Jag har ingen exakt procent på könsfördelningen på årets Way Out West. Att ha stenkoll på varenda persons val av könstillhörighet i den ocean av band som kommer stå på någon av de otaliga scenerna i Slottsskogen och på Göteborgs alla klubbar under helgen är mig övermäktigt. Men känslan när man läser igenom årets spelschema är väldigt tydlig: I år har man satsat på tjejerna – och vilken scenkant man än väljer att stå vid torsdag, fredag eller lördag så är det de kvinnliga artisterna som kommer leverera de största upplevelserna.
Jag har redan nämnt Robyn, Seinabo Sei, Veronica Maggio (där alla förväntar sig ett gästspel av Håkan Hellström), Linda Pira, Janelle Monáe, Annika Norlin (som spelar under eget namn för att kunna göra både Hello Saferide och Säkert-låtar), Neneh Cherry och Kent– och flatfavoriten Beatrice Eli, men raden av coola brudar slutar inte där.
Ikona Pop, Rebecca & Fiona, Mø, Nicole Sabouné, Little Dragon, Naomi Pilgrim, Elliphant, Marlene och Robyn-upptäckta Zhala kommer nämligen också, för att bara nämna några ytterligare namn. Och jo, några snubbar ska jag väl försöka se dessutom; Lorentz, Oskar Linnros, Conor Oberst och Hozier till exempel.
När den åttonde upplagan startar idag i Slottsskogen i Göteborg så har den dessutom en del nyheter. All öl på den redan hel-vegetariska festivalen kommer vara ekologisk. Scenen som Giorgio Moroder hade sin fantastiska spelning på i fjol har blivit en permanent DJ-scen. På en helt ny konferensdel kommer bland annat ABBA-Björn dyka upp, och satsningen på film har utökats rejält med en massa musikfilm och svenska filmpremiärer som Turist, Pojken med Guldbyxorna och Fucking Åmål–Alexandras regidebut All We Have is Now.
Själv ser jag kanske mest fram emot att få se Mapei. Svensk-amerikanskan har knockat mig helt med sina två senaste singlar, och jag längtar efter att nu äntligen få höra mera från hennes debutalbum som kommer i september. Kolla in hennes Change här om ni missat den.
Dessutom kommer som vanligt några av festival-Sveriges snyggaste flator och bögar trängas med en hel del heteros framför scenerna för att få höra musik som av olika anledningar tyvärr aldrig kommer vara i närheten av Pride-scenen. Förhoppningsvis kan vår fotograf Carl Björklund fånga en del av dem på bild för er som inte är där…
Vi ses i Slottskogen!
Uppdaterad 2016-12-07
