Annons
Annons

Varför Adeva?
– Adeva var den tidiga housemusikens gudinna. Hon såg ut som en ikonisk butchflata i byggjobbarhjälm, sjöng om “freedom” och “respect” och blev favorit på alla gayklubbar under aids-krisens sena 80-tal och tidiga 90-tal.

Hur fick du ut henne i offentligheten igen?
– Att leta upp Adeva är så gott som omöjligt. Det är många som försökt, men hon är inte intresserad av att vara stjärna idag. Sånt stoppar ju som inte mig som bekant – jag som på mitt förra album lyckades få Leila K bakom en mick för första gången på 15 år. Det krävdes en speciell låt. Efter flera om och men lyckades jag få henne att höra låten “I Believe” som jag skrivit – och hon älskade den. Kanske för att den är inspirerad av gospel – hon är ju gammal gospelsångerska.

Gospeln har betytt mycket för popen, varför?
– All modern popmusik kommer från gospeln. Det märktes tydligt i den tidiga housemusiken som skapades av svarta bögar i Chicago. De lade gospelsång över elektroniska beats. Dansgolvet blev den nya kyrkan. Det är dit jag vill ta er på mitt nya album ”My House Is Your House”. Det är gospel för alla oss stolta syndare!

Hur Queer är gospel?
– Väldigt. Det är stora känslor och mycket drama – kan inte bli mer queer. I många av de stora gospelkörerna i USA är det allmänt känt att de flesta är queer. Inklusive alla flamboyanta pastorer. Även om det börjar bli mer tolerant, så var detta såklart länge tabu. Gospel är en av många stora konstformer där HBTQ-världen levt ut alla saker som inte talats öppet om.

Var och när på 90-talet skulle du vilja ta en svensk 18-åring tillbaka om du fick möjligheten? Och varför dit?
– Till 1995 när jag var en 17-årig kroppsmålad podiumdansare på Ibiza. Överallt hördes den glittrande pianohouse som jag inspirerats av på mitt nya album. Det är dags att lära kidsen som tror att strejta stekare som Avicii skapade house – att det var vi queers som skapade musikstilen. Det var sången om vår kamp och frigörelse. Det är jag stolt över. Nu tar vi tillbaka den.