Dominique, hur hörde du talas om Allt för Sverige?
– Från min fru. Hon är amerikansk-svensk och studerade i Sverige under ett år under högstadiet och hon följer fortfarande svenska tv-program och sa att jag borde söka till showen då min mamma har svenskt påbrå. Det krävdes lite övertalning men ju äldre jag blir ju mer bryr jag mig om mitt ursprung.
Kan du berätta lite om dig själv?
– Jag föddes i Seattle och är uppväxt i en av förorterna 30 minuter söder om staden. Jag är ”biracial” då min mamma har engelskt/svenskt arv och min pappa är afroamerikan. Jag bor för närvarande i nästan samma område som jag växte upp i trots att jag alltid sagt att jag aldrig skulle komma tillbaka hit (skrattar). Jag är 34 år gammal. Jag hjälper min fru med hennes kiropraktorklinik i Seattle. Min familj består av min fru, våra två Chihuahuas Josifine och Pili, och jag. Både min fru och jag är aktiva medlemmar i den svenska kulturklubben här i Seattle.
Hur är livet i Seattle?
– Jag älskar Seattle! Jag skulle säga att det är en bubbla i jämförelse med resten av USA. Seattle är en progressiv och liberal stad. Inte helt olik Stockholm faktiskt, HBTQ-personer kan röra sig fritt röra utan att vara rädd för våld, vi har en bra gemenskap i HBTQ-communityt. Och här finns bland annat landets äldsta lesbiska bar, The Wildrose. Den öppnade för 34 år sedan…
Vad var ditt intryck av Sverige?
– Mitt första intryck var att det var så pittoreskt. Byggnaderna var så välbehållna och det var så rent överallt. Jag älskade att solen var uppe så länge och jag tyckte alla människor var så aktiva, även äldre personer var ute och cyklade på gatorna.
Fick du möjlighet att träffa några svenska lesbiska tjejer?
– Nej, tyvärr. Så snälla be alla svenska lesbiska att höra av sig till mig, jag skulle älska att få några svenska vänner.
Den andra hbtq-deltagaren i ”Allt för Sverige” är Andrew.
Ingen press Andrew, men du vet att det var en gaykille som vann showen förra året?
– Va? Är Dylan gay?! Jag skämtar bara. Jag vet, och jag är så stolt över Dylan för att han vann säsong 7 och representerade hbtqi-samhället med sådan positivitet och uppskattning. Han var en stor anledning till att jag sökte till showen. Vi har redan hörts på nätet och jag är säker på att vi kommer att träffas snart.
Hur hörde du talas om Allt för Sverige?
– När jag arbetade som concierge på ett gayhotell i Rio De Janeiro under VM 2014 hade vi två killar från Sverige som gäster, Per och Per från Göteborg. Jag blev kompis med dem och berättade att jag hade svenska rötter, efter en vecka introducerade de showen ”Allt för Sverige” för mig, som då var i sin tredje säsong. Då planterades fröet i mig att söka.
Berätta lite om dig själv?
– Jag är 27 år gammal och uppväxt i Scandia, Minnesota med en underbar mor och två inspirerande och väldigt olika äldre systrar. Jag är singel, men ”ready to mingle”. Idag bor jag i Los Angeles, i den bästa delen av Los Angeles downtown. Jag arbetar som konstnär och entreprenör, för närvarande är jag filmproducent, regissör och skådespelare på heltid. Jag har producerat över 200 kortfilmer i över 30 länder.
När kom du ut och hur var det?
– Jag kom ut sommaren 2011 efter att min pappa gått bort i hjärncancer och båda mina systrar gift sig… Det var inte lätt. En syster var väldigt stolt och tröstande medan min andra syster och mor tog det hårdare. Även om jag kommer från en accepterande familj har mina kusiner och farbröder aldrig varit särskilt öppna människor. De har svårt att acceptera och respektera människor som skiljer sig från dem. Jag kom aldrig ut för mina släktingar och har fortfarande inte gjort det. Så för mig är det stort att vara med i ”Allt för Sverige” som en självsäker, stolt och öppen gaykille.
Fick du träffa några svenska gaykillar när du var här?
– Nja, inte så många svenska gaykillar. Jag hann gå till Patricia med ett gäng gaykillar från Colombia. Den enda homosexuella killen som jag verkligen hade kontakt med i Sverige var en kille i produktionen och han och jag pratar fortfarande nästan varje dag. Han var ett stort stöd under inspelningen när jag verkligen behövde en vän att prata med. Svenska killar kan vara lite svåra att komma nära men när man väl tagit sig över den där barriären så är de absolut de finaste och mest lojala vännerna man kan ha. Jag skulle gärna ha en svensk pojkvän.
