CHAIM – “AFRICOMANIA” (BPITCH CONTROL) – 12”
Chaim är med största säkerhet en artist som är signad till Ellen Alliens BPitch Control för att bredda bolagets sound. Är de ute efter det så har de gjort rätt, Israeliske Chaim låter definitivt inte som någon annan på BPitch. Senaste singeln ”Moon” var ett trance-inspererat tech house äventyr medans nya ”Africomania” är mer funkig tech house som visar sprudlande syntar, syntetiska handklappar som tillsammans skapar en mustig tight ljudbild. Titelspåret är något jag hellre trappar ner till märker jag när jag hör b-sidan ”Chicken Kiev” som är definitivt peak time-material. Jag har svårt för den där klassiska, stressande, och framför allt ö v e r a n v ä n d a, klickiga minimal-percussionen som är med i varenda minimal produktion just nu. Chaim har precis lagom mycket av det i ”Chicken Kiev” och lyckas skapa en hård minimal tech-låt som passar bäst vid 2-3 snåret. Top stuff, som alltid från Chaim.

Annons
Annons


RIVA STA

– ”LA CONGA” (DIRTYBIRD) – 12”
Herr Riva Starr är bosatt i London och har hittills producerat fidget house i samma anda som fidget-kungen Switch och hans följe, fast Starrs grejer har inte varit riktigt lika bra tycker jag. Det har varit saker som jag skummat igenom och tyckt varit grymt men efter några lyssningar verkligen tröttnat eller retat mig på. Men ”La Conga” som är hans andra släpp på San Francisco-etiketten Dirtybird känns helt annorlunda. Det är fortfarande samma pumpande känsla med saftiga drivande basgångar, men allt ”oljud” och allt vridande på studions femtioelva knappar är borta. I stället är det en mer ”minimal” sida som visas upp på ”La Conga”, med bara bongotrummor, koskällor och spanska vokaler i första rummet. Jag tror vi kan vänta oss en massa bra från Riva Starr i framtiden.


MODESELEKTOR FEAT. THOM YORKE- THE WHITE FLASH (TRENTEMØLLER REMIX) – (BPITCH CONTROL) – 12”
Jag väljer att fokusera på Trentemøller i det här tipset i stället för Modeselektor. Jag har alltid tyckt att de varit lite av techno-världens svar på Markoolio på något sätt. Kanske lite mer begåvade, men bara lite för ”straight-tokroliga” för min smak. Det blir oftast att jag spelar remixade Modeselektor-låtar än original när de släpper något nytt. På ”Godspeed/The White Flash”-tolvan (Radio Heads Thom Yorke sjunger på den här också förresten) så gör Trentemøller ett sjukt välkommet remixjobb för första gången på mycket länge. Jag minns första gången jag hörde Trentemøller, det var ett helt unikt sound som bara tog över… varenda por i hela min kropp. Det var så jäkla vackert. Poetiskt, jovars, men jag har aldrig hört någon produktion som kunnat ge mig samma känsla som Anders Trentemøllers efter den gången. Det var liksom… ”komplett”. Har du inte hans platta ”The Last Resort” – KÖP!! ”The White Flash” är klassisk Trentemøller med det där perfekta glitchiga grå ljudlandskapet som jag vill åt.


L-VIS 1990 – “CHANGE THE GAME” (TRÉS COOL) – EP
“London, London, London” är allt jag kan tänka när jag hör L-Vis 1990s självbetitlade EP. På gott och ont. Jag är ganska trött på det sound (som senare kom att kallas bassline) som jag själv var med och spred friskt från att jag flyttade till England för typ 4 år sedan. Det var grymt i början med all blandning av garage, grime, breakbeats, baile och mer där till som började koka. Sen kom det bara mer och mer och som det alltid blir när något breddas så är ju allt då långt ifrån bra. Den här EP’n är väl så där överlag, inte dåligt producerad eller så men lite trist och väldigt lik hans lekpolare Hervés, Drop The Limes och kompanis sound. Låten “Change The Game” är dock sjukt fet! Helt vild booty bass med en speedad L-Vis som med upphackad röst manar dig att “change the game” gång på gång over wobblande bass och hårt snärjda 4/4-beats. Jag pumpar redan den här för fulla mugar. Bas är så bra när det blir rätt.


KEVIN SAUNDERSON – GOOD LIFE (MATHEW JONSON’S ACID MIX) – (KMS RECORDS) – 12”
Typ den mesta house-klassikern någonsin, så känd att jag till och med tror att min mamma nästan skulle kunna nynna den medans hon diskar. Sådana låtar är farliga att som ny ung producent lägga vantarna på och rumstera om. Mathew Jonson ändrar om hela den här låten till sin egen minimal-acid-produktion. Paris Greys vokal låter verkligen helt annorlunda på den här mörka och inte alls speciellt peppande versionen, det skulle verkligen nästan kunna vara en nyinspelning. Det blir ett mer desperat och aggressivt uttryck som träder fram här. Coolt att soundet på en låt kan ändra en känsla i en röst så mycket. ”The power of music”, liksom. Mathew Jonson får tummen upp för mig och jag ser fram emot att höra den här versionen på många ”after hours” framöver.

Det jag tipsar om finns ute nu och oftast på www.beatport.com eller i välsorterade skivaffärer. Vill du se mer av vad jag tycker är bra, kolla min chart på: www.myspace.com/who_is_pjotr

Elektroniska tips vecka 28 Elektroniska tips vecka 26 Elektroniska tips vecka 23 Elektroniska tips vecka 22 Elektroniska tips vecka 20 Elektroniska tips vecka 17 Elektroniska tips vecka 16

Elektroniska tips vecka 15

Pjotr listar bästa klubbarna[/link]