Det senaste året har Ivy Rosenauer, som vi i Sverige sett i SVT:s transdokumentär Tjejer som oss, nominerats till Artist of the Year på danska Rainbow Awards och dessutom signat med en agentur för queermusik.
– Att bli nominerad som en av de första transartisterna kändes som en fin bekräftelse på år av hårt arbete och ”hustle”. Det var verkligen en push att bevisa att jag inte bara är en tv-personlighet utan först och främst artist. Och Queer Music Agency är en agentur som fixar bokningar och promo åt mig. ”It takes a village” och QMA är mitt hus.
Att signas till en queer agentur belyser att Ivy gör queer musik, något hon både ser tudelat på.
– Vi minoritetsartister blir ofta inkluderade i sammanhang som är baserade på vår privata livsstil eller identitet, detta när det borde handla om musik. Min musik är för alla människor: Straighta, gamla, unga, alla som lever fritt. Visst, musik kan vara politisk, men fundamentalt ska musik vara kul och väcka känslor. Med min bakgrund i tv-branschen är det en extra etikett jag behövt tvätta bort. Jag vill bli sett för min talang och inte dela med mig av mitt privata för folk att ha åsikter om.
Ivy ser Poison Ivy som ett nytt steg mot ett nytt sound och uttryck som artist.
– Som ni kan se är jag ganska avklädd i videon, som är producerad av danska inter.agcy . Den handlar om att äga sin kropp och sexualitet, men också släppa loss sin inre sensualitet. Jag vill att folk ska känna sig sexiga och starka när de lyssnar till min musik. Min musik är den perfekta ”partystartern” eller när du tränar och vill känna dig stark och kraftfull. Vi behöver alla energi och det hoppas jag folk får när de lyssnar på min musik.
Hur är livet som trans i musikindustrin?
– Att vara öppen som transperson är exkluderande. Vi måste hela tiden stå till svars och försvara vem vi är. Samma sak har jag upplevt även i musikbranschen. Vi blir en ”nisch” och inte hyllade för vår talang. När jag kollar runt på stora danska artister tycker jag att min musik och vision är minst lika stark, om inte mer, därför förtjänar jag också samma chans till min karriär. Jag hoppas att industrin börjar förstå att med stjärnor som Kim Petras  kan vi också sälja och är kapabla att leverera hits. Jag har alltid setts ner på på grund min tv-bakgrund men även ”the T”, så jag hoppas snart dessa chefer kan börja förstå att jag är här för att stanna.
Och i Köpenhamn?

– När jag flyttade till Köpenhamn för 13 år sedan var det definitivt en öppen fri stad. Men som transperson möter jag fördomar och folk som tror de har rätt att uttrycka sig omkring vem jag är. Jag kommer antagligen flytta vidare snart då jag vet att ju större metropol vi bor i ju större är acceptansen och desto mer värdigt liv kan jag som transkvinna leva.