”Han kom ut för oss, vi grät och kramades”

Vad fick dig att ställa upp i Eurovision?
– Jag har ju levererat rösterna för Irland tre gånger och jag har alltid gillat Eurovision. Vi har ju inte kvalificerat oss för finalen på två år och jag hade en låt som skulle släppas i år ändå. Så jag hörde av mig till tv-bolaget och de nappade. Vi har ju ingen Melodifestivalen på Irland så då fanns ju möjligheten att göra så här..

Ah, så du känner till svenska Melodifestivalen?
– Såklart jag gör. Jag är ju ett Eurovision-fan och Melodifestivalen är ju helt rätt sätt att ta fram en ESC-kandidat. När jag såg Måns i er final förra året så fattade jag direkt att den skulle vinna.

Sunlight har en textrad som lyder Just touch who you wanna Kiss who you gotta, vilket många tolkar som en öppen och homovänlig låt?
– Jag är en öppen och glad kille. Det spelar ingen roll vad du vill göra så länge du inte skadar andra och inte gör nåt olagligt. Gay, straight och bi, alla ska ha rätt att älska vem dom vill. Varför ska andra lägga sig i det?

Din bandkollega Mark Feehily kom ut under Westlife-tiden. Vad har det betytt för din syn på homosexualitet?
– Jag vet inte om det påverkade min syn så mycket men det var en bra grej för oss alla. Och för allmänheten. Vi har en lång väg att gå, men det går sakta framåt. Men Mark kom inte ut förrän han var 24 och då hade vi varit med i Westlife sedan vi var omkring 18. Visst hade vi våra funderingar men man ska komma ut när man är redo. Jag minns så väl att Mark kom ut för mig och Shane i Shanes lägenhet i London. Han kom ut för oss, vi grät och kramades. Ingen brydde sig om vad det betydde för oss som ett ”boyband” med tjejfans. Och faktiskt, jag tror det snarare var en styrka för oss eftersom Mark äntligen kunde vara sig själv med sina bästa vänner.

Jag gissar att ni spelat på en massa gayklubbar. Nån speciell spelning du minns?
– Det är en sån klyscha men gays är den bästa publiken. Jag älskade att spela på gamla G-A-Y i London och höra publiken bli vild av Kylie– och Steps-låtar. Jag är och har alltid varit för öppenhet, alla ska få älska vem de vill.

Trodde folk även att ni andra var gay?
– Haha. Jag minns att en av de stora tidningarna hade rubriken ”One of Westlife are gay” och en bild på oss alla på förstasidan, så man fick gissa vem som var homo och sen bläddra fram till svaret. Det hade vi väldigt kul åt.

Jag har hört att du gillar att uppträda i Globen…
– Ja, det är lite kul att vi i Westlife var här som förband till Boyzone när dom spelade på Hovet som ligger precis intill, och då var vi så fascinerade av den här runda byggnaden bredvid. Vi frågade vad det var och fick höra att det var arenan som Backstreet Boys spelade i. Det var så stort. Inom två år stod vi själva på scenen i Globen. Det är som en stor härlig bikupa!

Vad är ditt bästa Stockholms-minne?
– Åh, det finns så många! Ett gig på Café Opera med Backstreet Boys var vansinnigt. Och vi har ju spelat in låtar som If I Let You Go, My Love och When You´re Looking Like That i Stockholm. De är skrivna av några av de absolut bästa: Max Martin, Rami, Jake Schulze, David och Per Kreuger, Carl Falk och Andreas Carlsson.

Din irländska ESC-favorit?
– Jag älskar Hold me now med Johnny Logan. Det var där mitt Eurovision-intresse började. Och så gillar jag RockNroll kids och The Voice.