gitarrer på dem, men inte så mycket på skivan…
– …Nej, Clarence är en fantastisk man, men han gillar inte gitarrer (skrattar). Jag kom med mina demos och han skalade bort gitarrerna. Han är en stor anledning till att Roxette låter som de gör.
Jaha, då undrar man ju om han var sjuk dagen då ”Sleeping in my car” spelades in?
– (skrattar) Ja, den låten har han aldrig gillat.
Gaypubliken då, hur har de tagit emot Roxette skulle du säga?
– Vi har haft stort support från gaypubliken i hela världen, det har vi alltid haft. Varför vet jag inte, men det finns väl någon positivism och ärlighet i vår musik som går hem.
– Det var jättekul att få vara med på Gaygalan. Jakub och Dawids videos som de gjort till våra låtar är så härliga, de är som seriefigurer (skrattar). Men det är härligt med folk som bejakar något innerligt, där påminner gaycommunityt om våra fans i Latinamerika, gillar de något så visar de det.
Vilket land skulle du säga att Roxette är störst i?
– Tyskland är vår största marknad, där har vi sålt 12-14 miljoner album. Men vi har nog betytt mest i Argentina och Brasilien, där har det inte varit samma hysteri kring någon artist sedan vi var där 1992. Vi hade kravallstaket från flygplatsen till vårt hotell. 50 000 personer kantade gatorna. Och vi spelade för 65 000 personer i Sao Paolo.
Efter Maries bortgång förra året är ju Roxette, som vi känner er, över. Men musiken lever vidare. Kommer du fortsätta skriva låtar i Roxettes anda?
– Det är ju omöjligt musikaliskt, artistiskt och personligt att ersätta Marie, det funkar inte. Men det känns också svårt för mig som har skrivit alla våra låtar att bara lägga locket på. Så just nu jobbar jag faktiskt med en engelskspråkig platta som är en 80-tals inspirerad uptempo-popplatta. Lite som Dangerous och väldigt mycket i Roxettes anda. Jag hoppas den blir klar till våren.
Till sist, stämmer det att du delade ut boken ”Bög – så funkar det” till dina middagsgäster en nyårsafton?
– (skrattar) Ja, det stämmer. Jag har haft en tradition att ge bort nyårspresenter som de flesta inte har eller känner till. Det har ofta varit en bok och då ett brett spann mellan Calles litterära fyrverkeri och Encyclopedia of unusual sex practices (Brenda Love) till Charlie Chaplin’s självbiografi eller någon intervjubok med Tom Waits. Manuset till Fawlty Towers har också delats ut!
QX listar: Fem bästa ”okända” Roxette-låtarna
SPEAK TO ME
En låt som inte nådde upp på en enda lista, förutom en 18:e plats – i Finland! Men värd ett bättre öde. Refrängen när Marie kommer in i låten är en av de starkaste jag vet och en låt jag blivit smått besatt av – både originalet från albumet Charm School samt Bassflow remixen där Marie får ännu mer plats. Lyssna. Höj volymen. Njut!
LOVER LOVER LOVER
Andra låten på albumet Travelling från 2012 är en riktig ”åka-bil”–låt som släpptes som singel för radio i Tyskland, men blev aldrig en singel. Lover lover lover skulle platsa på vilken Tom Petty-platta som helst. Lekfull,melodiös och trallvänlig !
SHADOW OF A DOUBT
En av mina absoluta favoriter av Roxettes låtar och en gåta att den aldrig nådde ut större. Låten från Look Sharp! har sånt tryck och sån energi, och tillsammans med Maries smått desperata sång, en killerrefräng och en tonartshöjning från schlager-heaven blir det här pop-perfektion!
MY WORLD MY LOVE MY LIFE
En liten pärla från Room Service där Marie sjunger fantastiskt, snygg brygga där Per frågar och Marie svarar och en vacker refräng – och den som vill hör även lite ABBA i låten.
PIECE OF CAKE
Senaste (och sista?) singeln från Roxette. En uptempo-låt med lite knasig text där Per sjunger om att varmvattnet är slut och att han inte hittar sin kam… Låten byter tempo i refrängen – och DET är en refräng som kan flytta berg!
