This is it har After Dark döpt denna den sista föreställningen med en av Sveriges mest briljanta kombination av artister och showmakare. En sista föreställning i det maffiga format som showen, med premiär på torsdagskvällen på Rondo i Göteborg, överväldigar oss med.
Christer Lindarw sjunger, dansar, mimar och skämtar med oss på sitt sköna, lite lågmälda men mitt i prick-bitchiga sätt. Med sig har han flera nya drag-artister och dansare på scen. Robin Werner, känd som Elecktra i GayGale-vinnande Cabaret Moulin tar rejäl plats på scen tillsammans med lika vackra som proffsiga trotjänaren Conny Bäckström, nya stjärnan Robert Larsson med rötter i Champagne Safari, Michel Franco som varit med i tidigare shower och även syns med vouge-gruppen P*fect, Dennis Bröchner som varit med i After Dark i fem år och Gustav Lagerträd som innan After Dark startade drag-artisteriet hos Fashion Pack i Örebro.
Danskillarna är så vältrimmade och skickliga så en smäller av. Det klassiska numret med metrosexuella fotbollskillar ingår i This is it och såväl humor som snygg koreografi och häftiga kroppar gör att det där godiset som bara måste finnas med, kan smaskas skamlöst. När dansaren Nikola Stankovicz tar fram guran i slutnumret och temalåten körs med allsång och downbeatat blir det en riktigt mjukt ihopknuten säck.
Förutom Christer är Nils-Albert Eriksson nestor på scen. Nils-Albert som varit med sedan 70-talet och fortfarande gör de stiliga entréerna som en skälmskt leende domptör. Nils-Albert som leder ett av After Darks signatur-inslag, den magiska Cirkusen, gruppens egen Laterna Magica. I denna sista show blir Cirkusnumret, koreograferat av Hans Marklund än mer magiskt med hjälp av led-teknik. Det här är hög klass på allvar. Och det är burlesque kvalitét fylld av mystik, ödesmättad stämning, lite skrämmande och samtidigt erotiskt. Om detta nu är den sista showen så kommer jag sakna just dessa maffiga inslag mest.
This is it är formad som en minnesbok över After Darks historia. För oss som satt ihopträngda på golvet på Dambergs scen med gapande munnar över allt nytt och spännande som hände när Christer, Lasse Flickman och Roger Jönsson röjde på scen är det fantastiska återseenden. Karin Falsk (Falck) som Melodifestival-värdinna var så fruktat roliga då och enormt kul att se en glimt av igen.
Men likt cirkus-inslagen väcks de häftigaste känslorna när Flickmans ”Cabaret Paris”-nummer görs igen. Flinckman som gick bort i våras, hyllas också i ett starkt nummer där Christer uppträder med Lasse via filmade inslag från tidigare shower. Snyggt. Kul och samtidigt vemodigt.
Vänner som gått bort. I aids, andra sjukdomar och för egen hand, hyllas också på ett gripande men så oerhört respektfullt sätt. Vi har ett ansvar att minnas alla de som lämnat oss!
Och så alla stjärnorna såklart. De finns med. Alla de divor med Diana Ross i spetsen som Christer Lindarw har gjort så oändligt vackra och dramatiska – ”det är jag” säger han och pekar på led-skärmen där den ena efter den andra av dessa fantastiska artister i Lindarws tappning visas.
Extra kul var och är det när svenska artister gjort specialinspelningar för After Dark. Lill Lindfors-inslaget där det snurras till rejält i en lek om vem som är mest riktig, rösten i högtalaren eller kroppen på scen, blir till en slags kommentar om hela DragShow-kulturens rollspel.
This is it är just så glimrande, så humoristisk och så känsloladdad som en riktigt stor show skall vara. I QX säger Christer Lindarw att de som växer upp idag är ”Ru Paul-skadade”. En dragkultur där showen får stå tillbaks för catwalk-poserande. ”För oss har att vara utklädd i drag kommit i andra hand, numren är viktigare”. Han berättar att After Dark alltid frågat om ett nummer skulle hålla även om det inte gjordes i drag. Den ”gamla skolan”! Tack för att den lever vidare några år till i alla fall!
Att komma upp på den nivå som After Dark lyckats med, sker inte utan vare sig resurser byggda av många showårs hårt och framgångsrikt arbete eller utan en enorm stab av medarbetare. Alla dessa drag-artister, dansare, scenarbetare, kostymskapare, manusskrivare, påklädare, koreografer och regissörer, ljud och bild-mixare för att inte tala om personalen där showen framförs får sitt erkännande från scen. Det är också det ett ”gammaldags” inslag där stjärnan är så stor att hen kan lyfta alla de som lyft hen.
Mitt i showen utbrister Christer Lindarw: ”Det märks att man inte är 60 längre”! Vilket talande replik. Sedan 1976, då en grabb i de tjugo, har Christer i 40 år nu med sina vapendragare levererat glädje, bitch-konst och glimrande paljetter, fjädrar de luxe och knivskarpa samtidskommentarer. Vilken hjälte, vilka hjältar – vilka stjärnor!
Finns något att klaga på? Nja. Detta är så överväldigande att futtigheter känns påklistrat.
Men. En grej. Från en liten kille som satt där på Dambergs och älskade varje lördag natt så mycket att inte ens Pontus Platins spruckna susp kunde förstöra magin: Vem skall lyckas återskapa det nummer då vi fick se Roger Jönsson go berserk på en stackars stol och stormande framföra ”Tutt’Al Piu”. Herregud. Lyssna och tänk er framförandet på den ljuvligt dunkla klubben på David Bagares Gata! Gissa att vi skrek ikapp med Jönsson.
Men med denna lätt våta dröm presenterad:
This is it är just en så fantastisk natt som bara After Dark kan leverera!
Uppdaterad 2022-03-02
