Filmen heter Are We Lost Forever och handlar om Adrian och Hampus som varit sambos i tre år, men Hampus känner att han måste göra slut för att inte själv gå under. För Adrian kommer uppbrottet som en chock, han kan inte acceptera att förhållandet är över.
– Långfilmen utspelar sig under ett år och vi får följa Adrian och Hampus alla faser i en smärtsamt utdragen separation med allt vad det innebär; gråt, ångest, rebound-sex, komiskt pinsamma möten, nya look-a-like-partners, barnlängtan, en obekväm parmiddag, en insikt om att bryta gamla mönster, och kanske en strimma hopp om försoning på något sätt, berättar David Färdmar.
Var det en förutsättning att du fick med dig samma skådespelare?
– Ja, utan Björn Elgerd och Jonathan Andersson hade det aldrig gått. Dels för att vi i långfilmen använder oss av delar av materialet från kortfilmen, men främst för att de är såna fantastiska grymma skådespelare som ställt upp för det här projektet från dag ett. I övriga roller syns en härlig mix av etablerade skådespelare och nya framtida stjärnor.
Vad är den stora skillnaden att regissera långt mot kort?
– Att storyn skall hålla i över 90 minuter nu, och inte bara mellan 15-30 min. Det som är lyxigt i ett långfilmsformat är att jag nu äntligen får chans att gräva mycket djupare i mina karaktärer och ge dom en större komplexitet.
Filmen ska, om allt går som Davids ambition varit, få världspremiär på Göteborg Film Festival 2020, där han bor och där filmen utspelar sig. Så just nu jobbas det för fullt inför ansöknings-deadline i slutet av oktober.
Inte bara huvudkaraktärerna är gay utan de omkring dem är gay/bi?
– Jag vill göra en normskapande svensk långfilm där både huvudkaraktärer och så många av bikaraktärerna är HBTQ. Av mina 11 karaktärer är sex gay, två lesbiska, två med outtalad sexualitet och endast en är straight, men i slutet av hans scen helt klart öppen för andra alternativ som bjuds…
– Jag vill berätta en historia där normen är att vara homosexuell, där karaktärerna aldrig skall behöva bli ifrågasatta för sin sexualitet, inte vara ett ”problem” och att huvudkonflikterna inte heller skall handla om deras sexualitet. De ska inte behöva komma ut, bli misshandlade, våldtagna eller mördade. Huvudkonflikten är en separation där två brustna hjärtan försöker återhämta sig och förhoppningsvis läkas efter ett hjärtslitande år. En film där de bara får vara vanliga människor med allt vad det innebär, när kärleken en dag plötsligt tar slut.
Uppdaterad 2019-10-01
