QX samlade årets favoriter för en exklusiv plåtning på filmiskt tema där de återskapar filmiska klyschor. Här ser ni John Lundvik som ”The Romantic Leading Man”, springandes mot en gate för att hinna säga ”Jag älskar dig” innan planet går. Ikväll tävlar han med Voice of the Silent i D1 i Luleå.
John, berätta, hur kom låten till?
– Jag låg och drömde om det här i ett år. Och så fick jag det där samtalet som alla drömmer om: Thomas G:son ringde mig och sa, ”jag har en idé som jag tror är väldigt bra. Har du lust att jobba vidare på den?” Jag tackade ja väldigt snabbt, sen träffade jag honom och Jimmy Jansson. Och efter 30 minuter tittade vi på varandra i studion och tänkte, ”oj, här är ett monster!”. Så nu är det dags igen. Sen kom Peter Boström på efteråt och har producerat.
Beskriv låten!
– Det är som en vulkan som ligger och pyr. Först börjar den lite lugnt, och innan refrängen, i bryggan, så börjar det skvätta lava. Och sen kommer refrängen och då gäller det att man är fastspänd, för där flyger vi. Meningen i låten är att handling betyder mer än ord, och det tycker jag personligen är så viktigt i den värld vi lever i idag. Vi behöver mer pepp, mer kärlek, mer färg, mer vi-känsla.
Du har varit i final alla gånger tidigare och dessutom vunnit…
– Ja, det är väl klart att det är ett sikte. Absolut. Men jag har alltid gått ”all in” och sjunger varje ton som att det vore min sista. Så det vore ett brott av mig att inte gå för det även i år.
Vi plåtar ju om dig som ”The romantic leading man”. Är du romantisk?
– Ja. Ett sätt är att vara där och kunna lyssna. Jag tycker att mycket av min relation med min livspartner har handlat om att vi är där för varandra, att kunna prioritera, lägga bort mobilen och vrida blicken åt varandra. Skita i sociala medier ett tag. Det tycker jag är modern romantik.
Om jag säger en romantisk film, vad tänker du på då?
– Ja, Love Actually tycker jag är helt underbar. Den har ju det här med kärlek som får ett lyckligt slut.
Skådespeleri, är det någonting som du skulle vilja ge dig in på?
– Gärna. Jag har jobbat som röstartist och är ju Simba i Lejonkungen. Och nu har ju Mufasa kommit på bio och så då är jag Simba igen. Så det är väl ett ganska nära steg att testa att vara framför kameran. Så, call me, I’m here!
Maja Ivarsson som ”The Rebel”, som går sin egen väg och oftast syns i sällskap med en fyrbent vän (som alltid överlever). Hon tävlar med Kamikaze Life i D1 i Luleå.
Berätta om hur du hamnade i Mello!
– Jag har genom åren fått låtar skickade till mig där folk haft en uppfattning av vem jag är. Och en ganska klyschig sådan. Men så började jag skriva med Joy och Linnea Deb och kände att de kan det här. Tanken för vårt möte var inte Mello, men när låten tog form frågade de om vi skulle skicka in den och jag tänkte ”ja, vad fan liksom”. Det här är en låt som checkar alla boxar, och som också är tacksam att leverera live.
Vad har du för relation till Mello?
– Jag har ju vuxit upp Mello och det är ett inslag i svensk kultur som fortfarande håller måttet och samtidigt förändras med tiden. Jag tror att det svenska musikundret bygger mycket på att vi har Mello-DNA i blodet: Man ska ta till sig låten på tre minuter. Den tanken ligger kvar sedan ABBA och det är ett effektivt sätt att skriva en låt.
Favoriter?
– Jag tycker Måns Heroes och Loreens Euphoria är bra. Men också Pernilla Wahlgren ikoniska Piccadilly Circus och Tommy Körbergs Stad i ljus.
”The Dog always survives” säger klyschan, vad har du för någon relation till hundar?
– Har du sett John Wick? (skrattar). Jag är allergisk så jag har inte så mycket relation. Men jag älskar djur och är mer hund- än kattmänniska. Jag gillar stora pitbulls och är inte rädd för hundar, så jag önskar att jag hade kunnat ha en hund.
Uppdaterad 2025-03-04
