Generalen målar upp en spännande och intressant bild av en entreprenör som hela sitt liv slitit hårt för att uppfylla drömmar och mål. En man som tidigt var ”out and proud” i hemstaden Borås, och som startade framgångsrika klubbar, frisörsalonger och drev affärsrörelser till framgång. Generalen är en skildring av Christers uppväxt, utkomst, yrkesliv, och ger en bild över hur den stora schlagerfantasten blev hela Sveriges Mellogeneral.
Boken är resultatet av tio års tjat från förläggaren Anders Sjöqvist, son till bokhandlaren i Christers hemkommun Borås. Han visste att Christer inte bara har ett av Sveriges mest intressanta jobb, han kände även till vilken omtalad profil Christer var i Borås under åttiotalet. Men Christer tackade konstant nej, mest för att han inte förstod varför just han skulle skriva en bok. Men med åren förlikade han sig med tanken, om inte för honom själv så för Melodifestivalens historia.
– Människor runt om mig menade att det finns ett allmänintresse i Melodifestivalen och vem ska skriva om den om inte jag. Nu finns ju ett slutdatum för mig inom Melodifestivalsbubblan, och då växte ett privat skäl fram: Vem är jag när jag kliver ur det här? Hur mycket av killen från Borås finns kvar? Det ville jag försöka få svar på.
Boken berättar historien om hur sonen till roulettedrottningen Ulla Björkman formas till den person han är idag. Via hemliga förälskelser, Studio 54-besök, entreprenörskap, resor, Svensktoppsettor, Melodifestivaler, men också outningshot, övergrepp och komplicerade romanser, lär vi känna nya sidor av Melodifestivalgeneralen.
– Det har varit intressant, men jag har också haft dyngångest och vaknat genomsvett över formuleringar. Men i slutändan insåg jag att jag berättar hur jag upplever saker. Och jag hoppas att personerna jag skriver om håller med.
Men tillbaka till Borås. En del av boken utspelar sig under tidigt åttiotal då den androgyne frisören Christer förför straighta män på löpande band i Sveriges 15:e största stad. Hans lägenhet i den lilla staden är ett Studio 54 i miniatyr och Christer gör stadens hotell till THE place i Sverige.
”En hel stad visste ju”
– Jag agerade som en superstjärna i det lilla formatet och betedde mig som jag ägde stan. Jag stod på barrikaderna i Borås, och det var asviktigt att poängtera vem jag var. Så när jag i början av nittiotalet vann Melodifestivalen så var det väldigt konstigt att bli en ”Closet Queen”. Och jag fattar inte att det höll. En hel stad visste ju. Idag hade det varit bilder på alla ens killar i varenda tidning.
Som regnbågsläsare är det en intressant bok. Christer berättar om alltifrån första förälskelsen och sexäventyr med kompisar, till sexuella preferenser och hur det var att komma ut. I boken berättar Christer också väldigt rakt om hur han som sextonåring utsätts för ett övergrepp av en äldre man. En händelse som satte spår i honom under många år.
– Det var tvunget att vara med för det har ändå präglat mig mycket under många år. Jag tror att det var ett av skälen till att jag senare sålde allting och lämnade Borås. Jag tjänade mycket pengar, var stjärna i stan och jag hade kunnat fortsätta att vara det. Men möjligheten att hitta ett liv fanns inte. Och så som jag hanterade sex på den tiden bottnade i honom och den här händelsen. Jag gjorde mig själv mindre värd. Att bara ha sex med heterosexuella män var jävligt endimensionellt. Vad fanns det för framtid i det? Jag hade blivit så bitter…. Ja, vilken gräslig kärring jag hade blivit. Det var bra att jag gick vidare.
Hur Christer Björkman senare kom in i Mellocirkusen vet vi alla vi det här laget: Som t-shirtförsäljare på Rocktåget 1991 underhöll han sina kända kollegor med schlagers till de tröttnade och bestämde sig för att försöka få med Christer i festivalen. Niklas Strömstedt skrev I morgon är en annan dag, och Christer vann.
