Som pjäs- och showregissör har Edward af Sillén ett digert CV, men han har noggrant väntat in regidebuten för långfilm. Så när producenten Patrick Ryborn yttrade meningen ”Min dröm är att göra den första riktiga svenska musikalfilmen, och du ska hjälpa mig med detta”, var Edward ombord direkt. Men vem skulle spela den kvinnliga huvudrollen i En del av mitt hjärta, filmen med musik av nationalklenoden Tomas Ledin? Manuset kretsar kring Isabella, som är med i princip varje scen av filmen.

Edward af Sillén & Malin Åkerman
Foto: Niklas Maupoix för Unlimited Stories
Annons
Annons

– Vi sökte en skådespelerska som kunde klara både drama och komedi, och behärska sång och dans. Att hitta henne var en utmaning, men så kom Malins Åkermans namn upp och det kändes så rätt. Så vi var tvungna att fråga, berättar Edward.

Malin Åkerman, som gjort sig ett stort namn i Hollywood genom filmer som Rock of Ages, Rampage, 27 Dresses, Watchmen och The Proposal, och just nu har en av rollerna i hyllade HBO-Nordic-serien Billions, har letat efter en svensk långfilm att debutera i, men tajmingen, eller projektet för den delen, har aldrig stämt.

Malin läste manuset och älskade storyn, och hur musiken blandade in sig i manuset:
– Om man ska köpa att en karaktär plötsligt börja sjunga måste man tro på berättelsen, berättar hon och Edward fyller i:

– Det viktiga är att musik inte stoppar upp hela tiden. Man måste integrera storyn i låtarna och inte sjunga samma sak som just sagts i ord.

En del av mitt hjärta filmades förra sommaren, en av de bästa somrar Sverige haft, med ständig sol. Men vad än Ledin sjunger i sin sommarhit så fanns där ett och annat moln: Att leverera repliker på svenska blev en utmaning för Malin som dittills bara filmat på engelska.

– Jag läste orden som de stod i manus. Så jag lät som en övertydlig mormor (skrattar). Men efter lite jobb med en dialkektcoach lossnade det.

Du har ju gjort mycket amerikansk komedi, är det skillnad i att leverera humor på engelska och svenska?
– Det är en annan typ av komedi här. Inte lika farsartat, inte lika utflippat. Och Isabella ska ju vara en svensk vanlig tjej svensk så jag fick ta bort det ”amerikanska” som är lite mer högljutt och gestikulerande.

Hade ni någon förebild bland de musikalfilmerna som finns?
– West Side Story är den perfekta filmmusikalen men jag tänker på Adam Shankmans Hairspray från 2007 som är ett bra exempel på hur man använder sig av musik för att flytta berättelsen framåt. Den visar också en förhöjd verklighet, men alla spelar ”på riktigt”, säger Edward.

Till skillnad från de flesta svenskar hade Malin inget riktigt förhållande till Tomas Ledins musik. Sommaren är kort hade möjligen porlat förbi på radio nån sommar när hon var hemma i Sverige.
– Jag kände inte ens igen hans namn (skrattar). Men det var en snabb förälskelse. Inte bara i hans musik utan honom. Han är en fantastisk person.

Ledin-novisen Malin fastnade främst för I natt är jag din och Just nu.
– De finns i huvudet hela tiden. Och min 6-årige son Sebastian svarar mig ”jajaja du kan lita på mig” hela tiden. På svensk-amerikanska, det är väldigt gulligt.

Foto: Niklas Maupoix för Unlimited Stories

Självklart kan man inte göra en romantisk komedi utan en ”gay best friend”. Komikern Per Andersson spelar Malins bästis Kristoffer.
– Per är känd för att vara stor i sitt komedispel, men precis som när jag regisserade honom i pjäsen Art så ville jag hitta en annan ton. För mig som homosexuell regissör var det viktigt att han inte skulle vara en kliché, för då hade jag gjort mig själv besviken. ”The Gay Best Friend” i romcoms är underbara, om de hamnar på rätt nivå. Jag ville se en riktig vänskap och Per bjuder på något man inte sett förut.

– Sen är det extra kul med mötet mellan musikalgenren som traditionellt har en stor gaypublik och Tomas Ledins musik, som är straight bredbent rock.

Har du och Isabella nåt gemensamt där, har du också en gay best friend?
– Alltså. Jag och min man har så många gaykompisar, och många av mina tjejkompisar är lesbiska. Jag har även en vän som är transgender, och det är fantastiskt att få vara med längs hans resa.

Malin har för övrigt en av de roligaste Eurovision-kopplingarna: Jacks (Donnelly, Malins man) mamma har koreograferat Bucks Fizz kjolavdragande Making Your Mind Up-nummer från Eurovision 1981.
– Min svärmor är en riktig faghag, får man säga så? (skrattar). Hon är dansare och umgås alltid med massor av bögar, det är så kul att komma hem till henne.

Christian Hillborg & Shima Niavarani.
Foto: Niklas Maupoix för Unlimited Stories

En del av mitt hjärta går idag upp på biograferna, ett magiskt biodatum för svenskarna som går man ur huse för att se film när familjetröttheten börjar infinna sig.
– Jag älskar att ge underhållning till en bred massa och lutar mig mot att detta är en film som jag skulle tycka om att se. Men det är klart att det är läskigt att alla ska se och tycka till om vår bebis.
– Men samtidigt kan man inte tillfredsställa alla. Jag är stolt och glad att vi vågade göra en svensk film som inte gjorts förut, fyller Malin i.

Så hur var det att ställa sig i regissörsrollen, Edward?
– Min största skräck var att jag skulle bli tvungen att fejka hela sommaren. Men det tog två dagar, sen kändes det naturligt. Det var så vackert att se så många människor i olika positioner jobba åt ett och samma håll.

Att gå från stora Hollywood-produktioner till en svensk långfilmsproduktion låter som ett stort steg, men Malin tycker inte det var så stor skillnad som hon trott. Utom på två punkter:
– I USA har man fackförbund vilket förbjuder olika yrkesgrupper att utföra varandras arbeten. Om en hårtest ligger fel så får inte en kameraman röra den utan då kallar man på de som jobbar med hår. Här gör alla det som behövs för att vi ska komma vidare, det var skönt. Men det jag verkligen gillade var att man inte slösar med mat som i USA. Här i Sveriges säger alla vad de ska ha dagen innan och så äter man det dagen efter. Väldigt praktiskt och smart.

Avslutningsvis, när allt var filmat och klart, fanns det någon Ledin-låt som ni kände att det kanske inte gör nåt om ni inte hör den på ett par månader?
– Du kan lita på mig har en refräng som sätter sig i huvudet…., skrattar Malin, och Edward fortsätter:
– Marie Richardson och Johan Ulveson hade ett musiknummer, det första vi spelade in. Jag kan inte avslöja vilken låt, men vi var inte beredda på hur svårt det skulle vara att få till den. Då var jag nära tårar, men det gick till slut.
– Men värst var det för grannarna. De sa att det var kul att vi var där, ”men nu tar vi gärna en paus från Ledin”.

Malin och Edward skrattar åt minnet. Nån Ledin-leda existerar inte, den här debutantduon är snarare både laddade och tända.