Runt millennieskiftet, mitt uppe i min egen komma ut-process, var jag helt besatt av den brittiska TV-serien Queer as Folk. De London-inköpta DVD:erna med båda säsongerna gick varma i kollektivet där jag bodde, men allra mest spelades CD:n med soundtracket från serien. Där, precis efter att seriens ledmotiv klingat ut, låg en 12”-remix av Airs Sexy Boy (med The Kinky Boyz feat. Kia) och den blev på något sätt min sinnebild av vad det skulle vara att gå på bögklubb, av allt jag hade framför mig och allt jag redan hade missat.
Jag tänkte mycket på det när jag igår stod i solskenet framför Azalea-scenen på Way Out West och såg den franska duon köra igenom hela sitt debutalbum Moon Safari, där Sexy Boy i originalversion också ligger bekvämt som andraspår. Hur lite jag fick höra Sexy Boy på bögklubbar och hur mitt ansikte nu blivit lika gammalt som Nicolas Godins (men lyckligtvis är min frisyr inte lika tveksam som Jean-Benoît Dunckels). En fin stund. Även om det där med att spela ett helt album från start till mål är en otroligt kass idé för uppbyggnaden av en konsert…
Min torsdagsfavorit var annars serpentwithfeets mysiga bög-gospel. Iklädd svart munkkåpa, och framför en stor backdrop med två hånglande män, frälste Josiah Wise helt klart den lilla publik som hittat dit. Riktigt bra!
Annars var det inte mycket första dagen som imponerade på mig. Visst, PJ Harvey, Jack White och James Blake gjorde väl alla vad de skulle, drugorna i VIP:en stängde kvällen snyggt, medan DJ-duon Eris Drew & Octo Octa fick igång en ganska bra dagfest i Dungen och Sara Klang frågade om konserttips från scenen, nu när hon äntligen var på festival och hade skaffat barnvakt. Rock’n’roll.
Nä, den ohotat största favoriten var som vanligt Slottsskogen själv. Som inflyttad Göteborgare kan jag ibland tröttna på det eviga skrytet om havet och räkorna och Liseberg, men när det kommer till Sveriges härligaste stadspark, då stämmer jag upp i hyllningskörerna. Och aldrig är Slottsskogen vackrare än under Way Out West! När solen skiner och varenda gräsplätt blivit en mysig bar och varenda buske fyllts av snygga människor (i år oftast iklädda overaller eller stora fiskevästar a’ la’ GW, på grund av väskförbudet) kvittar det egentligen vad som står på scenen, bara man är där!
Idag ser jag fram emot Artemas, Ellen Kraus, Jessie Ware, Pulp och Fred Again. Och att det ska sluta regna.
Uppdaterad 2024-08-09
