Grace Jones är äntligen tillbaks

MARCO CAROLA – ”BLOODY CASH EP” (PLUS8 RECORDS) – EP
Italienske Marco Carola har släppt plattor sedan 1995, vilket gör honom till en veteran inom techno. Eller minimal, snarare.
Jag minns första gången som jag hörde Carola, det var för ca 6 år sedan under en bilfärd med en vän. Han snackade om den sortens techno han var inne på, den kallades för ”minimal”. Känns helt bisarrt när jag tänker tillbaka på det i dag! I vilket fall så minns jag att det var olikt det mesta jag hade hört då, avskalat ”men jäkligt svängigt”. Sen blev plötsligt Marco Carola något som dök upp allt oftare i mitt musikvokabulär, men kanske framför allt i mina DJ-set.
Med ”Bloody Cash” visar Marco upp en mer etnoinfluerad sida än vad jag har hört tidigare (återigen, nu är jag inte lika stor fan som min vän, jag reserverar mig för smällar på fingrarna).
Titelspåret rentutav lyser tribal med bongos och allt vad det kan innehålla. Jordiga beats med krispig percussion, kalla syntstabs och en bossanova-inspirerad melodi gör ”Bloody Cash” till en riktig ”rullare”.
B-sidan ”Sirens” är mitt favoritspår. Knastrig bruten rytm som låses fast av kicken, ett filter av elektronisk folie kramar om basgången och gör det här till det perfekta uppvaknandet för ett golv som somnat av 4 timmar sovrumsproducerad minimal så tråkig att den inte borde få släppas. Ibland kan erfarenhet vara bra, så länge den förnyas och förfinas, som i Marco Carolas fall.
Med det digitala släppet får du två extraspår, de slår dock inte de ovan nämnda så det gör inget om du missar dem.

GRACE JONES – ”WILLIAMS BLOOD” (WOS/PIAS) – 12”
Grace Jones är tillbaka!
Jag vet inte om någon har missat det, men då är det väl i så fall dags att hamra in det I skallen ögonaböj. Plattan ”Hurricane” släpptes i slutet av oktober om jag inte har helt fel, och nu är det dags för singlar.
”Williams Blood” damp ner i min inbox för ett tag sedan och jag måste säga att jag faktiskt verkligen gillar den. Sen kan jag ju också säga, ”nej, så klart den inte är lika bra som Grace under sin storhetstid, bla bla bla”. Men allt det där vet vi ju redan. Man kan liksom lista ut det enkelt på egen hand. Soundet på ”Williams Blood” är inte speciellt unikt, det börjar filmiskt och går in i svulstig gospelrefräng. Det som förmodligen får tag i mig mest med ”Williams” är, förutom Graces röst – som alltid, den personliga texten. Jones berättar t ex om sin familj; sin morfar som turnerade med Nat King Cole (och krökade och pippade), sin pappa Robert som var präst och stod för den mer strikta sidan av familjen och sedan sluter hon cirkeln med att ha sin mamma Marjorie Jones på backingvocals. Lägger man även till att Princes forna skyddslingar Wendy och Lisa varit med och skrivit så gör det ju det hela ännu mer sentimentalt. Men det kanske är allt ”Williams Blood” blir. Sentimental.

TIGA – ”MIND DIMENSION” (WOS/PIAS) – 12”
En till comeback – Tiga har inte setts till förutom någon singel samt remix sedan superdebutalbumet ”Sexor” som släpptes 2006. Bisarrt att kalla det debut eftersom Tiga var så pass stor redan då. Samt att albumet i stort sett nästan bara bestod av ihopsamlade singlar som började komma under och efter den värsta (bästa) electroclash-eran. Albumet var dock fantastikt och sträcklyssnades på i min iPod och ute på klubben.
”Mind Dimension” har det klassiska Tiga-soundet all over (skapat med hjälp av Jesper Dahlbäck), men låter mer rått och avskalat denna gång. Det är mer acidinfluenser och mindre Tiga på sång än tidigare. ”Mind Dimension 1” är i mitt tycke bättre än ”Mind Dimension 2”, som har extra produktion av Soulwax – dock finns det mer acidpartier i ”M D 2” som gör den lockande… Men nej. Tiga och Dahlbäck funkar bäst. Inget helt otroligt här egentligen, men pitchar man upp den en smula och kör den på rätt ställe tror jag att det kan bli en riktig ”grower”…

MARCEL DETTMANN – ”PLAIN” (BEATSTREET) – EP
”Plain” är egentligen b-sidan på släppet ”Kamm/Plain” tillsammans med Pigon. Jag blev så jäkla fast i ”Plain” att jag knappt ens kunnat vända på vinylen och lyssna på ”Kamm”.
Jag tjatar ju en del om technoklubben Berghain här (om du varit där så vet du exakt varför, och förlåter mig), den här singeln låter precis som Berghain i högform. Med en av urresidenterna bakom spakarna så är det väl inte så konstigt heller (Dettmann dj:ade även på Ostgut, som är det ”första” Berghain). ”Plain” är kanske just, enkel, med ett stenhårdt mullrande betongbeat, mycket ”atmosfärljud” och en flytande deep house-syntslinga. ”Enkel”, men aldrig ”platt”.

LEFTFIELD – ”NOT FORGOTTEN” (OUTER RHYTHM) – 12
Leftfield startades först av Neil Barnes som släppte ”Not Forgotten” som soloakt. Strax efter tillkom Paul Daley (från Brand New Heavies) och de blev en duo, mest kända för att göra prog house och remixa.
”Not Forgotten” är en fin klassiker som känns lite som den kommit i skymundan, varför vet jag inte. Kanske är det för att acid och bleep house-eran var stor, men tyvärr inte så långvarig? ”Not Forgotten” är någon slags hybrid av acid, jazz (acid jazz?) deep house och dub. Funkigt och analogt med fläskiga beats, stråkpartier, orgelslingor och saxofon – en salig röra i dagens unga technoöron. Vackert och nostalgiskt i mina.
”Hard Hands”-mixen är min bästis här.

Det jag tipsar om finns ute nu och oftast på www.beatport.com eller i välsorterade skivaffärer. Vill du se mer av vad jag tycker är bra, kolla min chart på: www.myspace.com/who_is_pjotr

Elektroniska tips vecka 40 Elektroniska tips vecka 37 Elektroniska tips vecka 36 Elektroniska tips vecka 33 Elektroniska tips vecka 28 Elektroniska tips vecka 26 Elektroniska tips vecka 23 Elektroniska tips vecka 22 Elektroniska tips vecka 20 Elektroniska tips vecka 17 Elektroniska tips vecka 16

Elektroniska tips vecka 15

Pjotr listar bästa klubbarna[/link]