Fler svenska klubbar i Berlin

Drivna svenska entreprenörer följer nu på konstnärernas invasion av Berlin. Svenske klubbarrangören Peo Månestad drog för drygt ett år sedan igång klubben Propaganda på enorma klubben Goya vid Nollendorfplatz. Idag drivs den som stadig fredagsklubb och har gett Berlin ett glittrigt klubbalternativ av formatet större.
Den i Stockholm grundade queer-klubben Combustions Katja Gustafsson har etablerat sig i Berlin med Malmö som sin andra klubbas. Trött på Tjockholm drog hon söderut och vad gör man inte om man är engagerad och gillar klubblvet? Jo man öppnar en ny klubb dit man flyttat.
Nyligen kunde vi se ett svenskt dj-gäng spela på klubben Captain Kinky Pinky och onsdagen den 19:e öppnade Katja Gustafsson, Josefin Bergström, Tomas Hemstad, Marit Östberg och The Henrik Maneuver klubben Die Schwedishe Sünde på Barbie Deinhoff’s vid gränsen mellan stadsdelarna Kreutzberg och Friedrichshain.
Även om många av Sveriges kreativa nu söker sig till Berlin igen så märks även att de som bor kvar i Sverige låter sig inspireras av attityder och stämningar i den tyska huvudstaden. Må vara att vi inte får ha dygnet runt-öppna klubbar och att back rooms på gayklubbar fortfarande är ett känsligt kapitel här hemma. Kombinationen sex och alkohol ses inte med blida ögon av politiker och tillståndstjänstemän baserat på någon slags tes om att faran med ”för mycket av det goda” och kanske med tillägget ”sånt passar sig inte”.
Men det är talande att Kent Berhardsson i samband med att han tagit över kontraktet för Kolingsborg i Stockholm angav den närmast mytomspunna klubben Berghain som en stark inspirationskälla.
Att Berlin-baserade Dj Ipek under många år är en stadig gäst i Sverige är talande för kulturutbytet liksom Qruisers översättning till tyska och vår introduktion av tyska Qruiser just vid Stadsfest i Berlin förra sommaren. Nog är Berlin-inspirationen tydlig även hos göteborgs-klubben GSTH och i Malmö är det uppenbart att Berlin påverkar såväl stadens läderscen som klubbarna TomBoy och QueerBase och så självklart Combustions fester. Det talas nu om att Stockholm i sin marknadsföring av staden som gayresemål tydligare skall rikta fokus mot just Tyskland och då främst Berlin.
Några 10 000 tyska läderbögar lär dock knappast komma till Sverige, däremot finns en risk att 10 000 svenska kreatörer försvinner härifrån för att istället ge sin kraft till städer som Berlin. Något att ta på allvar och forma strategier så att oddsen jämnas ut! Kanske räcker det inte som oddsutjämning med att locka tyska turister med vacker natur när nu en stor grupp kreativa unga svenskar känner att kulturklimatet här är för kallt och att vårt samhälle är för socialt kontrollerat och snävt för att ge nödvändigt utrymme.
Att inspiration hämtas utifrån är i sig inget negativt, tvärt om. Behovet av syretillsättning är nödvändig i alla samhällen. Svenska bögar, flator, bin och transor av alla de slag har alltid letat sig ut för att hitta inspiration och känna frihet,
Medan New York och San Francisco var den stora inspirationskällan för svenska gayvärlden på 70- och 80-talen tog London och till del Amsterdam över på 90-talet.
Idag är de mer dansklubb-inriktade med pumpade kroppar fokuserade på Barcelona där vädret tillåter att bara överkroppar exponeras. Berlin lockar snarare en ung hbtq-grupp kombinerat med konstnärligt inriktade och en spretig skara frihetssökande. Att prisnivån är behagligt mycket lägre än i Sverige, till och med efter kronans försvagning, är naturligtvis en bidragande orsak till Berlin-intresset. Liksom att flera flygbolag dagligen trafikerar såväl Stockholm som Kastrup. Att Göteborg har sex dagar täckta med direktflyg och Smaland Airport (Växjö) har direktflyg fredagar och söndagar.
När väl proppen gick ur så gick det snabbt. Från att vara en vit fläck på den svenska kartan har Berlin nu definitivt återtagit den plats staden hade i svenska hjärtan innan kriget.