– Jag skulle ju bara leva min dröm, tävla i Melodifestivalen, och sen åka tillbaka till Monaco och jobba.
”Jag hade blivit tillsagt att ligga lågt med det där bögeriet”
Men istället blev han Sveriges nya schlagerstjärna och tidningarna ville veta allt om killen från Borås som bodde på Franska Rivieran och jobbade för Björn Borg. Christer, som under många år varit Borås mest kända homo, valde att inte vara öppen med sin läggning. Det skulle dröja till 1996 då han kom ut i QX.
– Jag hade blivit tillsagd att ”ligga lite lågt med det där med bögeriet …” och reflekterade inte så mycket kring det just då. Men när allt lagt sig senare samma höst slog det mig: Ska jag inte kunna vara mig själv nu? För mig var det ju ingen grej. Jag var ju öppen med alla jag kände.
Men den offentliga garderobsöppningen kom att dröja ända till 1996 då Christer gjorde en intervju med oss på QX inför att han skulle uppträda på homoveckan, Prides föregångare. Det blev artiklar i kvällstidningarna, men på det stora hela ingen big deal egentligen. Många visste ju redan.
Känner du att du får respekt från HBTQ-communityt?
– Hmm, vet du vad? Jag har ju inte gjort så mycket, jag har mest ridit på vad andra gjort men jag hoppas och tror att jag gjorde en insats på lokal nivå i Borås. Den enda insats jag möjligen gjort utöver det är att ha sjungit en låt om homosexuell kärlek i Melodifestivalen (Välkommen hem, 1999). Men boken kanske….att beskriva min resa och min komma-ut-process kanske hjälper någon.
Du har varit verksam inom Eurovision för EBU, och därmed varit i kontakt med representanter från hela Europa, även länder som inte är så homovänliga. Är du öppen i alla sammanhang?
– Jag är väldigt öppen med vem jag är, och pratar om min man. Många är i en dubbel värld där de stöter på homosexualitet men inte pratar om det. Men om de har problem med det får de väl låta bli att rösta på mig i ledningssammanhang. Jag bryr mig inte om det.
Boken är rätt tydligt indelad i en del om Christers liv, och en del som till större delen handlar om Melodifestivalerna 2002 och framåt, åren då Christer gick från artist till Melloboss.
– Det är inte en Mellobok, det är en bok om mig. Men jag kom till en punkt då mitt liv upphörde att existera. Jag gör inget annat än befinner mig i Mellobubblan, sen har jag semester och sen är det tillbaka igen. Och så har det sett ut sedan mitten av 00-talet. Det händer liksom inget annat i mitt liv som är värt att berätta, skrattar han.
Christer Björkman är inte bara bokaktuell i höst. Helgen den 10-12 november firas han stort med en egen tredagarsfest på Malmö Live Konserthus. Med fyra konserter, trettio artister, symfoniorkester, schlagerklubbfest och en massa happenings ska I huvudet på Christer Björkman bli höstens stora musikfest. Det kommer hända saker i hela huset. Alltifrån HBTQ-paneler och ESC-tapas till vinprovning och trädgårdsinstallationer. Så att man ska få en helhetsbild av Christer Björkman.
Huvuddelen är konserterna, som börjar på fredagen då han tillsammans med bland andra Sarah Dawn Finer, Maia Hirasawa, Lill Lindfors och Malmö Live Vokalensemble med Malmö SymfoniOrketer framför låtar som präglat hans liv, från 60-talsschlager via New York-disco till franska låtar. På lördagen blir det stor Mellofest, tänk ett schlagerpride i miniatyr, med Petra Mede som konferencier och Edward af Sillén som manusförfattare och regissör. Artister som Charlotte Perelli, Oscar Zia, Magnus Carlsson, Claes-Göran Hederström, Shirley Clamp, Ace Wilder, och Andreas Johnson uppträder. Efter det blir det Klubb Euphoria med dansgolv och MF/ESC-musik. Och dagen efter blir samtal och musik med Niklas Strömstedt på temat 1992. Bland annat tar man upp HBTQ och normer.
