Xavier Dolan har trots sin ringa ålder redan gjort fem prisbelönade filmer varav hans senaste, Mommy, kammade hem publikpriset vid Stockholm Filmfestival 2014. QX fick en pratstund med den unga talangen för att diskutera HBTQ-filmer, dejting och svenska killar.
Har du en personlig koppling till “Mommy”?
– Jag har alltid en personlig koppling till det jag skriver, i alla fall till viss del. Jag är inte Steve i filmen och min mamma är inte heller Diane. Mommy är alltså inte självbiografisk på samma sätt som min debutfilm Jag dödade min mamma var, utan historien är fiktiv. Men jag skulle ändå vilja påstå att det finns en del av mig i Steve, som hans inre vrede som tar till sig väldigt våldsamma uttryck. Själv har jag privilegiet att få uttrycka de känslorna i mitt filmskapande.
Många homosexuella män har en väldigt nära relation med sin mamma. Hur ser din relation till din mamma ut?
–Jag var väldigt nära min mamma när jag var liten, men är inte det längre. Jag älskar henne massor, men vi har inte så mycket gemensamt. Det betyder inte att vi inte kan göra saker tillsammans, men vi är två helt olika individer. Jag är dessutom alltid på resande fot med att marknadsföra filmer eller spela in nya och att spela in film är lite som att försvinna.
Vad tycker du är viktigt med HBTQ-filmer? Varför bör de göras?
– Det är viktigt att lära människor om HBTQ communityt, på samma sätt som det är viktigt att lära människor om alla andra minoritetskulturer som exempelvis latinamerikaners. HBTQ är en väldigt viktig del av samhället som vi befinner oss i idag, år 2014. Det är även viktigt att det finns en plats för all kultur och alla identiteter i dagens filmutbud. Jag fattar dock inte varför man ska försöka skilja mellan ”vanlig” film och HBTQ-film. Det är film vi pratar om.
Har du några favoritqueerfilmer?
– En film som betyder mycket för mig är Gus Van Sants Mala Noche. En homosexuell kärlekshistoria som även var hans debutfilm. Den känns väldigt viktig. Sen har vi Happy Together(Wong Kar-wai). Men jag ser Happy Together som en kärleksfilm och inte en queerfilm. Det är en fantastisk film som är så bra som en film kan bli!
Har du någonsin ångrat ditt val att komma ut som homosexuell med tanke på ”etiketten” man kan bli tilldelad?
– Jag har aldrig ångrat att komma ut som homosexuell och det har än så länge heller aldrig påverkat min karriär. De som placerar mig i facket som en homosexuell filmskapare och en queerauteur eller vad man nu vill kalla det, är gaycommunityt. Det är ingen annan som placerar mig där och det är faktiskt bara de som fokuserar på att jag är en homosexuell filmskapare med mina queerfilmer, mina queerkaraktärer och mina queerteman.
Du gör nästan en film om året där du dessutom gör mycket själv. Finns det överhuvudtaget tid för att dejta?
– Haha, ja, det finns alltid tid till att dejta. Man skapar tid för det!
Vad ska man göra för att vinna ditt hjärta? Någon speciell filmsmak som föredras…?
– Nej, inte alls. Jag letar inte efter filmfantaster eller filmnördar, jag letar efter rätt kemi. Jag måste kunna se upp till och beundra personen.
Vad tycker du om svenska killar?
– Väldigt snygga såklart!
Vart ser du dig själv om 10år? Kommer du fortfarande vara i filmbranschen?
– Jag har svårt att se vart jag kommer befinna mig om tio timmar (skrattar)! Men om jag inte var skådespelare eller regissör så skulle jag antagligen jobba med mode. Annars skulle jag kunna jobba inom en underrättelsetjänst som CIA eller FBI då jag fascineras av sådana myndigheter och system. Det har inget med film eller mode att göra men jag har alltid varit intresserad av det och jag skulle nog därför gilla det.
Mommy har premiär på SFs biografer på fredag den 9 jan.
Erik Dalström
Uppdaterad 2016-11-25
