PridePark: ”Pride, vad är det som händer?” – QX-Ronny om Schlagerkvällen

Schlagerkvällen 2024 var en…intressant upplevelse där vi gick från en inte helt lyckad första akt till en hyfsad andra akt.

Först: Jag har satt ihop de två senaste årens schlagerkvällar, och jag är rätt nöjd med uppställningarna: Loreen, norska Alessandra och Margaret Berger, Magnus Carlsson, Nanne med One More Time, Bettan, THEOZ, Sarek, Linda Bengtzing, Shirley Clamp, Sean Banan, CazziOpeia, Jon Henrik Fjällgren, Frans, Drömhus, Afrodite, plus nördigare favoriter som Kirsten Sigaard, Paul Rein, Jenny Silver, Jessica Folcker, Towe Jaarnek och Selma.

I år var varken upplägg eller uppställning genomtänkta. Inga överraskningar, inget fangodis och inget Eurovision.
För mig är det obegripligt att man som i år, går ut med alla namn innan. Överraskningsmomentet är ju så viktigt för schlagerkvällen. Det är en del av kvällens DNA och en tradition att värna om. Det är en av anledningarna till att fansen älskar kvällen (och QX-galan, som kör på samma spår).
Men icke då. Vi bjöds inte en enda överraskning (förutom en körande Ankie Bagger).
Och för sista jäkla gången: INGA NYA SINGLAR UNDER SCHLAGERKVÄLLEN! Kunde jag sätta ihop två hela kvällar med det kravet måste dagens arrangörer kunna göra det. Det är inte ett för högt ställt krav att man gör sin Mellolåt, thats it. Annars, tack och adjöken! Schlagerkvällen är inte en promotionspelning, som artist gör du detta för dina fans. Punkt.

Däremot, har man brottarhits som kommer utanför Mello ska de självklart ges plats. Det var helt rätt att Lili & Susie körde Oh Mama och Whats The Colour of Love, att Elecktra gjorde Unna Daj och att Fröken Snusk gjorde Rid mig som en dalahäst. Men vi vill inte ha Jacqlines eller Dotters nya singlar. Och vi vill inte höra The Monikers akustiska tolkning av Alla har glömt.

Första akten bjöd på den tunnaste inledningen Schlagerpride någonsin skådat. Julia Alfrida x 3 låtar, Ida Redig x 3 låtar och den vanligtvis talangfulle musikalartisten Petter Snive som gjorde en tunn Lill-Babs-imitation och sen sjöng No Business Like Showbusiness på svenska. Sen tog han av sig Lill-Babs-stassen och solosjöng När vindarna viskar mitt namn. Nej, men det är inte sånt här Schlagerpride ska innehålla.

Jag gillar Julia Alfrida. Hen är en grym HBTQ+artist med driv, men Rich är en ointressant bagatell i Mellosammanhang och att öppna hela kvällen med den är fullkomligt obegripligt. Och därefter TVÅ till egna låtar? Nej nej nej. Och Ida Redig? Varför? Hennes Mellolåt kommer INGEN ihåg, och sen sjöng hon Chips Godmorgon och ÄNNU en cover på Inget stoppar oss nu.
Pride, vad är det som händer? Tur att Anna Book och Lili & Susie i alla fall bjöd på omtyckta originalhits.

Men innan härliga Lili & Susie (ge dem en plats i Mello 2025, gärna med Ankie Bagger) fick avsluta akt ett med ett snyggt och röjigt set skulle Snive hijacka schlagerkvällen ÄNNU en gång. Nu med ett eget nummer som inte hade något alls med Mello/Eurovision att göra. Vad rimligt.

Andra akten får däremot en halv tumme upp. Ja, det är bortom slött att bara ha akter från årets Mello, men det var ju i alla fall bra akter. Jag vet hur svårt det ibland kan vara att få in de artisterna man verkligen vill, så jag fattar att Medina och Marcus & Martinus inte kunde. Och uppställningen nedan var bra vald. Fröken Snusk tände verkligen publiken med sina två Spotify-hits, Jacquline har en jävla banger i Effortless, Elecktra visade varför hon blivit Drag Race Sveriges största star, och avslutande Smash Into Pieces var bra bokning.

Lina Hedlund var också härlig som presentatör i andra akten och ledde oss med säker hand genom kvällen och bjöd på solo- och Alcazar-hits. Snyggt! Och stort plus för att hon visade upp sitt Mellomode genom åren! Sånt älskar vi. Däremot var det obegripligt att 1. avsluta med att sjunga ABBA:s On and On and On. Varför då? och 2. Att leda allsång till Stad i ljus när det inte är SISTA låten för kvällen. Så. Gör. Man. Inte.

Men det allra största frågetecknet är ändå hur man kan göra en schlagerkväll utan att ta in en enda Eurovisionakt? När Eurovision är större än nånsin? När Sverige nyss vunnit och vi firat ESC i Malmö i våras? NÅN borde man ju kunnat flyga in av alla hundratals akter som gett oss klassiker genom åren? Sjukt lat, snålt och riktigt dåligt, ett smärre hån mot alla som betalat 450 spänn för kvällen.

Nej, detta var inte en värdig uppföljare till vad jag (och mina drivna Pride-kollegor) försökt bygga upp de två senaste åren.
Att det ska vara så jäkla svårt.
Tack och godnatt.

Akt 1
Julia Alfrida Rich plus två egna låtar
Petter Snive som Lill-Babs There’s No Business Like Show Business på svenska
Ida Redig Allting som vi sa, Godmorgon, Inget stoppar oss nu
Petter Snive När vindarna viskar mitt namn
Anna Book ABC, Samba Sambero
The Moniker Oh My God, Alla har glömt
Lili & Susie Show Me Heaven, Okey Okey, Oh Mama, What’s The Colour of Love

Akt 2
Lina Hedlund Medley (Victorious, Stay The Night, Blame It On The Disco)
Elecktra Banne Maj, Unna Daj
Maria Sur When I’m Gone, Never Give Up
Jacqueline Effortless, Do It Better
Fröken Snusk Rid mig som en dalahäst, Unga & Fria
Dotter Bulletproof, It’s Not Easy to Write a Love Song, We’re In This Together, Little Tot
Lina Hedlund On and On and On, Stad i ljus
Smash Into Pieces Heroes are Calling, Six Feet Under, ny låt