RADIO SLAVE – ”SEX TRAX” – EP (RUNNING BACK)
Jag tycker det känns en smula uttjatat att säga saker som att ”Radio Slave kan inte göra något fel just nu” eller ”klart det lyckades, Matt Edwards remixade ju” – för jag har sagt det. Tusen gånger! (och alla andra med, för den delen)
Han lyckas släppa saker på löpande band, därför är det inte alltid lätt att hänga med i svängarna. Plus att ibland kan det kräva att man lyssnar på 3-4 minuter av de oftast ca 10 minuter långa mästerverken för att höra uppbyggnad och förstå storhet, något som kan tyckas vara svårt att hinna med i dessa tider. Men det är precis det man ska ta sig tid till med Sex Trax.
”RJ” har ett fantastiskt beat och tunga bastrummor vilka tillsammans med ett oldskool piano smeker fram tysta, tysta nästan ohörbara ”da-da-da”-stämmor för att bilda ett av Radio Slaves bästa och mest hållbara ögonblick. Jag kan inte föreställa mig någon techno-tech-house-älskare som inte skulle vilja varva ner till det här på ett pumpande dansgolv.
Flippar du över till b-sidan har du ”Ego Trippin’”, som doftar ännu mer klassisk funkig house med ”just that hint of acid”, plus att du får hela fem spår med effekter. Toppa hela den här äckligt bra skivan med en av världens bästa etiketter så har du ”Sex Trax” i en ask. Grymt, grymt, grymt.
NICO PURMAN – ”EUPHRASIA” – EP (VAKANT)
Nico Purman leverar med ”Euphrasia” galet bra tech house som gör det lika svårt för mig att stå still varje gång jag låter nålen smeka det svarta guldet (vinylen, alltså…). Tänk dig en hybrid av Marc Houles ”Bay of Figs” och Paul Ritchs remix av Ellen Alliens ”Ondu” så har du ungefär titelspåret. B-sidan har minimal-90 tals-houseiga ”My Own Band” och den studdsigt funkiga ”Da Roots”. Stark release.
SIAN – ”RED CLOUD” – EP (AUS MUSIC)
Först hörde jag ”World Within a World” och gick helt igång. Andra gången – inte lika taggad. Vet inte varför, hörde inte samma sak. Sen hörde jag svenska Minilogue-remixen – helt besatt!! Det här 13: 52 minuter långa monstret är helt sjukt och tar djungeldoftande minimal till en helt ny nivå. Det är en smula svårspelat i vårt avlånga land där det mesta stänger vid 03, det är min enda invändning. Titelspåret, med sitt rullande karaktäristiska Sian-groove har dock fått mig att kräma från knäna bakom skivspelarna ett par gånger ute de senaste helgerna.
ANTON PIEETE – ”PLAYERS” – EP (INTACTO)
Ena halvan av holländska District One släpper här, om jag får använda svennetermen ”en riktig partyplatta”. Jag kan liksom inte kalla det här stenhårda, kalla och funkiga rivjärnet något annat än just party. ”Players” tar täten med sin hetsande funk och låter tredje spåret ”Last Night” (endast digital utgåva) ta över med samma funkiga tech house om än lite mer chillat och ”late night”-orienterat. Har techno-Holland ett distinkt sound just nu så är det här ett praktexempel.
PLANETARY ASSAULT SYSTEM – PLANETARY FUNK VOLUME 5 – EP (PEACEFROG)
Brittiske Luke Slater skapade spåret ”Surface Noise” som en del av ”Planetary Funk Volume 5” redan 1996. Gammalt nog att kallas klassiker för mig, även om jag själv inte hade vett att stampa i takt just det året kanske. Men det fina med musik är att det består och gör historia för att senare upptäckas av nästa generation.
Det första jag tänker på när jag skriver om den här utgåvan är att varje gång jag hör den spelas dyker ljuva minnen upp samtidigt som nya oftast skapas, likväl för mig som andra. Hård techno med en underton av acid och en stor skopa minimal skapar här något som jag faktiskt tror beskriver ganska bra hur det skulle låta om yttre rymden fyrade av på fulla cylindrar, störtdök i sina star troopers, vred upp volymen och skrek – ”Attack, assault and batter!”.
Som pepp inför helgen bjuder jag på en late night-mix signerad i mitt namn – varsågod! Vi ses på golvet… soundcloud.com/pjotr
Det jag tipsar om finns ute nu och oftast på www.beatport.com eller i välsorterade skivaffärer. Vill du se mer av vad jag tycker är bra, kolla min chart på: www.myspace.com/who_is_pjotr
Publicerad 2009-03-28
Uppdaterad 2020-12-14
Uppdaterad 2020-12-14
