Alice Hollingworth och Linda Rosendal är tillbaka som programledare för en ny säsong av ”Tack Gud jag är homo”. QX ringde upp dem.
En ny säsong av Tack Gud jag är homo, hur glada är inte ni för det?
– Vi är sååå glada och stolta. Säsong två känns viktig på riktigt och man slutar aldrig fascineras över hur mycket det finns att lära även om man själv är i det, säger Alice.
Hur har inspelningen gått?
– Jättebra, menar Linda. Det har såklart varit en svår tid på grund av pandemin, men vi har varit ett extremt litet team och det har varit väldigt personliga möten.
Vad får vi vara med om under den här säsongen?
– Oj oj oj, det är ett bredare synfält denna gång berättar Linda. Vi reder ut begreppet HBTQIA+ och träffar transpersoner, bisexuella, unga, religiösa, ickebinära och ja, Gud det är mycket man får vara med om. Jag kan hinta om att programledarna bland annat visar hur man ligger i massa olika kombinationer och positioner….
Hur skiljer sig första säsongen med andra?
– Vi belyser flera ämnen i den här säsongen, säger Alice. Vi är mer utbildande då den här säsongen är mer riktad till skolan. Men vi gör det fortfarande med samma humoristiska ton som i ettan. Det är som en uppgradering av ettan kan man säga.
Bästa minnet från inspelningen?
– När vi skulle demonstrera hur man har sex och var tvungna att svepa en hel flaska cava innan för att klara av det. Ändå dog vi av skratt och kände att det blev alltför intimt. Tror dock i slutändan att vi var ganska pedagogiska, säger Linda.
Alice tillägger:
– Andra minnen är så klart alla fina möten och skratt, Linda kan verkligen få mig att få träningsvärk av skratt, så det nästan kommer lite kiss i kallingen (skrattar).
Och slutligen… finns det material för en säsong 3 tror ni?
– Det kommer aldrig ta slut med saker att prata om och upplysa varandra om, och man kan ju lugnt säga att vi önskar att avsnitten var längre och fler, säger Linda.
– Vi vill ju träffa alla i hela Sverige och berätta fler historier i säsong 3. Och 4 och 5…, säger Alice.
– Det har varit jätteroligt, spännande, väldigt lärorikt och fullt av ögonöppnare. Även för mig som är ganska insatt i HBTQ-frågor sen tidigare. Det är lätt att sitta som en medelålders storstadsbo och tro att samhället är så öppet och fint nuförtiden och att HBTQ-personer inte alls har det lika jobbigt och svårt längre när de ska komma ut eller i hur de blir bemötta i stort. Men det stämmer ju inte riktigt. För många går det så klart väldigt bra men alldeles för många ungdomar får fortfarande höra mycket förnedrande saker och fula öknamn i skolan.
Varför ska man titta och vilka tycker du ska titta?
– Jag tycker såklart att ALLA i Sverige ska titta på programmet så alla får lite bättre kunskap och insikt i dessa frågor och kan lägga sina fördomar åt sidan en gång för alla. Och serien är faktiskt jäkligt bra och rolig om jag får säga det själv så det är väl investerad tid för alla vågar jag lova.
”Tack Gud jag är homo” ligger på URPlay som du hittar här!
