Föreställningen om boxaren Ossian är ”upprörande, viktig och vacker”

Skådespelaren och scenkonstnären Alexander Jönsson började skriva på monologen Ossian för ungefär ett år sedan.
– Det var en frustration som drev mig. När jag träffar andra homosexuella så märker jag hur vi ofta delar negativa erfarenheter och ser hur vi faktiskt skadar varann inom vårt community, när vi borde vara enade. Ingen pratar om det, än mindre skildras det på scen. Med Ossian vill jag blotta de dolda maktstrukturerna och kanske inspirera till förändring.

Alexander berättar att det känns meningsfullt att få visa en sårbarhet inom gemenskapen och väcka tankar och känslor kring förbättring av hur vi behandlar varandra.

Samarbetet med regissören Erik Forsström har varit ovärderligt, berättar han.
– Erik tackade ja utan tvekan och har varit en stor medskapare. Det var helt rätt val att fråga just honom, han speglar sig i Ossians berättelse minst lika mycket som jag själv. Vårt samarbete har varit ovärdeliga för att utforma Ossian och har växt till en riktigt fin vänskap, berättar Alexander och fortsätter:
– Han är en superkraft inom scenkonsten. Hans passion för att berätta queer berättelser har verkligen smittat av sig och tänt en gnista för att utrycka min identitet så som jag gör idag.

Björna Elmlund Joelsson står för musiken genom föreställningen och har länge varit med i processen av att utveckla Ossian. Joakim Ahlström skapar ljusdesignen.

”Ossian vill inget hellre än att hitta sin plats och känna sig älskad”

Hur är det att spela Ossian?
– Oj, det är helande och meningsfullt! Ossian är en väldigt sympatisk person. Jag önskar att jag bara kunde ge honom en kram och stötta honom. Han går igenom saker som jag tror att många queer personer gör vid ett eller flera tillfällen i livet.

Publiken möter Ossian i en boxningsring, fylld av svett och blod, där han försöker hitta sin plats i en värld formad av tidigare generationer. Frågan är om han har makten att påverka sitt öde när det förflutna fortfarande ekar genom nuet?
– Ossian är en sökande ung kille. Han vill inget hellre än att hitta sin plats och känna sig älskad. Hela hans liv har varit en navigering genom olika roller för att uppnå detta.

”Vad om jag bara vill se en ung, öppen homosexuell person som söker kärlek och gemenskap”

– Representation är avgörande. Den tillåter oss att känna oss sedda och bekräftade, och öppnar upp för nya sätt att berätta historier. Jag önskar att jag hade fått se en föreställning som Ossian när jag växte upp. Det är en berättelse som likaväl kan utspela sig här i Stockholm som i mina hemtrakter i Värmland, säger Alexander och fortsätter:
– Mycket av den representation som finns på svenska teaterscener handlar om USA eller AIDS-krisen, vilket såklart också är viktigt. Men vad om jag bara vill se en ung, öppen homosexuell person som söker kärlek och gemenskap? Vi behöver mer av den typen av allmänmänskliga berättelser.

Vad har du själv för relation till regnbågscommunityt?
– Jag kommer som sagt ifrån Värmland, växte upp kanske osäker kring min plats och vågade nog först i gymnasiet leva ärligt med den jag är – med en mycket begränsad tillgång till representation och gemenskap. Först när jag flyttade till Stockholm har jag verkligen vågat utforska gemenskapen. Det är till stor del inom scenkonsten där jag mött likasinnade och fina personer. Hela det kreativa teamet bakom Ossian är ett kvitto på det.

Beskriv föreställningen med tre ord.
– Upprörande, viktig och vacker.

Vilka hoppas ni ska dyka upp?
– Jag hoppas på en bred teaterpublik. Jag vill att berättelser som Ossian ska ses som ett livsöde alla kan relatera till, på sitt sätt oavsett läggning eller identitet. Men där i finns det också en stor önskan om att queerpersoner hittar till teatern och kan känna sig lite extra sedda.

På måndag har Ossian urpremiär på Ö2 Kungsholmen (Bergsgatan 11) men spelas även den 31 juli och 1 augusti.

Missa inte denna gripande och viktiga föreställning! Köp biljetter här.