– 1992 hade man inte utan vidare kunnat byta ut flicka till pojke i ”Det finns en flicka jag går till ibland”. Det är en annan tid nu, kommenterar Christer i programbladet.
Han fortsätter:
– Det ska bli väldigt kul. Men jag är mest nervös över att stå på scenen och hantera en symfoniorkester men jag tar väl mig igenom det också (skrattar).
”Vi har fått in ett antal riktigt bra schlagerpoplåtar”
Tidigare i år satte Christer Björkman ett datum för sitt avsked som SVT:s Mellogeneral. 2021 blir hans sista. Men Christer har inte börjat trappa ner. Än.
– Jag är fortfarande superinvolverad, även om jag inte är exekutiv producent längre. Fram tills att en innehållsredaktion tar vid jobbar jag väldigt nära projektledaren Anette Helenius och är med i många diskussioner. Sedan när allt är i rullning återgår jag till min roll som tävlingsproducent.
Christer säger att det inte blir några förändringar i upplägget av tävlingen 2018. Han ser det som ”business as usual”.
– Men efter nästa år kanske jag tar ett kliv bakåt och låter Karin Gunnarsson ta ansvar för nästa uttagning. Som det är nu hinner inte en låt klinga ut innan jag säger vad jag tycker (skrattar). Nästa år får Karin en chans att bära ansvaret, men jag finns ändå kvar och kan hjälpa till och ge råd.
– Den stora frågan är ju hur Melodifestivalen ser ut 2022. Och det måste dom börja fundera på utan mig nu.
De senaste två åren har egensinniga uttryck tagit hem segern i Eurovision, 2016 var det Ukrainas Jamala och i år var det den portuguisiske Salvador Sobral. Men Christer tycker inte vi ska ändra tänk när vi i mars utser en Melodifestivalsvinnare.
– Det där går i vågor och har inte kommit för att stanna, det gör inga trender i ESC. Det påminner om etnotrenden på nittiotalet och jag tror inte vi ska göra ett avsteg för att försöka hitta nåt nytt. Vi är på ett bra spår, har ett sjukt bra flyt i eurovision just nu och på sikt är det hits man ska satsa på.
Inskicket har precis avslutats inför Melodifestivalen 2018, nån hint om trender?
– Vi har fått in väldigt mycket modern pop. Och vi har också fått in ett antal riktigt bra schlagerpoplåtar.
Kul! Vad beror det på?
– Det kan beror på att vissa upphovsmän hamnat utanför tävlingens kärna ett tag och nu gett sig fan på att dom ska tillbaka dit, och då blir dom jävligt bra. Det finns också rätt akter som vill göra just den typen av låtar och så lyckas dom mötas där.
Så, kommer vi vinna igen innan ditt sista år 2021?
– Det är mitt mål. Men välviljan som fanns där för Sverige som vinnare var decimerad redan i Wien. Det är ingen som unnar oss framgång inom Eurovision som tidigare, men det är absolut inte omöjligt att vinna.
Avslutningsvis, du fyllde nyligen jämnt..?
– Och vet du, det känns bra! Jag är i form, är frisk, har världens roligaste jobb och en ung man (skrattar) Det är fine! Det enda jag haft problem med var att säga siffran, för när jag ser det i tryck om någon annan så ser jag den som någon som är gammal. Jag får inte in att jag själv är där. Men det är också bara en siffra.
Christer reser sig och ger sig av till nästa möte. Melloåret 2018 närmar sig trots allt.
Och siffran?
Äh, det känns mer relevant att hålla koll på andra siffror. Som 2021.
