Marit Bergman har gjort årets skönaste bögvideo
Varför så gay, Marit?
– Jo, från början så skulle jag skriva en låt till Kylie Minogue. Jag hade hört att hon letade nya låtar till sin kommande platta, och jag ville göra en låt som var ganska sexig och nåt som bögar skulle gilla. Eftersom jag bor i New York så inspirerades jag av gaykvarteren i West Village och hur killar cruisar på nätterna kring Chelsea Piers. Dessutom läste jag novellen Dancer from the Dance, som handlar om gaylivet i New York på 70-talet, och fångade upp lite ur den. Det blev en poetisk text men ändå med mer innehåll bakom raderna än man först kanske uppfattar.
Är bögkärlek ett bra ämne att skriva låtar om?
– Ja, det är ett bra tema. Jag skrev låten Boom boom om två tonårskillar och deras kärlekshistoria för ett par år sedan. Den låten byggde på en novell från Adam Haslets You are not a stranger here. Jag får ju läsa på en del för att kunna skriva om bögars kärlekshistorier eftersom jag inte är bög själv. Så jag emottar gärna bra lästips i ämnet från QX läsare!
Har du fått några reaktioner på låten från gaypubliken?
– Ja, jag spelade på en klubb i Göteborg i helgen och kände att folk redan kände igen och gillade låten. Det är lite roligt eftersom det inte direkt är en låt som spelas på Patricia, men det är heller inte en indiepoplåt. Den är i en egen genre.
Hänger du mycket med bögar i New York?
– Jag har lärt känna några som jag umgås med. Det är oundvikligt att inte träffa och bli kompis med homosexuella när man har ett konstnärligt yrke, oavsett om man är i New York eller Stockholm.
Varför flyttade du till New York?
– Jag kände mig trött på den person jag blivit i stockholm och ville utvecklas. Jag har bott i New York förut och har alltid längtat tillbaka. Här finns oändliga möjligheter att göra vad du vill, när som helst. Det är en enorm frihetskänsla.
Vilka är de heta grabbarna i videon?
– Det är tre dansare från New York som tillhör ett litet danskompani. Det var producenten som fixade fram dom och jag älskar att det blev en så bra blandning av stilar på de tre. Och nej, dom var inte straighta… Det var förresten rätt kul att se hur alla tjejerna i teamet verkligen dreglade över killarnas agerande i videon. Oftast pratar man om hur män blir tända av girl-on-girl-action, men alla tjejer i teamet var helt besatta dansarnas boy-on-boy-action. Och jag tycker att det är en väldigt het tanke med tre snygga grabbar som hånglar och smeker varandra…
Det har skrivits en del om din nya satsning, att man för 85 kronor om året kan prenumerera på låtar från dig. Man får en ny låt i månaden under tolv månader. Är alla låtarna klara och är alla låtarna ”singelmaterial”?
– Många är klara och alla är bra såklart (skrattar). Men det är inte bara tre och en halv minuters-poplåtar perfekta för radion, utan snarare ett väldigt spretigt album om man sätter samman låtarna. Jag blev peppad av Out on the piers så det blir nog en del låtar i den stilen.
Jag pratade med en kompis som menade att Marit Bergman är en av de artister som verkligen skulle kunna funka i Melodifestivalen. Har du själv funderat på att ställa uppp?
– Nej, jag vill inte det. Möjligtvis om man gick tillbaka till hur det såg ut förut, med liveorkester och tio låtar. Nu kan man ju bara välja mellan att åka ut direkt, vilket inte alls vore kul, eller så får man vara med i en slags dokusåpa i två månader, och det vill jag inte heller. Men jag gillar festivalen och kollade i år. Jag röstade på Sanna.
Uppdaterad 2016-11-15
